Tulpaner o semlor…

Tar fortfarande en liten stund på morgonen när jag vaknar innan förstår var jag är… Men bara en liten stund… 😉 Det går faktiskt lättare att anpassa sej än vad jag trodde. Imorse var det 2 grader, och snöblandat regn blåste horisontellt utanför fönstren… Borde vara ganska deppat, men nej, jag bara kryper in i min varma ”vintermorgonrock” och så dricker vi vårt morgonte i soffan… Inte heller helt fel. Allt som borde göras, men som jag med gott samvete kan skjuta upp. 😉

Jag tillbringade i stort sett hela dagen framför datorn. Har en massa som skall tas tag i och packas upp – men vet inte var jag skall börja, och vart jag skall göra av prylarna.

Snöovädret slutade och solen kom fram igen, så maken kände för en promenad, inte jag, så han gick ensam och efter en stund kom han hem med semlor. Det har vi inte ätit på flera år… Mums!! (trots att det inte är tisdag…)

Det kom en blinkning på datorn att barnbarnet Jenny ville ringa på Skypen. Är det inte fantastiskt med dagen teknik! Jag kunde sitta här och titta på barnbarnet i Californien medan jag pratade med henne. Som tur var så har vi ingen kamera kopplad till vår dator, 🙂 Så rörigt som det är här med alla kartonger och resväskor, så skulle hon nog tro att vi bor i en lagerlokal. Vi har försökt att få bort lagerlokals-känslan med tulpaner. Dessa ljuvliga blommor…

Imorgon skall vi ta oss till ett byggvaruhus för att kolla in garderobsinredningar. Förhoppningsvis så kan vi vara klara med vår garderob i slutet på veckan och då kan vi packa upp våra resväskor, alla lådor o säckar med kläder, lakan och handdukar. Ja, allt som vi var tvugna att packa ner innan vi åkte i november. ( Putsen i sovrumstaket hade ju ramlat ner och detta skulle åtgärdas medan vi var borta. )

Sedan återstår bara lådorna från Ghana… 20 st nånting… dessa skall ut på ön, och om det går som vi vill så kan vi lifta ut med grannen till helgen, så att vi kan lägga vår egen båt i sjön. Vi hade ju planerat att ta allt över isen… skulle ha underlättat väldigt, men nu blev det inte så.

Kvällen har vi tillbringat framför TV:n. Vad man än säger om svensk TV, så är den faktiskt betydligt bättre än afrikansk… även Sydafrikansk. Jag avslutade kvällen med James Bond. Jag har inte sett en Bond film sedan Sean Connory slutade… Det var lika spännande o osannolikt som då, men lite för mycket osannolikt skjutande, där ingen blev skadad – och betydligt råare våld, finessen fanns inte riktigt där – tyckte jag. Men kanske det beror på åldern…
Nu skall jag börja ladda upp detta, så får vi se hur lång tid det tar. Igår gick det en timme, jag måste tala med Telia och få veta varför det är så segt. Antagligen vår gamla telefonledning – i bly…

img_8445.jpg

Maken, som vägrar sluta med kortbyxor, njuter av svensk dagstidning och tulpaner…

img_8447.jpg

…. !!!

Vackert, men kallt…

Börjar, återigen, med att berätta att jag vaknade efter en natt i min sköna säng… den är verkligen skön. Har sovit i hårda sängar de senaste åren. När jag flyttade till Ghana så var sängen så hård att jag lika gärna hade kunnat sova på golvet. Efter några månader hade jag anlening att åka hem till Sverige, och då köpte jag med två bäddmadrasser när jag återvände. Efter det sov jag ganska normalt.

