Sista kvällen – nu är den här och mitt hjärta gråter redan… Visserligen var det en av de bökigaste kvällarna att få barnen att somna, de kände antagligen på sej att det inte var som vanligt. Och vi vuxna som var angelägna om att de skulle ha så många sovtimmar som möjligt. Det blev nu tvärtom …

Jag tog dotterdottern med på en utflykt idag. Vi skulle plocka blåbär till en blåbärspaj. Efter en liten stund så tyckte hon att det var för långt att gå. Det började dessutom att duggregna, men vi lyckades hitta små intressanta saker att utforska och så var vi i blåbärsskogen. Men där fanns inte många blåbär … Vi letade o vi plockade de ca 2 bär som fanns per kvadratmeter. Som tur var så hade vi med oss lite ”picknick”, så dotterdottern var mycket nöjd, trots att det regnade lite till o från. När vi gick hem så kom  vi förbi de riktiga blåbärsmarkerna. Där såg det ut som i ”Putte i blåbärsskogen”, och trots att dotterdottern ville hem, så lyckades vi fylla hinken så pass att vi nu fick ihop till en paj. En paj som var roligare att göra än att äta – ”det smakade lite konstigt…”

Vi gjorde pannkakor till middag och det är något som älskas av såväl små som stora barn, det blev inte den minsta lilla bit kvar. Även den yngste ville ha, han vägrade den vanliga maten, mormor gjorde ett ”misstag” och lät honom smaka …

Nu sover äntligen barnen, det tog två timmar extra i kväll, väskorna är packade och det börjar bli en stor klump i hjärtat. Klockan skall ringa 4.45 i morgonbitti …

Jag kan bära hinken, mormor …

Mormor, jag kan inte se några blåbär …

Man måste rensa bären innan man kan göra en paj …

Jag hjälper mamma med att dra ut väskorna …

Vi fick pannkaka till middag idag …

När vi lade oss i går kväll så trodde vi att det skulle bli en ”sovnatt” efter alla festligheter och ståhej … Men, natten blev en nattmara, då menar jag att vi sprang i skift hela natten. Den längsta sovperioden som dottern och jag hade låg runt en timme, kanske 1½. Dottern tog morgonpasset, som vanligt och jag försökte ta igen lite sömn. Dotterdottern, som vill att alla skall vara vakna och äta frukost tillsammans, kom och väckte mej mycket diskret och talade om att hon skulle bre en smörgås till mej. Det betyder också att man skall vara där och hugga tänderna i den så fort den är klar.

Sedan var allt ganska snurrigt, om ni frågar mej. Jag kommer inte ihåg så mycket vad gäller frukostdetaljerna, men vet att jag efteråt tog dotterdottern med mej till vårt lilla blåbärsbestånd och vi plockade ihop ca 1½ dl med lite smultron på toppen. Vad gäller smultronen så fajtas vi med fåglarna och sniglarna. Vi hade snigeljakt idag också, hon är väldigt duktig på det, men jag är inte riktigt säker på att hon vet innebörden av att de stoppas i en saltpåse. Hon har bett om en egen plastpåse med salt och hon är väldigt duktig på att hitta och fånga in dem och lägga dem i påsen. Detta klarar hon utan att jag ens är närvarande. Hon kommer och talar om att nu har hon fångat några sniglar, och när jag frågar vad hon gjort med dem, så talar hon om att hon lagt dem i påsen eller burken … Hon förstår också att vi inte gör så med Vinbärssnäckorna, de kastar vi ner till gräsytorna nedanför på berget. Hon vet också att man äter sniglar och jag har fått den del frågor om det, tack o lov så har hon inte tid att lyssna på svaret …

Eftermiddagen blev mysig. Vi skulle bara barnvakt på heltid, dottern skulle på konserten med George Michae. Vi tillbringade eftermiddagen vid hammocken, den yngste i barnstol och den äldre praktiserade att kasta med sitt kastspö. Det innebar att vi alla blev engagerade, den gummifisk som kastades iväg nedför berget fastnade i de mest taggiga buskar eller i det risigaste riset. Men kul var det, enligt dotterdottern, och inte minst lillebror. Tiden gick fort, alldeles för fort, för hux flux så kom mormor på att barnen skulle inte bara nattas (vilket hon hade koll på), de skulle ha mat också …

