Jag har ju vanan inne nu. Innan jag lägger mej så väcker jag barnbarnet försiktigt och talar om att han skall kissa, vilket han gör. Några timmar senare så hör jag honom grymta och låta lite, då stiger jag upp och talar om för honom att han skall kissa, igen, vilket han gör. Och slutligen när han vaknar vid sex-halv sjutiden, så är jag inte intresserad alls av att gå upp – det är då JAG sover… Men för att slippa ta hand om blöta sängkläder och vad allt det för med sej, så stiger jag upp och går in till honom och talar om att han skall kissa och sedan sova – för det är faktiskt mitt i natten fortfarande. Han ser tvivlande ut, men lägger sej snällt och försöker sova.

Jag hör i mitt omtöcknade tillstånd hur han låter på olika sätt. Men i morse körde jag helt enkelt upp maken, som låg med sina öronproppar och lyssnade på Sveriges radio. Ni var det hans tur att ta vid – inte så svårt… Med barn/kunskapskanalen så löser man problemet galant och han kan fortsätta att lyssna på sin radio i öronpropparna medan barnbarnet är helt tillfredställt med att titta på TV.

Sedan jobbade vi med stubbarna och tallriset på tomten. Barnbarnet tyckte att det var jättespännande, jag tyckte att det var lite oroväckande och såg framför mej allt som kunde hända honom… Nu gick det bra, han ramlade två gånger av egen kraft, men inga skador, tack o lov.

Så nu har vi återigen städat undan legobitarna, och jag har mycket försiktigt ställt undan favoritbyggena (fantasibilar), så nästa gång kan han fortsätta direkt och jag kanske slipper att sitta och konstruera. Det är visserligen kul, men nu har jag tömt min fantasi …

Vi har nu börjat såga på hög nivå …

En liten paus …

Körsbär, det är faktiskt jättegott …