Wine Stomp …

Vinprovning innan trampandet börjar …

Vi har varit i Botriver och trampat vindruvor på Beaumont Wines. Det var lika trevligt som förra året, vi bodde på samma hotell och fick dessutom samma rum – kändes ”invant” och bra … Hotellet är som ett museum, men med bekväma bäddar, underbara duntäcken, bomullslakan och generöst med stora handdukar.

Det blev en glas vin och bitings på vår altan innan vi stegade iväg till vingården, som ligger ca 10 minuters promenad från hotellet. Vi fick börja med att testa deras olika portviner – det är till det som vi trampar druvorna. Sedan gick vi över till deras utmärkta viner som letas fram ur vinkällaren för detta tillfälle. Mitt favoritvin blev deras Shiraz, det var från början av 2000-talet. Borde veta årtalet, men efter några glas så …

Efter vintrampningen fick vi mat, tre rätters och en underbar osttallrik – mer vin förstås … Nymånen visade sig, det var en härlig kväll och man kunde inte annat än trivas med alla trevliga människor. Vi gör om det igen nästa år om vi kan …

http://www.beaumont.co.za/

Sebastian informerar oss om vad som gäller …

 

 

 

 

 

Full fart i stora tanken …

 

 

 

 

 

Även i de små tankarna …

 

 

 

 

 

 

Fy, vad kladdigt! Fast, några fuskade och deltog inte i trampandet …

 

 

 

 

 

 

Dags för välförtjänt middag …

 

 

 

 

 

Fantastiskt och lealöst …

 

Har varit med på en aktivitet där vi Sweor fick tillfälle att besöka Play Ground. Ett projekt som startats av Sofia Hellqvist och Frida Vesterberg. Frida var den som informerade och guidade oss. En fantastisk tjej med härlig utstrålning. Vi fick en guidad rundtur innan vi bänkade oss i den stora salen. Barnen hade tränat in ett dansprogram som vi fick ta del av. Lovar att de kunde använda alla de muskler i kroppen som vi anar att vi har någonstans. Tror inte de har några fasta leder, de kan röra sig hur som helst och i en takt som inte fastnar på bild.

De dansade typisk afrikansk dans till rytmerna av trummor – där de som spelade verkligen kunde använda sina händer – och, så länge … Vet ju hur det känns när jag applåderat en stund – vilket vi gjorde.

Här kan man läsa mer om projektet:

http://www.project-playground.org/en/

Vackra Frida som informerar oss om projektet, som verkligen engagerar henne …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frida informerar om några av de rullstolsbundna barnen …
Så här fint sitter barnen innan de får syn på kameran …

 

”Skolfröken” …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu har de upptäckt min kamera …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar sydafrikanskornas hattar …
Viga som gummiband och alldeles för snabba för kameran …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Orkestern …

 

 

 

 

 

Några i publiken …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skulle ta en bild på trummisen – så här blev den. Han finns med där någonstans …

 

 

 

 

 

En sval plats …

Här ser man tydligt att ljuset kommer från ovan …

Maken och jag har varit på stan och då blev det ett besök i en vacker kyrka som ligger mitt i centrum. Där var svalt o skönt och någon spelade vacker musik på orgeln. Så helt annorlunda världen bara några steg utanför porten.

Mitt i stan finns denna lilla oas, utanför staketet ligger Comapny Gardens – en vacker park …

 

 

 

 

 

Cape Argus – elitlopp för cyklister …

Eliten är i mål för flera timmar sedan, vår ”egen” Jenny kom trea i år. Hon vann för ett eller två sedan – borde veta …

Jag har, som jag skrev tidigare, varit bokmal. Det har passat bra – vi har haft väldigt varmt och det går väldigt bra om man bara sitter stilla och ser till att få i sig vätska. Det har jag gjort, balkongen, under parasollet och i sällskap med många dåliga samveten från bokhyllan – en del inköpta redan förra omgången.

Nu har jag varit med om massor av deckarmysterier som löst sig – ibland flyter handlingarna ihop och mina drömmar på nätterna är klart präglade av dessa. Det är helt plötsligt spännande att sova – ibland på gränsen – blir glad när jag vaknar och efter en stund förstår att det inte är verklighet …

Egentligen borde jag ha en anteckningsbok bredvid sängen och skriva ner dessa drömmar – kanske skulle jag kunna bli publicerad – mest troligt är väl att det skulle vara för osannolikt, fast å andra sidan är det ju faktiskt vad moderna deckare är. Jag, som har livlig fantasi, tycker att det börjar ”dra iväg”.

I lördags var det Cykelloppet här i Cape Argus – ett cykellopp med ca 35 000 åkare. En folkfest utan dess like. Beach Road här i Sea Point spärras av och det kommer cyklister hela dagen med de mest olika kreationer och annat som kan dra uppmärksamheten till sig. Maken och jag gick ner och tittade en stund. Det var lite för varmt och tyvärr missade jag många, bl.a. han som tog sig runt på ett hjul. Hade bara telefonen med som kamera och den är lite seg innan jag har rätt meny. Kanske är det inte telefonen utan jag som inte hänger med i tekniken.