Nu har maken och jag genomfört en grill middag, dottern har varit på konsert och barnen har sovit … !! Så egentligen borde dagboken redan vara klar och jag borde sova, men allt tar sådan tid …

Maken skickas iväg på inköpsrunda till fastlandet …

En liten fikapaus i hammocken …

Jag har fått låna syrrans metspö …

Snart nappar det nog …

Nej Alex, inte så …

Jag vet precis hur man gör …

Det är syrrans snälla dag i dag, jag har fått låna hennes ”vad det nu är” …

Vi vaknade till en dag utan regn, och det kändes bra eftersom det skulle vara släktsammankomst hos Farmor och Farfar på Dalarö för namngivning av lillebror. Det gör det så mycket enklare att vara utomhus på deras fina terass, även om de har ett fint hus att vara inomhus i.

Här hade vi några timmar ute i solen innan det var dags att sätta igång kaoset, som det innebär, med att klä oss, byta blöjor och kamma ut trassliga lockar. Så småningom landade allt och maken o storasyster skickades ner till båten med en del av den packning, som man alltid har med sej med små barn (hade glömt). När det var dags för dottern, lillebror och mej så halkar dottern på trappan när hon har lillebror i famn. Jag bara ser hur hon faller baklänges och sätter sej nedanför på berget. Allt går så fort, men jag lovar att man hinner tänka. Jag fick tag i lillebror och tröstade honom, han blev hysteriskt rädd, dottern vågade jag knappt titta på. Hon vågade inte titta på sin fot. När lillebror var tröstad fick han sitta hos mamma, som satt kvar på marken och jag försökta tänka klart. Så pass klart att jag sprang till frysen och fick tag i en rostbiff … Den svepte jag in i en handuk och och dottern höll den mot fotleden. Efter en stund så frågade hon om jag inte hade något lite mer hanterbart, en påse grönsaker eller så, det var lite svårt och tungt att hålla steken …

Vi hade tur, inget var brutet och med kylbehandling och smärtstillande salva så kunde dottern så småningom ta sej till båten och vi kom iväg. Alla var redan där och väntade på oss, det var ju vi som hade festföremålet med oss. Det blev en trevlig tillställning och Farmor hade gjort en god soppa (tradition) och dukat upp med små aptitretare, som verkligen retade aptiten. Efter några trevliga timmar, och antagligen lika många filmtimmar + några hundra bilder, så vände vi hemåt. Barnen uppförde sej i bilen och vi kom tillbaka lagom till att de skulle ha varit i säng för en timme sedan. Dotterdottern o jag hann med håva in dagens skörd av smultron, inte så riklig, och snigeljakt – mycket givande …

Vi tog oss en liten svängom i morse …

Jag hann plocka tomater …

och smultron …

och ta en liten fika i skuggan medan lillebror sov innan vi skulle åka till Farmor och Farfar …

Här står vi och alla tittar på oss …

Lillebror har fått en massa presenter som skall öppnas, kusin Leo och jag är jättebra på att hjälpa till …

De säger att det är en sparbössa, men jag ser ju att det är en bil …

Jag har en del att greja med …

Tack så mycket, Farmor och Farfar för en väldigt fin dag … !!

Vi vaknade till ljuvligt ljud av regn i morse, tycker kanske bara en stugägare med bergstomt sluttande mot söder. Nu i skrivande stund så regnar det fortfarande, det har nu regnat i arton timmar. Det behövs verkligen och det var faktiskt mysigt att vara inomhus idag och bara vara. Maken eldade, med barnbarnets hjälp, han kallar det för att grilla, i öppna spisen. Vi dröjde oss kvar i ”tamisarna” (pyamasarna) hela förmiddagen. Det lektes med PlayDoh och vi spelade barnvisor, som det dansades till. Dagen har faktiskt gått väldigt fort, trots att vi bara varit inomhus, eller kanske just därför.

