Jag sov uppe istora huset i natt. Barnflickan är ledig på helgerna och ”flyr” till stan. Det är henne väl unt. Eftersom den ”svenske” sonsonen sov över så var det också praktiskt, jag kunde sova i hennes rum. Sonsonen brukar alltid sova hela natten, men denna natt så vaknade han några gånger och den tredje gången så föreslog jag att han skulle sova med mig. Han kom direkt. Antagligen var det kallt i stora rummet där han sov – för sedan sov han hela natten. Även jag, han låg så stilla så jag märkte inte att han var där.

Jag har infört en ovana, som barnbarnen gillar. De får äta frukost framför TV:n. Det började naturligt när sonsonen kom till oss under den tid då det inte är så varmt i Sverige (fast det är det inte nu heller trots juni i almanackan…). Eftersom det är en sommarstuga, så blir stugan kall dessa morgnar och för att vara säker på att han höll sig varm innan vi hunnit elda och få på honom kläder, så var det naturligt att sätta honom inlindad i en filt. Tack o lov för barnkanalen, vi kunde placera honom där, annars hade det nog inte gått. Och  tidigt på morgonen så har SVT Barnkanalen många fina program för mindre barn. Eftersom det är så kallt nu också, så blir det frukost framför TV:n. Det är bara en mormor/farmor som kan göra så. Fast visst skulle jag föredra att vi kunde sitta ute i solen.

Eftersom det är ”Svenska Flaggans” dag så hissade vi flaggan. Jag vet att det numera är vår Nationaldag, men som gammal hund har jag svårt att lära om. Det är lite roligt med flaggan. Vi har grannar mitt emot som gör som de vill med flaggan, men vi håller på de gamla traditionerna. Bl.a. skall den halas vid solens nedgång, dock senast kl 21.Idag hissades den som vanligt, men jag glömde att fotografera den inför denna dagbok, kom ihäg vid 19-tiden, så det blir lite annorlunda ljus. Men det är ju fortfarande rätt dag.

Barnbarnen var inte utomhus så mycket idag, men lekte desto mer inomhus.De är nu i ”Leka doktor-åldern”. Den minste hänger med så gott han kan, och han gör det bra. År duktig att ta för sig, även om han inte får ”stjärnrollerna” i spelet. Men när man lekte amulans var hans snabbt framme och sa att han skulle köra. Det gick nu bra att vara två förare …

(Efter några bilder så bestämmer sig programmet för att ha en annan marginal för bilderna. Har nu kämpat med det i en halvtimme, men det hjälper inte – så det får vara på det sättet …)

Idag såg vädret mer lovande ut. Vi skulle nu ge oss iväg för att inköpa det som stod på vår lista igår. Barnbarnet hade fått löfte att få följa med. Precis som vi skall gå ner till bryggan, så kommer en regnskur. Det blir en upprepning, kalla och våta fingrar igen. Nu med den skillnaden att vi skulle förhindra en liten tjej att halka i båten också. Har nog inte berättat hur halt det blir i båten när den är blöt.

Vi kom över, och först var det Vårdcentralen som gällde – igen. Den ingår numera i våra rutiner … 😉 De ville ha blod av mig och det på fastande mage. Så efteråt måste jag ha något att äta. Det hade man på Bygg Ole – Gulaschsoppa … Maken och barnbarnet bestämde sig för att de också var hungriga, så det blev en soppa till och för barnbarnet pannkakor med vispgrädde. Vi gynnade deras krog eftersom vi sedan skulle inhandla fästdon till den inköpta gungan, men de hade inga. Vi gick vidare till ett antal butiker och konstaterade att någon gunga kommer inte att bli uppsatt i helgen. Kanske lika bra eftersom väderprognosen var negativ.

Vi åkte till matbutiken, maken tog barnbarnet och gick i andra butiker och jag vimsade omkring med min lista. Hopplöst att handla i butiker som man inte är van vid. Men jag var där för en vecka sedan så jag hittar numera grönsaker, chark och mejeri – men resten … Det blir många steg innan det är klart. Maken och barnbarnet kom och sökte upp mig och han överraskade mig med att ha låtit sig övertalas av barnbarnet att köpa klistermärken (princessmodell) och sagobok … 😉 Undrar vad hon gör som jag inte känner till …?

