I dag har jag fortsatt att botanisera i våra flyttkartonger från Ghana… Det har varit många aha-upplevelser – men vart skall jag göra av det hela. Tanken från början var ju att allt detta skulle fraktas till Kapstaden. Nu kunde det inte bli så pga av olika orsaker – och här sitter vi med allt i vår lilla lägenhet.

Maken åkte ut till ön idag, men eftersom han skulle lifta med grannen, så tog han bara med ett paket – märks inte… Han fick dock den lilla båten i sjön, så imorgon så skall vi åka iväg med lite till. Han satte igång värmen i stugan, men jag vet inte om jag stannar. Här är så mycket i lägenheten som måste fixas… Bättre att parkera maken på ön och få fixa i lugn o ro.

Medan maken var borta spacklade jag garderobsväggen och fixade Elfa-hyllan. Vi skulle förvandla en gammal hylla i fel format till ”ny” med rätt format. Fick banka ordentligt innan jag lyckades, lyckades dessutom slå av en grej, men smart som jag är så fixade jag tillbaka – så nu har vi två hyllor i lagom golvhöjd.

Egentligen är det här en sådan där dag när jag lika gärna kan låta bli att skriva…

Idag var det rejält kallt – tyckte vi… ca tre grader och blåsigt. Det hjälpte inte att jag hade halsduk, jag frös faktiskt. Tycker annars att jag klarar av kylan ganska bra, men…  Kinderna blir knallröda, händerna är torra och fnasiga, kan smörja in dem hur mycket som helst – det bara säger slurp… och, jag får ont i nacken av att försöka kura ihop mej mot vinden

Vi tog en tur till byggvaruhuset, det skulle kompletteras till den blivande garderoben. Maken blev klart nervös när vi klev innanför dörrarna. Byggvaruhus har den effekten på honom, han ser det inte på samma sätt som jag. Dvs. jag ser alla möjligheter, alla fiffiga och praktiska prylar som jag inte visste fanns, men som skulle vara så bra att komplettera med hemma … Eller är det kanske just det, som gör maken så nervös… 😉

Väl hemma upptäckte vi att vi köpt fel – igen… Vi hade köpt för långa hyllor, inte vårt fel precis. Vi hade räknat ut allt innan och skrivit ner vad vi skulle ha. Men det fanns inga backhållare i den storlek som skulle passa våra gamla backar. Så vi kastade om – vi har mindre backar också. Inga problem, visserligen förlorar vi lite förvaringsyta, men det får vi ta. Dessa backar är fruktansvärt dyra, ja hela utrustningen. Vi har redan kostat på en förmögenhet, och då har vi inga dörrar än… Vi löste problemet med att flytta en väggskena och hyllorna gick att montera med lite ”överhäng” – där tog vi tillbaka lite förvaringsyta.

Men än är det långt innan vi fått allt på plats, jag lyckades röra om i några lådor idag och faktiskt också tömma några. Nu hoppas vi bara att vädret blir skapligt imorgon, så vi kan ta oss ut till ön och få båten i sjön. Sedan blir det till att köra några turer med det som skall dit ut, dvs det mesta, allt som vi hade med från Ghana.

Det var skidtävling i Stockholm igår. Man hade fraktat dit massor med snö och gjort spår runt slottet. Själv var jag ju barnvakt och slapp att stå där och frysa – jag såg det hela på TV. Tog några bilder – inte särskilt bra, men såg lite kul ut – så håll tillgodo ni som inte bor i Sverige. Vi andra har ju redan sett det …

Slottet, men den norska flaggan försöker dominera…

Här spurtar man mot mål med skärgårdsbåtarna i bakgrunden.

Undrar vad vakterna tänker…

Bredbandseländet fortsätter… Vi har försökt att komma fram till Telias butik på Ringvägen i flera dagar. Det första som händer är att en telefonsvarare kommer in och man skall välja vad man vill göra med siffror. Sedan ringer det och då kommer nästa telefonsvarare in och talar om att: ”Vi kan tyvärr inte svara just nu, men tala in ditt telefonnummer så ringer vi upp så fort vi kan…” Så har det nu låtit sedan i måndags, så på eftermiddagen idag bestämde vi oss för att ringa till Kungsgatan i stället.

