Är tillbaka i Årsta, även om det inte blir sista natten utan några nätter för att rensa de sista prylarna – de som vi inte ville ta med till Strängnäs. Vinden ska tömmas och vi startar i morgon bitti. Känns konstigt att vara tillbaka i mitt älskade vardagsrum och sitta på en balkongstol, titta på en liten TV (den som stod i köket) som nu står på en packlåda. Som bord har jag en annan packlåda och en pall fungerar som databord. Eftersom där inte är några textilier så ekar ljudet. Kanske är det så att man ska lämna en bostad så här för att inte sakna den.

Fast trots att jag älskar detta vardagsrum så kommer mitt nya vardagsrum att bli bra och den stora skillnaden är vår stora inglasade balkong. Där vi hittills kunna tillbringa frukostar, luncher, fikapauser och lite andra pauser. Så underbart – jag sitter där varje kväll en liten stund innan jag lägger mig och bara lyssnar på tystnaden och tittar på ljusen från Strängnäs med domkyrkan som den dominerande siluetten. Den är upplyst – om än lite svagt.

Men, visst är det trist att bryta upp från en tillvaro – särskilt som vi inte ens har hunnit anpassa oss trots 17 år här. Men, vi har inga tvivel om att vi gjort rätt som lämnar Stockholm. Vet inte hur mycket jag skrivit om detta tidigare, där finns ingen tid att gå in och kolla bakåt – så om det blir lite upprepningar så bjuder jag på det.

Återigen blir det inga bilder – det tar för lång tid, måste sova. Dottern blir säkert glad om hon läser. Det kanske kan bli en bildkavalkad i framtiden …

PS. Jag har alltid haft en känsla av att någon/några inte vill mig väl här. Urmellkottar döpte min syster dem till. De har nu varit framme en sista? gång – hoppas de inte följer med oss till Strängnäs. Jag har spelat in en engelsk serie som jag så gärna velat se, men det har inte funnits tid. Sista avsnittet gick för några dagar sedan och i kväll, efter jag skrivit här, kollade jag om inspelningen fungerat. Det hade den – men med fel kanal. Jag blev naturligtvis ledsen och gick in ock kollade när reprisen går. Det visat sig att den pågick just då och fem minuter återstod … Med tanke på hur noggrann jag är när jag programmerar så vet jag inte vad jag ska tro. Stress eller urmelkottar? I vilket fall får vi inte se sista programmet – så snopet …