Ute har rosorna kommit igång att blomma, alldeles för tidigt, men det känns roligt – för det är ju det man väntar på varje år. Fast de hänger med huvudena nedåt pga av allt regnandet. De är säkert lika glada som vi. Tyvärr så har två vattentunnor sprungit läck, och man vill ju gärna samla ”i ladorna”. Den ena har hållit vatten till o från, dvs den har blivit full för att nästa dag vara tom. Den har ibland bara blivit fylld till 1/4 del. I förrgår så blev den full och var full i flera timmar, sedan så bara välte den med ett brak, detta pga av att den sprack mitt itu… Behöver jag tala om att det var plast … Så nu måste vi köpa nya med det snaraste.

Jag håller på att göra min pappa …

Här är min pappa i vitt och min mamma i gult, de ligger under varsin filt och de är jätteglada …

Jag är också jätteglad, för min storasyster spelar så bra dansmusik, jag är en baddare på att dansa …

Jag är en fin farbror …

Vi hade bestämt att vi skulle åka till Skansen idag. Vädret var det allra bästa tänkbara. Det var kortärmat som gällde. Vad vi inte hade tänkt på är att Allsång på Skansen skulle ha premiär idag, så det var dyrare än vanligt, men också massor med folk. De flesta verkade vara turister, det var andra språk än svenska som talades, och den den svenska som talades var av dialektal natur, vi kände oss som turister i vår egen stad. Alla platser på de ”fria” bänkarna var redan upptagna och folk började markera revir på planen framför.

Nu var vi där så tidigt, så det gick ganska bra i alla fall med alla människor. Dotterdottern skuttade omkring och trivdes, vi andra försökte hinna med henne så gott det nu gick med två barnvagnar. Det fick lov att bli två vagnar, eftersom lilla mamma och dotterdottern skulle stanna kvar i stan och maken och jag skulle ta den lille med oss tillbaka. Det var dessutom praktiskt att slippa släpa väskorna med mat och den obligatoriska babyväskan.

Efter några timmar i värmen så var vi helt slut och sökte oss mot utgången. Vi hade tur med att de flesta inte skulle tillbaka till stan utan vi mötte dem när vi åkte, så vi slapp stå i köer till Djurgårdsfärjan. Barnbarnet var helt slut när vi kom tillbaka, och det tror jag det. Han hade sovit en timme på förmiddagen och inget mer. Han var på väg att somna på färjan, sedan på t-banan och sedan i bilen, men inte. Ett snabbt mellanmål, ny blöja och sängen blev det och han sov faktiskt i femtio minuter … Sedan var det dags för middag, bad och sängen – igen …

Vi fick en liten stund för oss själva att sitta och läsa tidningen, lyssna lite halvdant till Allsång på Skansen och bara koppla av, innan det var dags att hämta dottern o dotterdottern. De hade haft en fantastisk eftermiddag och dotterdottern bara strålade, ja, dottern också.

Titta vilka söta kattungar …

… och björnar.

…..

Jag tycker att det är kul här under suffletten …

Kom inte för nära …

En som har tröttnat …

Det var fortfarande härligt väder idag, men jag hade bestämt mej för att åka till stan. Lite ”vuxen-ärenden”. Det var nästan så att jag kände mej vilsen, det var så tyst … Men jag har radio i bilen så jag kunde trappa ner pö om pö och efter en stund så kändes det ganska normalt igen med tystnad 😉 Faktiskt så uppskattade jag till och med att gå i matbutiken, att strosa runt utan att behöva tänka på mat- och sovtider.

De små ärenden jag hade tog faktiskt hela dagen. När jag sedan kom tillbaka så var det roligt att mötas av en tre-åring som kom springande med utsträckta armar och att få en stor kram och ett underbart leende. Jag hade köpt med ett lite fiskespö, ett kastspö för nybörjande barn. Maken visade henne hur hon skulle göra och hon fattade precis. Så de tillbringade en lång stund och barnbarnet kastade utför berget och vevade in. Hon fick faktiskt iväg ”pluppen” väldigt långt. Pluppen är ett plastdrag i form av en fisk och man kan sätta fast krok i det när det är så dags, men vi tycker nog att det går bra med bara plupp. Hennes mamma och morbror kom aldrig längre då de var små …

Janne visade hur jag skall göra …

Jag fattar precis …

Så här …