Och när vi nu köpte säng i CT, så valde vi en medelhård/mjuk, trodde vi… Antingen gjorde vi en felbedömning i butiken, eller så fick vi en felleverans. Den var i vilket fall så hård att jag inte kunde sova, visserligen somnade jag, men jag vaknade flera gånger per natt av att jag hade så ont i revbenen att jag knappt kunde vända mej. Vi skaffade bäddmadrasser och det blev ganska ok, jag sov,och kunde vända mej utan att vakna. Men inget går upp mot sängarna här i Årsta…

Idag fick vi igång bilen, den var stendöd efter att ha stått i garaget i några månader – batteriet… Efter 24 timmars uppladdning, så startade den idag och vi kunde åka iväg och handla lite. Var inte speciellt roligt… Allt är såå dyrt!!! Vi kom hem med två normala kassar med mat och det kostade nästan 800 kronor…

Vi har en fantastiskt utsikt mot solnedgången. Vi trodde inte att det skulle bli någon, såg ganska mörkt ut och vi väntade på regn. Men, det började med en liten ”springa” vid horisonten och solen hann precis visa sej innan den kröp ner för natten. Nu är det inte ett moln på himlen, och det har också blivit betydligt kallare.

img_8423.jpg

Så här ser det ut från balkongen nu, ingen tillstymmelse till grönt, men heller ingen snö…
img_8438.jpg

”Hela Uppland står i lågor…”

img_8439.jpg

Har ni anat att jag är galen i solnedgångar… ? 😉

Mycket damm är det…

Vaknade i morse i min sköna säng, men det tog ett tag innan jag förstod var jag var… Solen sken, men det var inte läge för balkongen, 8 grader, + visserligen, men ändå…

Sedan var det inte så mycket mer som hände, samma som igår – damma – och att försöka hitta vad som behövdes, utan att behöva packa upp det som inte behövdes. Börjar bli ganska bra på det nu, men nu är jag trött…

Eftersom bredbandet har strulat hela dagen, sämre än telefonlinan…, så tänker jag inte skriva mer. Och ni får inte se de bilder som jag tagit. Detta pga av långsamheten på vårt bredband, så nu blir det spännande om ni ens får min text… Vi hörs

Dammigt….

Det inte helt fel att vakna i sin säng här hemma. Den är jätteskön. Morgonen var lite avslagen, och att sitta på balkongen med morgonteét var inte att tänka på 😉 visserligen 8 grader och sol, men. Nej, det fick bli soffan inomhus istället. Tidningen hade kommit, och morgon TV med nyheter. Hurra! Vi tog det lugnt, men sedan kom hungern, även om vi vande oss igår vid att vänta länge.

Maken klädde på sej och gick iväg o handlade. Jag tog mej friheten att bara sitta tills han kom tillbaka. Maken har blivit duktig på att göra omelett, vilket han gjorde idag. Sedan var det dags att ta itu med det dammskikt som låg över lägenheten.

Medan vi var bortresta skulle man göra nytt innertak i sovrummet. Putsen hade ramlat ner när de gjorde stambyte i höstas, så även då kom vi hem till ett utrymt sovrum och en dammig lägenhet… Vet inte vad de gjort, men det var ett tjockt lager med damm över allt. Till o med väggarna måste dammsugas… och dammet ligger i alla rum, så imorgon blir det till att fortsätta. När man rör vi något, så bara virvlar det upp och så ser man hur det lägger sej på redan avtorkade ytor – så det här kommer nog att ta tid…

(Har lagt in lite bilder från resan i gårdagens dagbok).

Hemma…..

Vi kom i natt….

Jag kom i säng vid 2-tiden och klockan ringde 4. Måttligt pigg steg jag upp och försökte få ihop det sista innan vi tog vårt pick o pack ner till taxin. Det var fortfarande mörkt. Det kändes bra, hade varit så mycket mer tråkigt om det varit sol.

