Två vrak …

Vi masade oss ur sängen tidigt i morse, helt ledbrutna. Jag kunde knappt stå på min fot, än mindre gå. Verkar som om dessa fötter skall vara mitt gissel i livet. Jag lindade ett bandage och efter en stund gick det bättre, men jag vågade mig inte ut i terrängen för att dra undan resten av det ris som vi åstadkom igår. Det fick bli stackars makens arbete.

Jag ägnade mig åt att städa stugan, stänga frys o kyl och att plocka in det som skall plockas undan. De tyngre prylarna fick maken klara av, så efter några timmar var vi båda ganska körda i botten. Vår kondition är inte den bästa och vi har inte gjort annat än att släpa och fixa sedan vi kom hem. Det tar några månader att komma ikapp.
Strax efter kl 16 gav vi oss av via kyrkogården, vi skulle plantera blommor, men där var redan så fint på graven så vi satte ner några få av de plantor vi hade med oss. Det blir dags att byta ut lite längre fram när sommarblommorna kommer. Vi såg om några av släktingarnas gravar och sedan styrde vi kosan söderut.

Det är så mycket lättare att köra nu när man fixat vägen i stort sett hela sträckan – inga stressmoment där man skall försöka ta sig förbi en långtradare. Vi tog rast vi en sjö, med en härlig utsikt, åt våra medhavda smörgåsar och drack kaffe, det hann bli ytterligare en kafferast för att inte somna under färden. Kl 21.30 lastade vi ur vår bil,  och maken lyckades hitta en parkering inte alltför långt från oss. Vi har ju blivit av med vår garageplats – tror att jag berättat, men jag har fortfarande svårt att komma över det, hmm …

Maken sover nu, men jag är övertrött – eller om det är det sent intagna kaffet. Så jag sitter här med fötterna i högläge och försöker vara spirituell. Jag klandrar ingen om man inte orkar läsa ända hit. Och kameran har jag glömt bort totalt …

Slyröjare – ett framtida yrke …?

 

 

Det underlättar med bra redskap ...
Det underlättar med bra redskap ...

 

Imorse var vädret underbart och det var synd om mina två systrar som skulle bege sig söderut. Vi njöt en stund i solen och intog frukosten ute. Sedan försåg vi oss med röjsåg, motorsåg och busksax, vi satte igång med att röja sly med endast kortare uppbrott för vatten. Jag smällde i min onda tå i en stubbe, så för min del blev det till att linka på bäst jag kunde på denna steniga och ojämna mark.

Klockan 4 insåg vi att vi glömt bort att äta. Helt slut i kroppen, som vi var, så sjönk vi ner i trädgårdsmöbeln med fötterna i högläge och musmsade aborre på hårt bröd.  Vi åt resten av de rökta aborrarna från igår, och de var lika goda idag.

Svägerskan kom med två av sina barnabarn, två söta men blyga ungar. De tyckte inte om min glass, den skulle inte vara chokladöverdragen utan i olika glada färger. När svägerskan gick hem efter en liten stund så kunde vi knapp resa oss ut ur trädgårdsmöbeln. Så tyvärr orkar vi inte mer idag, men vi har gjort bra ifrån oss – även om det inte syns så mycket – bara att lägga på rishögarna …

 

Sent om sider - kl 23 - så orkade vi koppla av ...
Sent om sider - kl 23 - så orkade vi koppla av ...

Nyrökt och gamla rester …

Dags för fiskafänge ...
Dags för fiskafänge ...

Vi tog det lungt i morse och satt ute i solen och njöt, länge, med te, kaffe och GD. Sedan blev det frukost/lunch och dags att göra lite nytta. Maken sprang med röjsågen och vi tjejer sprang efter som i gamla tider och tog rätt på det hela. Det hann bli dåligt väder med minimala skurar, lagom för att blöta ner och att skölja av det gula frömjölet på taket ner i våra vattentunnor.

Det var också meningen att grabbarna skulle ut med kusinen och fiska, men det hann bli ganska sent på eftermiddagen innan det blev av pga av det lynniga vädret. Sedan hann de tyvärr bli lite blöta också innan de kom hem – utan fisk. Kusinen fixade dock några små aborrar frän en mjärde, så glada invigde de en rök som vi hittat här i en av bodarna. De smakade ljuvligt, i övrigt så var det matrester som gällde, vilka vi kunde avnjuta ute på verandan innan solen sjönk ner bakom skogen.

Det blev en lugn och stilla kväll. De andra sover sedan någon timme och det borde jag också göra …

På väg mot fiskelyckan ...
På väg mot fiskelyckan ...

Strutsig filé …

Maken håller "tal" ...
Maken håller ett anförande för våra gäster ...

Vi hade en skön morgon inomhus eftersom det var dimma till att börja med, men som lättade och vädret blev vackert. Vi skulle iväg idag på förmiddagen. Syster nr 3 åtog sig att lämna tillbaka domkraften i stan och maken och jag åkte med syster nr 2 till Delsbo. Dels skulle vi komplettera inför den middag vi skulle ha på kvällen, dels skulle vi besöka en bildmek och se om han kan åtgärda de rostskador som vi har. Det var en mycket vacker väg dit, men det var inte att ta miste på vart vi skulle …
Vi fick vänta ganska länge och åkte för handla mat under tiden, han skulle först komma om 45 minuter sedan om 5 minuter, men vi är vana från Afrika. När han anlände så var det en lång man, barfota i träskor, jeans, t-tröja och ett yvigt självlockigt hår som spretade åt alla håll – han såg ganska vild ut, nåt i stil med näcken. Han kände och klämde på bilen och hummade och menade på att det nog inte skulle vara några problem. Han uppmuntrade oss med att en Saab av vår årsmodell inte var en gammal bil, eftersom det är en Saab …

Kusinen kom upp och hjälpe oss att lyfta stugan, den del som har stått och ”skjutit” pga av tjälen om vintrarna. Han fick ligga på mage och åla och för att komma åt. Huset lyftes ca 6 cm. Under tiden stod jag och förberedde den middag vi skulle ha några timmar senare, så jag fullkomligt lyftes upp i luften medan det pågick. Huset stönade och knakade – men visst är det skillnad. Vi måste dock gjuta i sommar enligt kusinen.