Samma telefonsvarare med en massa val, mitt val gjorde att jag hamnade i en av de där riktigt moderna telefonsvararna som lyssnar av rösten. Och då kommer en damröst (Fröken Ur) in och upprepar och så ställer hon nästa fråga osv, osv. Idag kunde hon inte upprepa mitt första val, så hon kom bara in och halkade direkt på nästa fråga. Undrar hur det där går till, jag kan säga vad jag vill – nästan – och hon upprepar. Vid ett av tillfällena skulle jag svara ja eller nej. Just då slamrade maken lite och hon bad mej upprepa vad jag svarade, så då blev ”hon” tydligen störd. Skulle vara intressant att se vad som händer om jag bryter på svenska eller har en bred dialekt. Kommer hon då att fortsätta i all oändlighet och be mej att upprepa… eller finns det inbyggd spärr efter ett tag? Blir faktiskt mycket nyfiken på hur denna ”damdator” kan känna igen så många varianter av ord/ljud – men inte oljud …

Samtalet resulterade i att jag hamnade hos Telia någonstans, inte på Kungsgatan iallafall. När jag dragit min ”roman”, så erbjöd hon sej direkt att skicka en ny router till mej… ! Visserligen låg deras nät nere just nu, men hon trodde att det skulle komma igång över dagen, (hoppas att min order inte hoppar ur då…). Så inom 3-5 postdagar borde jag ha den. Ja, posten och posten – den kommer antagligen till Snusboden, där vi numera hämtar o lämnar paket.

Sedan bar det av till Värmdö och barnbarnet. Var jätteroligt att träffa honom igen. ”Hej Farmor! ropade han direkt. Han var ute – trots kylan – och satt på en liten röd traktor. Så jag sa: ”Sitter du och kör traktor?” Han svarade direkt: ”Det är ju en brandbil, ser du väl..!” 😉 Sedan gick vi in, det var inte väder för en farmor utomhus idag, iallafall inte för en sådan farmor som jag. Där fortsatte han att leka med små traktorer o framför allt bärgningsbilar… Han pratar och funderar och det är väldigt roligt att lyssna på honom. Och… vilket minne han har. Han påminde mej om flera saker som vi upplevde i SA tillsammans, som jag hade glömt. Han har sina funderingar på var jag egentligen bor … 😉

Solnedgång….. Detta är Trosbyfjärden från barnbarnets köksfönster.

Jag tjuvsmakar på salladen…

Nu kan du inte ta kort på mej, farmor ….

Ska vi läsa en saga nu då….

Ja, eländet fortsatte igår kväll då jag skulle ladda upp min sida och mina bilder. Det tog mej två timmar innan jag var klar – där blev det sen kväll igen… Imorse så lyckades jag komma in och kunde titta på barnbarnen, men det var långsamt och nätverket är oskyddat, så jag stängde av igen.

Sedan träffade jag sonen på byggvaruhuset där han hjälpte mej att välja ut det som skall till för att vi skall åstadkomma en garderob igen. Jag åkte hem med mina prylar, bara för att konstatera att jag köpt fel. Måtten var fel, och hälften stod kvar på hyllan i butiken.

Maken och jag åkte tillbaka igen och bytte och tog med det som jag lämnat kvar tidigare. Nu blev det inte så mycket gjort i alla fall. Vi borde ha köpt två prylar till för att kunna avgöra hur det hela skulle monteras upp, en liten detalj – måttet på hyllbredden. Men vi får åka tillbaka i morgon och köpa några hyllor, så vi kan börja montera. Sedan får vi se hur lång tid det tar innan vi kan börja lägga tillbaka våra lakan o handukar mm i garderoben – och, packa upp våra resväskor… 😉

Bredbandseländet har inte avancerat, vi har inte lyckats få svar på Telia-butiken, så imorgon får vi fysiskt ta oss dit och höra hur de kan lösa det hela. Problemet är ju att vi behöver en låne apparat under tiden. Borde ha lämnat tillbaka routern när vi fick den, då den ju inte fungerade från början, men jag trodde att det var vår gamla blyledning som var orsaken.

