Underbart hemma – fast här …

img_4730
Regnet är på ingående ...

Det blev lite för sent för mig i går kväll, inte ovanligt … Men det tog jag igen i morse. Förr brukade maken väcka mig med en kopp te på sängen – inte nu längre. Jag börjar misstänka att han gillar när jag sover så länge som möjligt. Men det skall han inte förlita sig på – att jag sover länge, menar jag – i fortsättningen så kommer jag att sätta klockan på ringning på lämplig tid .

Maken klippte gräsmattan och jag satt mest framför datorn och kom ikapp med en massa. Vi var bjudna till kusinen och hans hustru, och vi vandrade nedför backen till dem. De bjöd som vanligt på underbart gott grillat kött och en massa goda tillbehör. Under tiden så anlände syster från Göteborg. Vi kunde tyvärr inte sitta ute, men det gjorde inget att vi satt inne i deras hem – utsikten är underbar i vilket fall …

Tack så mycket för en god middag!!

Värdens troféer ...
Värdens troféer ...
Hur många har sådan här utsikt från sitt köksfönster ...
Hur många har sådan här utsikt från sitt köksfönster ...

34 mil norrut …

Nu sitter jag i stugan i Hälsingland, här går det undan – hinner inte riktigt med själv.

Syster, som kom i lördags till grannstugan, har vädrat och hade eldat idag och tagit ut sängkläderna. Så denna gång var det lite enklare att komma i ordning. Just nu sitter vi här och svettas – eldningen har varit lite för effektiv sista timmen. Men tidigare kände vi av när det var dags att peta in en pinne i brasan. Kylan sitter fortfarande i väggar och tak. Men nu orkar vi inte med mer värme, vi får vänta en stund.

Det är så vackert och grönt, skirt och här har det kommit i lika långt som i Stockholms skärgård. Vi trodde att vi skulle få uppleva våren på nytt – men inte … Regnet faller ut på andra sidan sjön, men här har vi fått en cm i tunnorna. Vi hoppades på diskvatten.

Det är dock ganska skönt att ställa sig på ”bron” och svalka av sig. Det blir några turer dit med jämna mellanrum, och vi avslutade middagen med ett glas vin och ostbricka där ute. Men inte bara träd och buskar har kommit till liv, även myggorna. De är stora som helikoptrar …

Har ni sett den här vyn förut ...
Har ni sett den här vyn förut ...

Vår stund i paradiset …

 

 

Får aldrig nog ...
Får aldrig nog ...

 

 

 

Det går inflation i ordet underbar morgon … Men det är de enda ord jag känner till för att beskriva våra morgnar just nu på ön.

Solen sken, men det var lite kyligt från början – så vi satt inne. Men efter en timme kunde vi flytta ut – sedan ville jag inte gå inomhus, för att förbereda för att lämna stugan  – igen. Är så trött på alla dessa uppbrott. Vi hann i allafall sitta en stund i hammocken och bara njuta av fågelsången och titta på flugsnapparen , hur han/hon turades om att vara i holken vi har satt upp på trädstammen framför oss.

Sedan packade vi ihop – i morgon bär det av till Hälsingland. Jag vet att jag kommer att sitta på samma sätt där nästa helg och tycka att det är jättetrist att packa ihop och lämna. Vet inte om jag skall vara glad för denna möjlighet, eller … Blir ibland avundsjuk på de människor som har ett enda boende året om, och det lämnar man bara för att handla, besöka vänner eller för att åka på ett par veckors semester. Men sedan är det som vanligt igen.

Idag var det extra tråkigt att lämna stugan, körsbärsträdet, häggen, slånbärsbuskaget, forsythian, gullvivorna och påskliljorna blommade för fullt. När vi kommer tillbaka kommer inget av detta att vara kvar.

Jag avskyr att packa, stänga och resa många timmar – men jag är lika glad varje gång jag kommer fram till resmålet …

Vad var det för låt som vann …?

Flaggan hisssa till gästernas ära ...

 

Flaggan hissas till gästernas ära ...

 

 

Idag skulle det äntligen bli av – igen …

Vår återföreningsträff med våra vänner då vi kommer tillbaka till Sverige. Vi har gjort detta under de år som vi bodde utomlands, då maken bara hade några veckors semester och vi ville förekomma och träffa alla på samma gång eftersom tiden inte skulle räcka till under de semesterveckor han hade. De tre senaste åren har det inte blivit av, dels så har maken pensionerat sig, dels så kommer det kärt besök från USA den tiden. Men nu bestämde vi att det skulle bli av. Lite tidigare än vanligt – men vädergudarna stod oss verkligen bi … 

Vi fick en underbar dag tillsammans med underbara vänner. Vi samsades vid grillarna och vi hade så trevligt, så trevligt att jag inte kom ihåg kameran en enda sekund. Var och en hade med sig vad som skulle grillas och ätas. Innan det var dags för kaffe så uppstod en spontan lek. Mycket komplicerad – vi var tvugna att gå ner på vägen, då vi inte hade tillräcklig yta på vår bergstomt. 

