Det är på riktigt …
Nu har det varit ”lördag hela veckan” i flera dagar, så jag känner mycket för att bara sitta ner med en bok och dricka rooiboste. Men det är hektidska dagar, som alltid i slutet på en vistelse.
Kl. 10 i morse hade jag tid med mr Miko. Fotmassage, hans specialitet är ryggmassage, men när jag tagit det så jag kommer jag därifrån som om jag ramlat ner från vinden och det tar flera dagar innan det slutar ömma. En dag ville jag testa fotmassage, och det visade sig att det är han som gör det också. Medan jag sitter med fötterna i ett fotbad, så masserar han nacke, axlar och armar – så skönt. Och sedan tar fotmassagen vid. Det är inte angenämnt hela tiden, men det beror nog på att jag har så många ömma punkter i mina fötter. Men jag tycker att han fått ordning på den opererade foten som varit lite svullen hela tiden.Tyvärr så var detta sista gången hos honom.
Jag var ut och inhandlade alla kryddor, téer och annat som skall med hem. Några byxor på utförsäljning hann jag också med.
På kvällen blev det fest igen, hemma hos ett par som bor i Camps Bay med det mest fantastiska hus och den mest fantastiska utsikt. Det blir inte sämre av de är så trevliga och bjuder på så god mat. Vi blev 10 personer till bordet. De, värdparet, har den goda smaken att ha trevliga gäster också. Så det blir en upprepning av ordet trevlig, för det var just vad kvällen var. Det var deras sista kväll här i Cape, imorgon flyger de hem till England. Sent blev det också …
Värdinnan i samspråk med en gäst, det är inte så mörkt som det ser ut …
De först anlända gästerna har samlats …
Vi inväntar solnedgången …
Fler gäster ansluter …
Table Mountain, från en annan vinkel, och kabelstationen …
Värden håller i grillgaffeln …
Värdinnan, i köket förståss, håller i grytlappen …
En ”pudding” poserar med Lions Head i bakgrunden …
En annan mot den fantastiska solnedgången …
Oj, här kan man tala om puddingar …
