Fästingarna …
Vi kom tillbaka till lägenheten igår. Jag upptäckte två fästingar på mig själv – på armarna. Fick dem antagligen när jag brottades med björnbären. Plockade tre på maken. I morse plockade jag ytterligare en på mig och en på maken. Nu ikväll hittade jag ännu fler på maken – trots att jag sökte av i morse. 5 stycken!
Undrar hur många vi har på vår tomt på ön. Maken iakttog ett sovande rådjur som låg i vår trappa upp till tomten för några dagar sedan. Han trodde att det var dött, men så var inte fallet. Det sprang sin väg när han klappade i händerna. Jag ser spåren i rabatterna, hade några Kärleksört som jag gick och väntade på. Hade barrikaderat dem bakom stålställningar, men precis när de slog ut så försvann de innan vi vaknade den morgonen. Det stod bara skaft kvar. Jag kunde i alla fall plocka bort de fula stålställningarna som stått där i veckor.
Rådjuren lever som husdjur på vår tomt – undrar hur många fästingar de släpper på en dag. Känns inte roligt – vi går aldrig barfota längre. Nu finns det inget mer att äta – kanske de kan hålla sig i skogen ett tag och äta av alla godsaker som växer där. Altanen måste vi sätta för ingången till för att slippa dem i blomlådorna.
Dagen har varit ganska avslagen. Vi gjorde ett tappert försök att städa efter sommarens snabba besök här. Det var rejält dammigt – fattar inte varifrån det kommer. Ingen har ju bott här mer än någon dag i taget. Städningen lyckades inte – dammsugarpåsen skrek – fullt. Jag hade köpt nya tidigare i somras – fel sort förstås. Dyra var de också (ca 30 kr styck) och något kvitto har jag inte kvar.
Det är ju ändå söndag så vi sköt upp det hela till i morgon, då vi får åka och köpa nya dyra påsar – förhoppningsvis rätt sort. Maken tog en promenad och jag satte mig på balkongen med min bok. Nu ska jag lägga mig i min nya, sköna, ställbara säng och börja på en ny bok – trots att en Miss Marple ligger och väntar i DVD-spelaren …