PS. Vi hittade don till gungan hos Coop i Värmdövik. De har överraskat oss tidigare med varor som vi inte hittat någon annanstans …

Idag har man lovat fortsatt regn och kyla och de hade rätt. Jag hade fått tid för TBE vaccinering och dotterdottern tjatade om att få följa med, vi avrådde, vi har åkt över sjön förut i regn och kyla. Dessutom hade vi en lång inköpslista.

Vi kom iväg och då öppnade sig himlen, fingrarna (jag inte bara de) blev iskalla och blöta. Det var svårt att låsa upp låset och att överhuvud taget hantera hakar och krokar och allt vad vi håller på med innan vi kommer iväg. Varje gång det är så här blir jag så irriterad på att man inte får ha grejer ifred och måste låsa fast allt, ibland hjälper inte ens det.

Vi hade varsin regncape, de hjälper någorlunda, men det är ganska svårt att hantera lossning och förtöjning iklädd ett plasttält. Men man slipper åtminstone bli genomblöt på benen, där det mesta hamnar. När båten var fastlåst var jag genomfrusen och fingrarna som krokar. Fördelen med bil, jämfört med öppen båt, är att det finns värme.När vi kom fram till vårdcentralen så var jag i ganska god form igen. De var försenade där, så när vi lämnade var vi hungriga. Vi hittade en lunchrestaurang, men man hade precis slutat servera lunch, men de kunde fixa lite rostbiff till oss. Sedan skulle vi till stan, jag skulle programmera DVD-spelanren. Naturligtvis så fungerade det inte just idag och tog mer än en timme i stället för en kvart – det är många bra program som jag vill ha med till SA i höst.

Det slutade med att vi struntade i att handla mat överhuvudtaget, och åkte tillbaka till ön. Barnen var i full gång och stackars barnflickan, som var förkyld, såg helt slut ut. Barnens mamma är på konferens med övernattnings sedan igår. Det gick bra igår, de somnade som ljus – men ikväll var de uppspelta och skulle inte sova. För att de inte skulle fortsätta och spela upp varandra så lovade jag den största att hon kunde få en smörgås och mjölk. Hon påstod att hon var hungrig. Efter några minuter så stod även den lille i dörren och ”Var också hungrig” – hur han nu kunde ha hört det. Båda satt och åt smörgås och drack sin mjölk och jag gruvade mig för natten och undrade ”Hur dum får man vara …”

Men faktiskt, de somnade som ljus och sov sedan hela natten – och barnflickan och jag med dem …

Idag skulle vi baka bullar, men jag hade glömt att kolla hur det var med vetemjöl. Och det var det inte, det var slut. Hemma fanns dinkelmjöl, men inte tillräckligt mycket, så det fick bli muffins i stället. Blåbärsmuffins. Väldigt god, men det var svårt att få upp dem ur formen. Vi hade en sådan där form som man bakar flera i på en gång. Det hjälpte inte att det var teflon. Trasig muffins blev det, men barnen åt med förtjusning i alla fall.

Sedan var det dags att gå ut, solen sken och vi tömde ut det gamla vattnet i dammen, som varit där hela vintern och som mest bestod av gegga med gamla löv. Barnen hjälpte till  – förståss. Ösandet var väl inte så roligt, men att fylla på och att sedan provgå om det skulle vara bra för fåglarna. Några båtar fick också prova dammen. Sedan började det spåra ur, så det var dags att gå in och torka. Men roligt var det …

 

 

 

… jag blev mamma andra gången …  Grattis Niclas!!

Inatt har jag sovit på soffan i vardagsrummet, anledningen var att sonsonen sov över. ”Hans” rum är ju nu kusinernas rum, så han sover i en s.k. ”koja” i vardagsrummet. Det gjorde han förra sommaren också och trivs med det. Men jag kände att kanske Farmor skall finnas där om och när han vaknar.

