Kungligt, men …

Vilken härlig dag … Den har gått i slapphetens tecken och jag delade den med maken och kusinen som anlände på förmiddagen i god tid för att vi skulle hinna med att titta på det kungliga bröllopet. Vi blev lite besvikna – visserligen blev de gifta med varandra och bruden hade en helt fantastisk klänning. De var fina och allt det där – men … Vi ville ju se Victoria!

Det hade varit roligt att få se de andra kungligheterna också som rest dit. Men kamera männen ville annorlunda. Vi fick inte se någon knappt – jo, Fergus två döttrar, som såg ut som om de skulle vara med i någon varieté eller nå’t … och drottningen i kycklinggult. Min beundran för henne och hennes make, med tanke på åldern. I övrigt så var det hattarna som dominerade. Nu verkade det som om de flesta inte kunde se något av ceremonin i alla fall på grund av kyrkans utformning – men de som satt bra till hade antagligen ett antal hattar i vägen.

Vi fick en trevlig dag i alla fall, med eller utan kungligheter – vi blev sittande på altanen och reste oss bara då det var dags för mat eller dryck. Solen sken på oss och vi var glada att vi har lä för nordanvinden. Det var shorts och barfota som gällde.

Nu blev det för sent i kväll (natt) igen …

Ledbruten …

Sitter här, helt utmattad, efter dagens övningar.  Det började ganska ok, vi skulle till vårdcentralen och lämna blod (undrar om min kropp hinner återproducera allt de tappar). De fick sina rör, jag åkte till matbutiken, min favorit från förra sommaren, och den gjorde mig inte besviken i år heller … Maken åkte till sin ”bankman” för goda råd. Sedan tillbringade vi någon timme tillsammans då vi körde runt för att hitta en dyvik av rätt dimension.

För er som inte vet vad en dyvik är så kan jag bara meddela – det behöver ni inte heller veta om ni inte har någon slags plastbåt som förväntas flyta. Är det så att den har sjunkit, så är nog dyviken bland det första som ska kontrolleras – kan spara många tusenlappar …

Jag skrämde upp duvorna som häckade på balkongen när vi kom hem, men om vi inte sett duvan som flög iväg så hade vi nog trott att et var Canada gäss – minst …

Nu går ögonen i kors – det blev inga bilder ikväll heller …

GRATTIS!  Lillasyster på födelsedagen, som börjar komma ikapp i ålder, men vad gör det för skillnad – springer ju i täten – oavsett vilken kondition.

Ett första besök …

Idag blev det premiärtur till ön. Grannen kom och hämtade oss. Det var riktig vår där ute, inte så grönt som i stan. Vattnet glittrade så underbart genom de skira grenarna med lite grönska på. Kameran låg mycket bra i väskan, där den förblev. Vi såg inga spår av rådjur på tomten – de har kanske inte kunnat ta sig upp i den djupa snön som tydligen varit.

Mössen hade varit relativt hyggliga – men, visst fanns de spår av dem. Det var lite sent innan vi kom ut och vi hann inte röja spåren efter dem idag. Vi vädrade och fick igång vattnet – lika nervöst varje gång. Men den stund vi var kvar märktes inget läckage. Vi ställde på elementen och fick vår gamla skrotfärdiga plåtbåt i sjön. Den enda förtjänst den har är att den är lätt och vi klarar den på två personer – den är dessutom lätt att ro. Men vi glömde ta med lås – fast, vem vill ha en sådan båt … Det skulle i så fall vara någon som desperat behöver ta sig över till ön, eller någon som tycker att den ser så anskrämlig ut att den borde skickas till sjöss …

När vi knutit fast vår plåtjolle åkte vi till sonen och hans familj. Jätteroligt att träffa barnbarnet igen – han hade vuxit minst en dm. De har blivit med hund under tiden vi varit borta, Portugisisk vattenhund tror jag det är. Nu fick vi äntligen se den, en härlig lurvig krabat som verkade mycket snäll och godmodig. Vi hörde inte ett enda skall under de timmar vi var där. De bjöd på en underbart god kyckling med härlig sallad till. Tack! Så skönt att slippa fixa mat när vi kom hem till stan igen.