Det hela gick ut på att slänga en plastpåse – bakvänt, dubbelvikt och mellan benen – framåt… Tänker inte försöka förklara mer. Roligt var det och inte helt enkelt – men till stor glädje för oss som just då inte var i ”position” , utan kunde titta på spektaklet …

Sedan belönades vi med kaffe och glass, solen lyste över oss och vi pratade och pratade, det blev svalare och filtar kom fram – men det hindrande inte att vi fortsatte att prata. Efter många timmar så flyttade vi inomhus. Vi lyssnade till Malena – det var order om tystnad just då …

Gästerna lämnade inte förrän ca 22. Vi hade kunnat fortsätta, vi hade så trevligt. Men, som någon påpekade – vi bör inte köra båt i mörkret. 

Det blev tomt när de lämnade, men Melodifestivalen pågick, så vi fylle huset med musik från TV:n istället. Måste erkänna att jag blev besviken på Malenas placering. Och, inte minst för den töntiga klänning de gett henne – samtidigt som scenen beslystes bakifrån …. Man såg henne knappt och hela hennes härliga utstålning försvann. Och … hur kunde de välja bort männen och ersätta med kvinnor – de skulle natruligtvis ha haft män som lyftte upp henne iluften. Nu blev hon pryd bland de andra som jag ibland nästan rodnade när jag såg dem uppträda. Och vem fasen var norrmannen som vann – har inget minne av att han ens deltog i tävlingen,  i vart fall inte hans låt …

Grattis Norge!!

 

Vi är redo för att tävla ...
Vi är redo för att tävla ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Instruktioner ...
Instruktioner ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det går ju bra det här ...
Det går ju bra det här ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Oj, ...
Oj, ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Välförtjänt kaffe ...
Välförtjänt kaffe ...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur var det nu igen ...?
Hur var det nu igen ...?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är faktiskt massage - för axlarna ...
Det här är faktiskt massage - för axlarna ...

Med rumpan i vädret …

Bländade guld ...

 

Vilken ljuvlig morgon vi hade, där vi satt och solade oss i skenet från solen och den otroligt lysande gula Forsythian. Den är osannolikt gul just nu. Ovanför oss hade vi den otroligt blå himlen och mot den spretade körsbärsträdet med sina kritvita grenar. Vi blev sittande alldeles för länge … 

 

Sedan var det bara att ta tag i det som skall fixas efter vintern. Eftersom vi blivit sittande så länge så hann jag inte med allt, men den ena dammen är nu i ordning och en rabatt hann få lite ”katt-tvätt”. Hammocken kom i ordning och vi hann med några pauser i den också. Vädret var så härligt hela dagen, visserligen iskalla vindar från norr, men dem slipper vi eftersom vi ligger på sydsidan på berget. Men visst kände vi dem ibland, men det var kortärmat som gällde hela dagen. Vissa i familjen hade även kortbyxor, men där gick gränsen för mig.

 

På kvällen var vi härligt trötta, som man är när man försökt slå knut på sig själv i alla de konstmariga ställningar som uppstår när man skall försöka dra ogräs i bakkanten på rabatten och det går ju inte kliva i rabatten där alla små sköra plantor (eller är det ogräs) spirar. Det blev inte så grundligt som det borde, men nästa år …

 

Maken med kvasten ...
Maken med kvasten ...

Sömntuta …

Körsbärsträdet och Forsythian - är det inte underbart ...?
Körsbärsträdet och Forsythian - är det inte underbart ...?

Varför går tiden så fort i Sverige? Upplever att jag inte hinner alls vad jag skall. Inte minst märks det på denna sida. Tro inget annat, ambitionen finns där, men när jag tittar på klockan och den är långt efter midnatt så måste jag prioritera. Det borde jag göra nu ockaå, kloockan är halv ett. Är det bara jag som inte får dygnets timmar att räcka till? Hur gör ni ?

I går kväll prioriterade jag att lägga mig framför att lägga in bilder på denna sida. Det hjälpte föga i morse – jag sov till 9.30 …!  Då väckte maken mig – kan ju undra varför han inte väckte mig tidigare … Antagligen tycker han att det är skönt när jag sover – ju längre dess bättre … 😉

Vi packade ihop och gjorde en inköpslista för att göra det effektivt inför förflyttningen till ön. Det är numera nödvänddigt med en inköpslista. Vill gärna tro att det inte är något fel på minnet, men …

Vi kom ut hit till ön i strålande solsken. Efter allt bärande, där man känner sig som en överviktig gorilla med orangutangarmar, så placerades alla kyl- och frysvaror in i kylen. Själva så placerade vi oss på altanen i var sin solstol. Efter en stund så åkte det ena plagget efter det andra av. Det var nordliga vindar – vilket betyder att vi har lä. Jag hade bara tänkt sitta en liten stund, men det blev faktiskt många timmar. Vilket ljus, den nya skira grönskan och solen som silade mellan löven – så fantastiskt ljuvligt.

Hade tänkt lägga upp fler bilder, men nu är klockan kvart över ett – God Natt!