Den minste var vaken igår kväll till sena natten pga av att mamma måste slutföra ett arbete på datorn, och det är bara mamma som duger. Han satt på en stol i köket och ögonen gick i kors, men sitta bredvid mamma skulle han. När jag vakande efter ett i natt var det mörkt i köket och trodde att de äntligen sov, men fick veta imorse att så var inte alls fallet. Han var tvungen att ha ”ögonkontakt” med mamma hela tiden, så hon drog in en madrass och låg på golvet och sov. Han sov halvvägs över kanten för att ”vara säker” på att hon fanns där. Det blev inte många timmars sömn för ”lilla mamma” den gågna natten. 

Det var mulet idag och småregn i luften, vi hann komma över till fastlandet precis innan det började regna. Vi hade rutinkontroll hos läkaren och sedan var det lite ärenden som skulle klaras av. Regnet kom och gick. Våra papperspåsar, som vi fått, gick sönder i botten innan vi fått dem från bilen till båten och upp till huset.

Sedan var det förberedelser för sonens födelsedag, barnen börjar komma i kapp i ålder – nåja, de börjar bli vuxna (i mina ögon) men jag”springer före”. Trots att det var sonens egen födelsedag så fixade han den mest fantastiskt goda tårta, det blev inte en smula kvar. Han grillade det kött, som jag marinerat, han är mästare på att grilla. Och vi hade en trevlig middag tillsammans. Barnen blev lite uppspelta, men det hör till.

Ytterligare en dag har gått av de veckor som de skall stanna här i Sverige …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Solen sken i morse och det var helt underbart. Vi hade bestämt att vi skulle fiska strömming. Men det tog några timmar innan vi kom iväg. Från början skulle vi alla åka, dvs barnflickan, maken, tre barnbarn och jag. Men så bestämde vi att det kanske inte var så lämpligt att den yngste följde med, eftersom han blev så rädd då han åkte över till ön och det kom en stor båt som gjorde så stora vågor att det stänkte över relingen. 

Det blev maken, två barnbarn och jag som gav oss iväg. Jag hade packat en flaska vatten – i brist på saft, en öl (till maken) och – som jag trodde en burk med kex och massor med snytpapper, då alla tre barnbarnen är förkylda. (Undrar när det är dags för oss…?)

 

Vi hade en härlig färd, så länge som vi var i lä, men när vi kom ut på Grisslingen, så blev det lite vågor – inte stora, men det blåste in vattenstänk i båten. Båda barnen tyckte det var jätteroligt och skrattade högt varje gång. Vi kom fram till fiskestället och började dra – och vi fick inte en enda strömming. Det kom en annan båt och vi visade tummen ner, de fick inte heller. Dagen innan talade en granne om att det var bara att skyffla upp med skovel, så var inte fallet idag. 

Men, efter tio minuter så fick vi en strömming och gossebarnbarnet skrek av förtjusning. Flickan var mer sansad – hon var ju med i fjol (och skrek lika då), men nu var hon luttrad och bara skrattade. Det var ingen skyffling vi ägnade oss åt, men en eller ett par åt gången gjorde att vi fyllde botten på hinkarna. Vi hade talat om att de skulle säga till då det ryckte i reven. Och det ”ryckte” hela tiden – förståss  😉 Men ibland var det på riktigt. Efter en stund så tröttnade gossen och jag skulle locka honom med fika. Ja, hur kul var det att få ett glas vatten …? Men vi lyckades få honom att hålla ut tills vi bedömde att vi åtminstone hade det antal som skulle räcka till middag.

Sedan blev det rensning på bryggan och barnen var så spända på att få se måsarna när de kom och skulle äta av renset. Men de vågade sig inte fram och de var dessutom bara tre stycken, vad har hänt med måsbeståndet? Så inte ens det fick vi uppleva, när måsarna slåss om renset.. Vi åt inte heller strömmingen, för det blev så ”olika” med allt. Dottern skulle fixa nytt pass till barnbarnet, så de gav sig iväg till Nacka och vi andra åt bara rester från dagen innan …