Proceduren på flygplatsen gick väldigt fort. Tulltjänstekvinnan var av den hyggliga sorten som nöjde sej med att kolla en sak. Vi hade checkat in på nätet, så vi behövde inte stå i kö. Säkerhetskontrollen gick fort och vi lyckade få sista bordet på serveringen och åt frukost. Under tiden gick solen upp. Planet avgick i tid, 8.15, resan skulle ta 11 timmar och 45 minuter. Vi blev serverade en andra frukost. Den var riktigt bra – och det var tur för sen…

… Sedan fick vi vänta till halv tre innan man kom och delade ut var sin liten ask. I den låg ett litet runt bröd med en ost- och en tomatskiva, en mugg vatten och en liten söt chokladbit… Varken kaffe eller te och personalen lyste med sin frånvaro. Halva styrkan låg och sov i aktern, när de vaknade så gick den andra halvan till vila. När klockan började närma sej fem så var jag så törstig – tungan satt nästan fast i gommen… och hungrig, bara förnamnet… Passagerarna började gå till ”köket” för att få något i sej. Där fanns godis ( ! ) , vatten och juice. En del lyckades också få en burk med pasta o currysås… Men det gick nog åt mycket godis.

Jag frågade om man tänkte servera middag. ”Jo, jag behövde inte vara orolig, det skulle bli middag – men det var ju fortfarande tre timmar till London… ”  En och en halv timme före landning så kom man ut med drinkvagnen, och sedan kom maten. Inget kaffe eller te, det hann man inte med och vi som satt längst bak hann knappt få vår mat, så många som klagade under tiden. Till slut satt folk bakom oss och ropade att de ville ha sin mat – för att hinna äta innan vi skulle landa… Personalen, som nu var vakna alla, hade fullt sjå att hinna plocka undan innan vi damp ner på marken.

Vi frågade om det var vanligt att man gjorde så här, och varför man inte serverade maten vid lunch, brödbiten innan landning och varför halva personalen vilade hela tiden. Vi fick till svar att ingen hade klagat tidigare, och att personalen inte kunde arbeta så många timmar… Vi ville veta, för detta gör att vi aldrig mer kommer att flyga så lång flygning dagtid med BA. När vi åkte ner var det samma bolag, men nattflygning. Då fungerade allt bra, men då försökte ju vi sova, så om personalen sov så märkte vi inget…

Sedan var det proceduren i London… Många säkerhetskontroller har jag varit med om, och jag finner mej i det. Det är ju inte för ro skull som de gör det, men här…  Man får ha ett handbagage och en laptop med sej, och när man går igenom kontrollen skall laptopen tas upp ur sin väska (normalt). Men, i London skall väskan läggas i handbagaget – man får bara röntga en väska…  OK, jag finner mej i det, även om jag inte förstår vitsen, det tar mycket längre tid + att de har extra personal som stoppar folk för att påpeka detta. När proceduren är över får man ta upp sin väska igen och lägga tillbaka laptopen. Efter ca 50 meter så är det samma procedur igen…

Vi trodde att vi skulle missa vår flight, men den var försenad och vi kopplade av med ett glas vin, som vi fick hälla i oss eftersom de plötsligt annonserade boarding. Vi skyndade till gaten, jättelång kö, vi trodde inte den gälle oss så vi gick förbi, men där… 25 m från förra kontrollen… En ny säkerhetskontroll, upp med laptopen, men den här gången struntade jag i att lägga väskan i handbagadet – och det gick bra det också…  Någon boarding var det inte heller tal om – falskt alarm, och många passagerare som var irriterade, liksom vi, som bara hällt i oss vårt goda – dyra – vin…  Aldrig mera Heatrow…

Personalen på sista flygningen var jättetrevlig, mackorna (det är ju så inne med det nu…) var fullkornsbröd och goda, vi fick till o med vin… 😉  Sedan sov jag gott!!  När vi kom hem hade sonen, gulle honom, varit här och dammsugit, ställt tillbaka våra sängar på plats och bäddat. Vi har ju haft hantverkare här medan vi varit borta.

