Solen sken till och från. Vi var bjudna på middag till sena eftermiddagen, det är så nuförtiden, vi orkar inte vara uppe så länge. Eftersom present skulle köpas till barnbarnets födelsedag så bestämde vi att åka tidigare och hoppa av vid ett köpcentrum på vägen. Vilket vi gjorde.

Jag hankade mig fram med hjälp av kryckan och ett par  skor som inte var så bra, men det är inga just nu. Efter ett rännande fram och tillbaka i detta stora centrum – med besök i alla kända butiker, blev säkert någon km totalt – så var jag så slut att jag sjönk ner i en skön fåtölj på en servering med ett glas vatten, maken skulle köpa var sin kopp kaffe. Vanligt kaffe. Efter en minut kom han tillbaka och var tämligen upprörd över priset och sade att: ”Här vägrar jag att köpa kaffe”. Jag hade vilat foten i en minut och hunnit svälja en Alvedon, men vad gör man inte för en upprörd make – som jämför priserna med SA. Det gör jag också, men just då tyckte jag nog att det var värt det …

Jag linkade tillbaka genom hela köpcentrumet – utan present – av alla de butiker jag besökte så fanns inte det jag skulle ha. Hur märkvärdigt kunde det vara att hitta ett nattlinne till en blivande sex-åring – jo, totalt omöjligt!!

Vi kom till busshållplatsen samtidigt som bussen och fortsatte mot våra vänner. Där blev vi mottagna med en kram och ett glas vitt kallt vin – så ljuvligt, jag fick dessutom en pall till min fot. Värden bistod också med en kudde och den kände sig som en prinsessa. Själv var jag mycket tacksam och vinet var gott.

Vi beundrade värdfolkets ombyggnad – de har haft arbetsplats hela sommaren och nu var det äntligen färdigt. Och vi kan bara gratulera det blev mycket bra. Jag lämnade över kameran till maken …

Kära värdpar – Tack så mycket för en trevlig kväll och en mycket delikat middag!!