Sitter på flygplatsen och har kommit igenom säkerhetskontrollen – mycket väsen för ingenting … Skorna skulle av och så genomgår man en fullkropps genomlysning. Undrar vad de tänker när de sitter och stirrar på röntgenbilderna hala dagarna – måste vara hur tråkigt som helst.

Själv sitter jag med ett glas vin framför mig och pustar ut. Valde att gå direkt till restaurangen, kommer ihåg att det brukar vara kö hit, och jag hann knapp sätta ner rumpan förrän det står stackars människor och köar för att få komma in. Och, jag har ett bord för fyra … Får se om jag får sitta ensam.

Dagen började lugnt med en kopp te, tråkigt avsked av barnbarnen, men de har fult upp med sig självaför att komma iväg till skolan. Men mormor fick en kram – ja, två av flickebarnet. Pojken är lite blygare – han hade ett fantastiskt projekt i papper som skulle med i bilen – en brokonstruktion, som jag naturligtvis glömde ta bild på. Imponerande i vilket fall.

Sedan fortsatte morgonen med att jag packade mina saker – så mycket enklare när man vet exakt vad som ska ner i väskorna. Min kompis startade ca kl 10, det gör han varje morgon. För några år sedan tyckte jag han var läskig, men nu har jag vant mig och försöker underlätta för honom när han far över golvet.

Dottern kom hem från arbetet och vi startade färden mot Oakland. Den tog ca 2 timmar. Hon, stackaren ska köra tillbaka – men hon bestämde sig för att mellanlanda på Ikea (för att handla) och Starbucks (för att arbeta). På så sätt slipper hon köerna, som tar ungefär lika lång tid att stå i som att sitta och arbeta. Visst saknar man flygbussar …

Idag blev det en promenad till butikerna igen, men åt motsatt håll – för om det är något som finns här i Folsom, ja kanske hela USA, så är det shoppingmalls. Jag köpte ett preparat till mitt hår, som jag gillar, men som jag inte hittat vare sig i SA eller i Sverige.

Grönskan börjar växa upp nu i trakterna runt omkring där familjen bor. Jag har varit med från början. De små spetorna till träd som kantar trottoaren, nu är dessa spetor så stora att de ger skugga för den stekande solen – tretton år senare. Det har dessutom kommit till två nya shoppingmalls inom gångavstånd.

Det blev promenad till en av dem och där hittade jag stödstrumpor utan tå och med dragkedja – vilken förbättring. Försökte se på nätet om de finns att köpa i Sverige – en butik hade dem och de var slutsålda. Så fantastiskt enkelt att dra på jämfört med de jag har sedan tidigare. Det är ett härke varje gång, så de kommer bara på när jag flyger. Fick order av kuckelmuckel doktorn att använda dem varje dag, inte på kartan med de jag har – men med dessa helt ok.

Tog några foton när jag var ute och gick, så mycket som nu vuxit upp och är så vackert.

Sen eftermiddag var det dags för fotbollsträning för pojken. Dottern körde dit oss, jag försedd med skön campingstol och fleecepläd att sitta på. En termosmugg med varmt te och i väskan min ”hopfällbara” dunjacka. Den kom till användning innan det hela var över. Kommer ihåg från tidigare år hur kallt det blir när solen går ner denna årstid och den kalla vinden från havet drar in upp mot bergen.

Pojken gjorde bra ifrån sig, och den match de avslutade med var spännande. Korsordet blev liggande kvar i väskan. De var riktigt duktiga – stor skillnad mot tidigare år …

Försov mig i morse – vaknade kvart i nio – hela familjen var redan i skolan och på arbetet. Jag kände mig lite snopen och var ganska groggy.  Hade tagit en ersättning för mina Ipren, som tagit slut. Dessa innehöll samma ämne, men var hälften i styrka. Jag tog helt enkelt två. En annan skilnad var att det finns två varianter, en är avsedd för natten och det var en sådan jag svalt. Den fungerade tydligen. Nu får jag köpa med mig hem för att kunna ta vid tillfälle.

Dottern sms:ade att hon bokat tid för mig hos Curt – gymnastikinstruktören hon går hos. Jag hade tänkt prova att gå till köpcentret ca 1 km bort. Tycker jag blivit bättre efter den hårdhänte hawaiianens behandling. Jag gick iväg och satte mig för att känna efter hur det var på Starbucks när jag kom fram. Tog in Iced Americano. Fick något som såg ut som coca-cola med is och om jag kände efter kunde kaffesmaken anas.

Kvart i tre blev jag hämtad, iklädd trikåer och linne, försedd med vatten flaska och näsduk – vilket borde ha varit en handduk. Han var väldigt snäll, men bestämd och jag sattes igång för att stärka kroppens muskler i ben, rygg och axlar. Dottern var med, hon jobbade vid sin dator, hon ska dit i morgon bitti – fick erbjudane om att komma med – men, kl 6 på morgonen.

Efter en låång stund och slutligen knäböjning/steg, var jag helt slut – då sa han: ”Bra jobbat”, försök nu att göra dessa övningar hemma och se till att du äter protein när du kommer hem. Det blev omelett på två ägg.

Idag är det på dagen 1 år sedan dotterdottern störtade från barren och bröt loss en flisa i armbågen. Det har varit en tuff tid tillbaka, med Curts och mammas hjälp. Nu har hon kvalificerat sig till delstatsmästerskapen – igen.

Så bra jobbat …