img_8362.jpg

Nu kommer solen…

img_8372.jpg

Vi fick flyga ut över piken idag, vi satt på fel sida. Men här ser man False Bay och långst upp till höger Table Moutain o Lions Hed. Kapstaden ligger bakom dessa berg.

img_8379.jpg

På andra sidan halvön med Hout Bay och på väg mot Table Moutain o Lions Head.
img_8386.jpg

Kapstaden…..

img_8390.jpg

Sahara, med lustiga moln och skuggor…

img_8415.jpg

London…

Uppbrott…

Det är en tråkig dag… Jag var visserligen uppe och såg när solen kom över Signal Hill, men… Sista morgonen på balkongen, och naturligtvis så visade Kapstaden upp sej med sin bästa sida.

Vi hade lite ärenden i Waterfront, bl.a. att fixa taxfree kvittona. Så vi passade på att äta lunch samtidigt. Vädret var bara så perfekt idag, antagligen för att vi skulle känna att vi inte ville hem. Tack o lov så fick vi rapporter från Sverige idag att nu hade våren kommit… så även om det inte är 26 grader, så…

I kväll, när jag kämpade med att näta in balkongen, så har det varit 21 grader – bara så ljuvligt… Vi åt lite bitings i röran,  vi var bara tvungna att sitta där en sista gång. Trots att blommorna var förpassade till plastpåsar, nätet halvvägs på plats – och, det såg ut som om det skulle bli så… Jag hade beställt 4 meter, men hade bara fått 3 meter. Så det var kris, jag var f-bannad och kände hur trött jag är på att alltid stänga till bostäder, för att vi inte skall komma tillbaka på lång tid…

Men, fiffig, kreativ eller envis, kalla det vad man vill… jag har nu lyckats skarva nätet – det var lite för brett, och med saxens hjälp fick jag den bit som fattades. Den biten har nu knypplats ihop med hjälp av ståltråd, tog en evig tid – hela kvällen – och naglarna är nu ett minne blott… Sedan återstår att se om duvorna bryr sej om det hela, de kanske ser en möjlighet att få ett inätat bo. Är inte helt säker på husormarnas (i plast) nytta… Axlarna och ryggen är nu tillbaka på ruta ett.

Maken blev så nervös, han hade ju dessutom inte mer än tre par skjortor och två par byxor att packa, så han gick och lade sej. Så en i familjen kommer att vara utsövd i morgonbitti kl 4 när klockan ringer. Jag börjar känna att jag nog håller mej vaken tills dess och sover på planet istället… vet inte om jag kommer upp annars.

Skall avsluta med en glad historia. Vår nyinköpta kikare, som vi var så nöjda med, råkade fastna med remmen i bordet, när maken lyfte upp den. Den smackade tillbaka i bordet och sedan var den sej inte lik, något hände… Jag kunde se att den ena prisman, eller vad det heter, hade åkt in en bit. Så jag försökte ”daska” den lite – försiktigt – mot  benet. Och något lyckades jag få tillbaka den, men sedan blev det bara ”paj”… det gick inte att se med båda ögonen samtidigt, och på den ena sidan var allt snett. Man hörde också hur det skramlade inuti. Eftersom det var en märkeskikare, med garanti, så tog vi med den idag och talade om att den inte fungerade – vi hann inte tala om att vi tappat den i bordet… Tjänstemannen skakade och konstaterade att något var löst i den och genast tog man fram en ny kikare… Så vi fick en ny kikare, man granskade inte kvittot, det räckte att de konstaterade att vi hade kvittot med oss… Det kallar jag service – vi är bara så glada….

img_8345.jpg

Snart….

img_8349.jpg

Nu…. !!

img_8350.jpg

Tisdag, dags för sopbilen. Vet inte om ni ser, men en man är mer intresserad av att undersöka innehållet, än att tömma det….

img_8355.jpg

En sista vy i Waterfront – för denna gång…