Klockan sex anlände gästerna och vi tog en drink ute i trädgårdsmöbeln som plockats fram under dagen. Eftersom vädret slagit om och det var vackert, så bestämde vi oss för att vi skulle grilla vårt kött. Jag var lite nervös för det, det var strutsfilé vi skulle äta och jag trodde att vi köpt hela filéer, men det visade sig att den var skuren i bitar. Jag fick god hjälp av en av gästerna och det blev faktiskt mycket gott. Alla åt med god aptit, kan man få bättre betyg …

Och, käre kusin – Tack för hjälpen!! Vi hade nog inte grejat lyftet av stugan själva – vi hade inte vågat lyfta så mycket …

Strutsfilén vaktas noga ...
Strutsfilén vaktas noga ...
En vacker och fantasifull bukett som svägerskan hade med sig ...
En vacker och fantasifull bukett som svägerskan hade med sig ...

Femstjärnig krog i skogen …

Beredd att krypa upp på vinden ... 

 

Beredd att krypa upp på vinden ...

 

 

 

Dagen har varit full av aktiviteter … Syster Brigitta åmade sig fram på vinden – iklädd rymddräckt i skirt material. Maken sprang omkring med röjsågen och lyckades vricka foten, men undvekt att ramla över sågklingan. Syster Kicki och jag försökte montera den domkraft som vi hyrt. Vi fick lov att lossa en del panel bara för att konstatera att den inte skulle fungera …

Sedan började det lämpligt nog att regna och vi kunde dra oss inomhus och invänta kl 17.00 då vi var bjudna på drink med middag hos syster i grannstugan. Ledbrutna linkade vi över för att mötas av en god drink,maken linkade på riktigt med sin vrikade fot.  Ljuvliga dofter som visade sig vara stekta gula kantareller, som serverades på en smörstekt skiva bröd som förrätt. Så rikligt med kantareller och så god. Huvudrätten bestod av dubbelgravad oxfilé. Perfekt, finns egentligen inger mer att skriva om den – den smakade så gott och var perfekt …

Sedan serverades det glass med vispad grädde och konjaksdoppade jordgubbar till dessert och ett gott portvin.  Dessutom serverades det goda drycker under hela kvällen …

Hur skall vi kunna bjuda tillbaka?  Tack så mycket för en delikat middag.

(Har lagt in bilder för de senaste dagarna ,,,)

 

Redo för hårt arbete ...
Redo för hårt arbete ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I väntan på middagen ...
I väntan på middagen ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mäster lägger sista handen vid ....
Mäster lägger sista handen vid ....

I de stora grabbarnas värld …

 

 

Så här såg Dellen ut när vi skulle åka till stan ...
Så här såg Dellen ut när vi skulle åka till stan ...

Vi var vakna i normaltid och vi hade bestämt att vi skulle ha frukostmöte. Dvs tre systrar och maken. Vi skulle gå igenom vad som skall göras i stugan denna säsong. Vi försökte ordna i angelägenhets ordning. Lite svårt då allt verkade mycket angeläget. 

Men mest akut är att lyfta den del av stugan som har råkat ut för frost”skjutningar” de senaste – ja, drygt tjugo åren. Det verkar ha avstannat nu och vi åkte in till stan för att hyra en domkraft. Vi passade också på att köpa en röjsåg, här hinner vi inte vända ryggen till innan det vuxit upp något sly på ca 1½ meter.

 

Det var inte helt självklart att köpa denna röjsåg – det fanns bara ingen på de butiker vi besökte. Till slut träffade vi på ett biträde som själv köpt en röjsåg, som hon var mycket nöjd med, och tipsade oss på att åka till Granngården/Lantmännen. En butik vi inte ens visste att den fanns. Där började vi trevande titta på modellerna. En ung man kom fram och frågade om vi ville ha hjälp. ”Ja, tack!” Vi förklarade vad vi skulle använda den till och han tog fram en broschyr och förklarade lite. Vi såg antagligen ut som fågelholkar, så han sa att han skulle hämta en på lagret – vilket han gjorde. 

Han packade upp den och förklarade en massa – och  – ja, det var nog vad vi behövde. Men den var dyr, tre gånger så dyr som vi räknat med. Maken påpekade att med det priset så borde han kunna göra något på priset. Jo, han skulle nog kunna skicka med en bensindunk. Maken frågade om det ingick hörselskydd och skyddsglasögon. Det gjorde det inte, men det skulle han nog också kunna bistå med. Och så frågade han om vi ville att han skulle sätta ihop den åt oss. Ja, tack – igen!  Det fanns tre funktioner att välja mellan: Röjsåg, klinga och trimmer. Vi tyckte det var en bra idé om han monterade röjsågen – och tur var det. Det sparade oss många timmar. Han fyllde bensin och visade oss hur man startade och stannade.

När vi betalade så hittade jag sköna arbetshanskar i skinn vid kassan och letade fram ett par i makens storlek. Jag skulle precis leta fram ett par i damstorlek, när maken säger: ”Jag antar att dessa också går med i priset”, vilket de gjorde. Men då sade min anständighet stopp – så det blev inga damhanskar. Vilket jag ångrade då vi kom tillbaka till stugan …