Kvällen har vi tillbringat framför TV:n, vi har sett andra avsnittet av intervjun med Ordförande Persson. Intressant… Just nu pågår en debatt, som jag lyssnar lite halvdant till medan jag skriver detta. Tänkte att det inte skulle bli så sent i kväll…

En rolig sak har inträffat… Svärmors tunga blommar !! 🙂 Det är massor med år sedan den gjorde det, och den höll faktiskt på att dö i somras, men tydligen överlevde den. Får vi tacka granne Annika för! Den doftar aromatiskt på natten – precis som en orkidé. Jag har faktiskt haft den sedan jag var 16 år.

Idag har jag suttit framför datorn hela dagen. Det är många svordomar som uttalats, maken har sett uppgiven ut och sedan har han stängt in sej i köket, men först tog han en lång promenad.

Problemet har varit vår internetuppkoppling, de senaste dagarna har jag nästan blivit vansinnig när jag försökt att gå in på olika internetsajter. Inte minst min egen, som jag ju uppdaterar varje dag. I går kväll tog det nästan en timme igen. Jag har blivit mer nattuggla än vanligt, men skall man uggla så vill man roligt.

Ringde först Telia, efter 20 minuter så svarade en vänlig dam som sa att, så långt hon kunde se – man kan visst se allt via datorn numera – så verkade det inte vara fel på anslutningen. Det kunde förstås vara något galet med vårt telefonjack, men, som hon också sa: Att om problemet inte låg där, så fick vi själva betala för ett hembesök. Så hon kopplade mej till företaget som har ansvaret för routern.

Där fick jag vänta i 35 minuter (till Vivaldi – mycket lugnande), innan en ung man svarade i andra änden. Han lotsade mej genom diverse sidor och jag skulle fylla i det ena efter det andra… Det fungerade inte, vi började om och…. det fungerade inte. Jag skulle ”reset” routern, ett litet hål på baksidan, så litet att man bara kunde sticka in en pennspets. Varför skall alla prylar vara svarta, med svart stansad text… Jag skulle kolla det fasta nätet på stationära datorn, det trådlösa på laptopen. Inte så lätt att kryssa sej fram mellan lådor och resväskor, men det kunde ju inte den unge mannen i telefonen veta. Kunde riktigt känna genom luren hur korkad han tyckte att jag var… Fick byta telefon och glasögon. Jag bara väntar på den dag då dessa konstruktörer/designer – och unga killar på support – själva blir över 45 och behöver läsglasögon… Då skall jag sitta o bara le.

Efter alla dessa bestyr, så fungerade det faktiskt, men då hade vårt trådlösa nätverk blivit oskyddat!! Vi började om från början… Efter en stund, så fick vi ordning på även det och glad i hågen lade jag på luren. Bara för att konstatera att det inte alls fungerade…

Tillbaka till telefonen, denna gång var väntetiden bara 3 minuter, hann inte ens lyssna på Vivaldi. En ung, trevlig, man lotsade mej genom samma procedurer igen, det hela fungarde och jag fick uppmaningen att ladda ner den nya versionen. Glad i hågen lade jag på luren… Efter ganska mycket trassel, det gamla vanliga, så lyckade jag komma in på rätt sida, men inte via de länkar jag fått anvisade. Nedladdningen började och … Då… en ruta på datorn bara skriker att avsändarfilen är okänd och att jag inte borde ladda ner den. Och eftersom det var en fil av den typ ( har min kära dotter lärt mej) så blev jag helt ställd… Vad göra? Jo, ringa till supporten igen. Efter en halvtimmes lyssnande på Vivaldi, så fick jag tala med en ännu en ung o trevlig man, han sade åt mej att trycka ok på varningsrutan, det fungerade, nätverket var fortfarande skyddat. Vi gjorde om proceduren, och, då gick ingenting. Han konstaterade då att det var fel på routern… En hel dag…

Under tiden hann vädret växla flera gånger utan för fönstret….

Det drar ihop sej …

Solen försvinner…

Det blir vinter igen…

Ja, vinter o vinter – mer än så här blev det inte – och det var borta efter en liten stund.