Jag har ju vanan inne nu. Innan jag lägger mej så väcker jag barnbarnet försiktigt och talar om att han skall kissa, vilket han gör. Några timmar senare så hör jag honom grymta och låta lite, då stiger jag upp och talar om för honom att han skall kissa, igen, vilket han gör. Och slutligen när han vaknar vid sex-halv sjutiden, så är jag inte intresserad alls av att gå upp – det är då JAG sover… Men för att slippa ta hand om blöta sängkläder och vad allt det för med sej, så stiger jag upp och går in till honom och talar om att han skall kissa och sedan sova – för det är faktiskt mitt i natten fortfarande. Han ser tvivlande ut, men lägger sej snällt och försöker sova.

Jag hör i mitt omtöcknade tillstånd hur han låter på olika sätt. Men i morse körde jag helt enkelt upp maken, som låg med sina öronproppar och lyssnade på Sveriges radio. Ni var det hans tur att ta vid – inte så svårt… Med barn/kunskapskanalen så löser man problemet galant och han kan fortsätta att lyssna på sin radio i öronpropparna medan barnbarnet är helt tillfredställt med att titta på TV.

Sedan jobbade vi med stubbarna och tallriset på tomten. Barnbarnet tyckte att det var jättespännande, jag tyckte att det var lite oroväckande och såg framför mej allt som kunde hända honom… Nu gick det bra, han ramlade två gånger av egen kraft, men inga skador, tack o lov.

Så nu har vi återigen städat undan legobitarna, och jag har mycket försiktigt ställt undan favoritbyggena (fantasibilar), så nästa gång kan han fortsätta direkt och jag kanske slipper att sitta och konstruera. Det är visserligen kul, men nu har jag tömt min fantasi …

Vi har nu börjat såga på hög nivå …

En liten paus …

Körsbär, det är faktiskt jättegott …

Det har blåst varma vindar idag och jag kunde komma ikapp och tömma tvättkorgen. Är härligt när man kommer ut med nästa omgång tvätt och det andra redan har blåst torrt. Hade tänkt jobba vidare med Smultronscherminen, men det behövde jag inte. Svärdottern ringde, hon mådde inte bra och skulle till doktorn och vi bestämde att barnbarnet skulle komma hit. När han nu ändå skulle komma så tyckte vi att det var lika bra att han stannade kvar hos oss över natten.

Så jag har tillbringat många timmar sittande på golvet, byggandes lego – fantasibilar. Barnbarnet älskar lego och alldeles särskilt alla de konstiga bilar som jag sätter ihop. Har de bara någon anordning som man kan greja med, så leker han timmavis. Och när jag byggt ett antal bilar, så kan jag göra annat och han roar sej själv, bygger om och donar.

Idag var han trött och ville sova redan vid 4-tiden, så vi satte oss vid datorn och tittade på bilder, det finns några stycken – ca 20.000 st (undrar när jag tagit alla dem?). Mest gillar han att titta på sej själv som bebis, sedan på sin pappa som liten (ännu fler bilder… som jag scannat in)…

Maken överraskade stort idag … Han sydde i en knapp …

Bilar är barnbarnets stora intresse …

Månne ett blivande intresse …

Imorse blev det avfärd efter frukost. Vädret var fortfarande fint, så varmt och skönt. Själv gav jag mej av strax efter gästerna. Skulle in till stan och kolla posten och till en databutik för att få tag i en ny bildläsare. Hade en gammal hemma, men kom inte ihåg om jag använt den till den kamera jag nu använder. Sådana prylar är färskvara har jag förstått, och inte kan jag läsa mej till om det fungerar eller inte. För mej är all informationstext obegriplig när det gäller datorer och deras tillbehör. Jag förstår mej på olika watt på lamporna, olika oktan på bensinen, men dataprylar. Jag fick faktiskt lite bättre självkänsla när jag visade upp min lilla fina kortläsare och expediten trodde att det var ett usb-minne…

Jag började med att testa den gamla kortläsaren och den ville ha 3 minuter för ca 10 bilder, så jag testade den nya, då blinkade det bara till. Den gamla läsaren kan jag kanske skänka till ett museum eller så. Fast dessa kommande? museum för dataprylar måste bli gigantiska lokaler med tanke på hur fort allt blir oanvändbart …

Ägnade en timme åt att försöka föryngra vår Smultronschermin, sedan gav jag upp. Har nu tagit bort mer än halva busken och den är fortfarande i behov av beskärning … Det åskväder, som man lovat, ligger och skvalpar inåt land i form av mörka moln, vet inte om det tänker komma hit och om det blir åska av det. Alla sladdar som skall kopplas ur ….

