Kära vänner och ni andra som fortfarande kikar in på min blogg. Vilket tålamod ni har. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte skriver – jag har inte samma nöje längre. Det beror delvis på att jag  numera lever ett ganska vanligt liv. Även om jag ena halvan av året befinner mig på södra halvklotet. Men det är numera vardag för mig. Här händer inte så mycket utöver det vardagliga – även om det skiljer sig från det vardagliga i Sverige. Det mest exotiska i mitt liv dessa dagar är faktisk dagarna på ön, dvs. Södra Lagnö i Stockholms innerskärgård.

När vi flyttade till Afrika skrev jag brev – det tog ca 14 dagar innan de nådde mottagaren. Jag fick alltid svar, även om det tog några veckor. Så kom mailen. Jag skrev mail och vartefter som mina vänner skaffade mail fick jag svar. Nu är det ett icke tillstånd. Varken brev eller mail.

Det betyder inte att jag slutat slutat existera, tvärtom. Jag fotograferar fortfarande solnedgångar – men inte så ofta – kan ju gå till mitt arkiv o titta på dem … 😉  Jag fotograferar överhuvudtaget inte så ofta . Jag glömmer alltid kameran hemma. Men jag njuter fortfarande av detta ljusfenomen som gäller här på denna ”udde” som Kapstaden ligger på.

Idag har jag kommit ihåg kameran vid två tillfällen. Dels vid lunchen tillsammans med några vänner – fantastisk ljus med solgitter och turkosblått hav. Dels när solen gick ner och kastade orangerosa ljus över molnen i norr. Det är ju tvärtom här. Solen går ner i sydost nu när vi närmar oss sommaren. Vi har haft iskalla, sydliga vindar i flera veckor. De varma vindarna kommer från norr. Det som det inte är någon skillnad på är ljuset – det är fantastiskt och det är solglasögon som gäller oavsett temperatur …

Ikväll har det äntligen vänt och vi har haft en ljuvlig dag, blev för första gången svettig på morgonpromenaden. Första dagen vi sökte skuggan och första kvällen vi förpestade grannarnas tillvaro med att sitta på balkongen, då vi hade hur trevligt som helst. Massor med diskussionsämnen …

Här sitter jag miss i nassa – borde sova, men som vanligt är det ugglan i mig som dominerar.

Vi börjar komma in i rutiner och öppna rätt skåp/låda för rätt pryl. Men jag blir fortfarande glatt överraskad när jag tittar i garderoben … Så många plagg som jag inte kommer ihåg att jag har – det är faktiskt samma när jag kommer till Sverige.

Vi har haft Halloween middag ikväll. Puh! Jag har lagat mat i tre dagar … En är laktosintolerant, en är vegetarian och själv har jag blivit glutenintolerant. Men, det kändes så roligt att laga mat till alla – vi skulle ju mötas igen. Det blev en lyckad middag. Gästerna var inspirerande och trevliga. De kom med fantastiska blombuketter och goda vinflaskor + en spikmatta – och, de tyckte om maten – sa de i alla fall.  Så det var väl värt dagarna i köket. Ska väl erkänna att jag tycker om att laga mat och helst när jag lagar helt nya, okända recept och improviserar.

Gästerna var ett gäng som bor här i Sea Point och vi trivs så bra tillsammans. De flesta av dem kom ner igår – med samma flyg. Så vad kunde vara lämpligare än att bjuda in dem på middag innan de hunnit komma i ordning. De tackade alla ja och det blev ett kackalorum av glada röster. Vi bestämde att vi ska ha ”spindelmiddag” nästa år också – men då ska det vara knytis … 🙂

Jag hade inhandlat häxhatt med svart hår och svart fjäderboa – som ligger spridd i lägenheten – den ”släppte” fjädrar … Jag hade också köpt läskiga lösnaglar – men de glömde jag bort då en av gästerna knackade på dörren lite för tidigt, just när jag sminkade maken med blödande läbbiga sår. Gästen blev också sminkad med blod i ansiktet, det såg mycket verkligt ut.

Spindelväv i taket ovanför matbordet, med spindlar. Råttor och spindlar på bordet. Ingen hade spindelfobi – tack o lov.

Tyvärr tar åldern ut sin rätt – kanske också nattflygningen kvällen innan – men det blev inget nattsudd – bara jag som dröjer mig kvar. Men vilken trevlig kväll!!

Tack kära gäster för trevlig samvaro, otroligt vackra blommor, spikmatta och gott? vin – vi har inte smakat ännu  😉

Makens läskiga sår kund tyvärr inte publiceras. För läbbiga  -ja …, och han vägrade att visa ena kinden till, det var ju där de satt …