Hejarklack – sjungande tjejer …

 

 

 

 

… trikåklädda pojkar – bakdelen, innan telefonen …

Melodifestival – igen …

You, Robin – nånting …

Det blev en härlig skön lördagsmorgon. En stund med Ring så spelar vi och sedan blev det balkongen och en kopp förmiddagskaffe med en liten bit inhemsk producerad choklad (72%) utan andra tillsatser än smak. Den i dag var smaksatt med apelsinolja – behöver jag skriva att det var utsökt …

Sedan blev det en lång promenad längs havet till vår helgrestaurang. Vi hade anpassat tiden till att vi skulle komma efter lunchen – men det hade de andra gästerna inte en aning om. Det var fullsatt. Vi satte oss i baren en stund och sedan blev vi med bord – där vi blev sittande så länge att den stekande solen gick över och vi kunde promenera hem. Normalt är det för varmt och vi tar bussen. Nu gick vi och lagom till en timme före solnedgången stannade vi på nästa favoritställe Winchester Mansions, där vi fick ett bort på verandan och avnjöt solnedgången. Så många gånger vi talat om att gå ner till stranden och titta på den – vilket aldrig blir av …

Vi kom hem lagom till finalen på Melodifestivalen. Nu är maken ingen större supporter av dylika arrangemang – inte jag heller, tror jag. Men måste tillerkänna att är det inte allt för dåligt så försöker jag visa lite intresse. Men det fanns inte så mycket att känna entusiasm för i kväll. Likafullt tävlade alla artister med blodigt allvar – naturligtvis.

Jag såg första deltävlingen från Karlskrona, där det var flera melodier som jag tyckte platsade i finalen – några gick dessutom till andra chansen. Men tydligen har de blivit utslagna på väg till i kväll.

Den första halvtimmen kände vi att vi slösade på dyra gigabytes. Vi tyckte att alla låtar var slätstrukna – jag hade väl ett litet hopp till Heartbreak Hotel. Maken gick och lade sig – jag satt kvar och lyssnade på en omröstning från några europeiska länder – men måste erkänna att jag inte hängde med.

När omröstningen sedan var klar och alla jublade, så hade jag ingen aning om hur den vinnande låten lät – men den var säkert bra …

Nu tänker jag lägga in bilder på vågor och solnedgångar … Nej – det blir imorgon – alldeles för sent – det blir sängen …

Så här vackert är det vi tittar på när vi promenerar längs havet …

 

Vi ska till nästa udde, där ligger fyren …

 

 

 

 

 

 

 

Den är visserligen ombygd till ett museum, men den är i full gång och när det är dimma tjuter den på gammaldags vis …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kan man få för många bilder av hav och vågor …?

 

 

 

 

 

Käre kusin i Enånger – denna bild är till dig. Dessa underliga fåglar, en art av Ibis – med det värsta läte man kan tänka sig – undersöker ”underjorden” med sina långa näbbar. Och, de hittar väldigt ofta något som de sväljer …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen en solnedgång …

 

 

 

 

 

Bladvändare …

Frestande dessert …

Har inte hänt så mycket jag har mest suttit på balkongen och läst. Kan meddela att jag nu läst ut nästa bok också. Det fanns en stund då jag inte visste om jag orkade läsa vidare – den var lite för gastkramande – man måste andas också. Precis som någon av recensenterna skrivit, man håller andan, och det gjorde man.

Jag kom vid några tillfällen i det läget att jag funderade på om jag skulle kika på slutet för att stå ut med spänningen, men bestämde mig för att vara en stark flicka och fortsätta på vanligt sätt. Vilket jag är glad att jag gjorde – ett otroligt spännande och överraskande slut. Vet inte om jag skrivit om att deras böcker håller på att filmatiseras – vet heller inte om jag kommer att se filmerna. Stig Larssons böcker var ju så spännande, men filmerna än mer spännande – trots att man läst boken och visste hur det skulle sluta. Det kanske blir likadant med dessa böcker.

Nu läser jag ytterligare en bok som väninnan lämnat, en om en polis i Venedig. Ni som bor hemma vet säkert vem det är – serien har tydligen visats på TV. En småputtrig, trevlig deckare och precis vad jag behöver för att lugna ner nerverna och komma i säng i tid på kvällarna, lagom att läsa några kapitel och sedan sova gott.

Idag har det regnat – igen! Andra gången inom en månad och det regnade länge. Maken och jag klädde oss lite extra för morgonpromenaden – men den fick ställas in, det tog i rejält precis när vi skulle gå. Någon sade att den norska vädersajten sagt att det skulle hålla på till ca 4-tiden och det gjorde det …

Det var veckolunch med damerna och jag tänkte springa över till butiken mittemot för att köpa mig ett paraply när maken kom ihåg att vi faktiskt har ett sådant på den golfbag som står längst in i garderoben. Det kom väl till pass, trots att jag fick skjuts. För första gången fick vi sitta inomhus. Jag tycker faktiskt att det är mysigt när det regnar … När lunchen slutade vid 4-tiden drog regnet bort och man såg tydligt gränsen där den mest fantastiska regnbåge uppstod och som följde med fronten norrut …

Imorgon, den 9 mars, fyller min lilla syster år GRATTIS!

Igår, fyllde vår vän i Halmstad jämt. Stort GRATTIS i efterskott …

Denna skönhet stod parkerad på gatan …

 

 

 

 

Vi kunde inte se vilket märke …

 

 

 

 

 

 

 

Igår, efter morgonpromenaden var de plötsligt där – nattens dimma hade knappt hunnit lätta …