Dags för avfärd …

Hej då! …

Mycket ris blev det, och mer blir det i morgon …

Trots en sen kväll, så fick det inte bli en sen morgon. Vi vaknade till strålande väder och efter frukost gjorde vi i ordning en picknick korg. Det skulle bli sill och potatis – vad annars? Båten lastades för avfärd till vår speciella badvik. Det konstaterades ganska snart att vi inte kunde åka tillsammans. Det finns gränser för hur mycket man kan frakta i en liten öppen båt. Rätt så mycket svallvågor var det också, väldigt många hade kommit på att man skulle ta sin båt och åka någonstans, och gärna i vattnet utanför vår ö.

Vi bestämde då att vänninan och jag skulle promenera tvärs över ön till Sandviken, maken skulle köra de andra och sedan komma tillbaka och hämta oss. Det var mysigt att gå, så länge sedan jag promenade åt det hållet, och vi mumsade på blåbär som vi hittade efter vägen. Maken hämtade oss och vi fick några härliga timmar med bad och mat. Sill o potatis, utan potatis – den stod kvar hemma på spisen, men det var gott ändå. Alla badade utom jag, men jag behövde inte om jag inte ville och jag ville inte…

Sedan var det meningen att de skulle åka hem, men vädret var så underbart och vi hade så trevligt, så det bestämdes att de skulle stanna en natt till. Sagt o gjort, sängkläderna packades upp igen och vi fortsatte vår trevliga samvaro. Väninnan och jag kom dock i säng vid halv ett och inte halv fyra. Själv var jag inte så trött utan bestämde att uppdatera denna sida. Men det visade sej att min kortläsare hade gått sönder så jag kunde inte ladda några bilder och då blev jag tvärtrött …

(Nu har jag varit till stan köpt en ny …)

Härligt, tyckte somliga …

………

En lycklig dotterdotter som kör en mormor som trivs …

Vänninan, från skoltiden, hennes man och två barnbarn kom på besök. Vi hade en trevlig dag med massor av prat, god mat från grillen och när det var sängdags för alla så gick alla och lade sej. Utom min väninna och jag, vi blev sittande på altanen och pratade och pratade … Sedan pratade  vi lite till och det började ljusna. Efter ytterligare prat, så konstaterade vi att kl var halv fyra, på morgonen. Inte riktigt vad vi tänkt oss, att sitta uppe hela natten – vi är inte i den åldern längre. Så det blev sängen bums …

Här pustar gästerna ut efter ankomsten. vi har tagit fram den gamla serietidningsbunten till den yngste gästen …

Den näst yngste hade fått en tidning att fördjupa sej i …

En del hann med ett dopp också …

Vi vaknade i morse till en underbar morgon med frukost på verandan och temperaturen var bara så perfekt. Vi bestämde oss för att cykla in till centrum, igen, så mycket enklare än att gå. Fast jag måste erkänna att jag var ordentligt ringrostig. Jag kunde inte bara ”hoppa” på pedalerna och cykla iväg. Cykeln måste stå stilla och jag placerade benen ordentligt – ett på varje sida om cykeln – sedan kunde jag kliva på den ena pedalen och komma igång. Efter en stund så kom jag ihåg hur man gjorde, har ju bara cyklat på gym de senaste åren, inte riktigt samma sak …

Efter turen till centrum var det dags för en snabb lunch och sedan åkte maken och jag mot Sthlm. På vägen passerade vi det stora byggvaruhuset, jag blev oerhört inspirerad – men det blir jag varje gång. Det roligaste var att även maken insåg att det fanns vissa möjligheter …

Vi kom hem med en säck med torv, till dasset, två vattentunnor och ett litet bord för temuggarna som vi skall ha när vi sitter ute under körsbärsträdet …

Det är mysigt att cykla …

Men att promenera vid Trosa-ån är inte helt fel …

En mysig gränd med rosro coh stockrosor …

Turister i stan …

Det är ingen måtta på vad denna bil rymmer …