Maken har redan ramlat i säng, men jag blev sittande och tittade på ett av alla de intressanta och bra dokumentärprogram som SVT sänder. Nu ska jag ta en allerigtablett och nässpray – det märks att det är vår i luften – sedan blir det sängen för mig med …

Vi kom fram …

Så sitter jag i Årsta igen. Inget askmoln i vägen, inget annat heller för den delen och det är jag mycket tacksam för. Det har varit lite bekymmer de senaste åren. Dras fortfarande med mitt tjutande och bubblande öra sedan en månad tillbaka och den försenade återflighten från Kuala Lumpur, då jag drog på mig en rejäl förkylning och öroninflammation.

Våren är helt fantastisk att uppleva – lika unik varje år. I år kom vi hem ca 2 veckor senare och det har dessutom varit rejält varmt – allt har exploderat. Lite synd att missa de små musöronen, men jag klagar inte.

Det gick som på snöre att fixa mobilt bredband – var beredd på det värsta, har även där dålig erfarenhet av internet in/upp-koppling på min dator senaste tiden. Det behövdes bara en omstart idag och sedan fungerade det.

Maken har hämtat hem bilen idag, den har stått i en lada i Sörmland någonstans eftersom de rev vårt garage och byggde två bostadshus i stället. De verkar i stort sett färdiga nu, men ingen har flyttat in än. Förhoppningsvis har de  tillgång till garage under sina hus, annars blir det än mer besvärligt att kunna parkera här. Det är redan fler bilar än platser längs trottoarerna. Lapplisorna gräver guld då folk blir desperata och parkerar på den olagliga sidan – vad ska de göra? Det spelar ingen roll att politikerna vill tänka bort bilarna – bilen har kommit för att stanna och är nödvändig i många sammanhang. De flesta åker kollektivt till arbetet, åtminstone i vår stadsdel, för deras bilar står där de står. Har man fått en plats tackar man nej till allt annat som kräver bilfärd … 😉

Nu ska jag krypa i säng. Godnatt!!

Nu flyger vi snart .l..

Dagarna ägnas just nu åt att avsluta livet här i Sydafrika. Det är mycket enklare än att lämna Sverige vad gäller prylar – men klimatet …

Vi har följt med på nätet och vet att det varit sommartemperaturer i Sverige. Vi vet också – av erfarenhet – att de kan bli frost ända in i juni. Håller med dottern, som bor i Kalifornien, man måste packa för åtminstone tre årstider …

Jag är nu helt på det klara med vilka kläder som skall med till Sverige, tyvärr – i mitt tycke – för många plagg – läs: ”tält”. Det beror att jag fortfarande dras med den övervikt som min sköldkörtel orsakat. Hade hoppats att det problemet skulle vara avklarat efter drygt ett halvår – men ju mer jag läser om problemet – ju mer förstår jag att det är ett ”helvete” att komma tillrätta med …

Men, det känns inte fel att åka hem till vår, fågelsång och förhoppningsvis hinner vi se häggen blomma … Vad mer kan man begära …

Om vi klarar flygresan – allt jobbigare för varje år … – Men SWEDEN here we come …

Avskedsmiddag …

Det är nu alldeles för sent– igen …

Vi har varit på trevligt avskedskalas. Värdparet påstod att vi åt upp matrester ur deras kylskåp och frys – men det tror jag inte på … Det var en massa alldeles utsökta delikatesser uppdukade på ett intagande sätt. De smakade dessutom lika bra som de såg att göra.

Vi hade en trevlig kväll, med trevliga gäster och ingen ville egentligen gå hem, men allt har sitt slut. Vi promenerade hela vägen och temperaturen var helt perfekt. Det kommer att bli en omställning att komma hem då vi inte kan promenera utan att ta på oss kappa/jacka osv .. Jag hade tagit med en sjal, för säkerhets skull – det kan vara svalt den här årstiden, men det var perfekt väder och vi kunde njuta av hela promenaden. Vi var dessutom ensamma på gatan de sista kvarteren.

Tack så mycket för en trevlig kväll med god mat …