Väninnan och jag blev sittande tills det var långt efter ny dag. Klockan var strax före fem på morgonen innan vi kom i säng. Vi hade så mycket att prata om, men när vi talades vid i morse så var vi inte så säkra på vad vi talat om – så vi har nog några nätter framför oss då vi kan fortsätta att bara prata o prata utan att vi talar om samma sak -eftersom vi inte minns. Och sannolikeheten för att vi skall minnas bättre är nog inte så stora. Så jag ser fram emot många trevliga pratstunder – på senkvällarna – när våra makar har lagt sej. Äkta makar har en tendens att inte vara så intresserade av samtal som pågår efter en viss tidpunkt på kvällen, och den tidpunkten tenderar att bli tidigare o tidigare. Men vi, väninnan o jag, är inte så ledsna för det, tvärtom.

Eftersom Kapstaden bestämt sej för att visa upp ett grinigt ansikte så bestämde vi oss för att göra shoppingen idag. Så vi styrde kosan mot Canal Walk, ett gigantiskt shoppingcenter strax norr om staden. Det första som inhandlades var sandaler till makarna, identiska – fast olika storlekar. Sedan blev det ett par seglarskor till maken, lunch och sedan kunde den riktiga shoppingen starta. Väninnan o jag drog iväg, vi hade bestämt tidpunkt med makarna på en ”oas” med rättigheter, vid ett visst klockslag.

Jag fladdrade runt ytterligare och fick faktiskt tag i en del på min lista. Men sedan var vi alla ganska glada att få ställa stegen mot bilen, som vi hittade ganska medetsamma. Vi hittade också ut ur labyrinterna från garaget tämligen omgående och kom hem helskinnade. Då hade någon parkerat på vår plats i garaget. Vår vakt – enligt skyltarna – 24 timmars kameraövervakning, var som bortblåst (Vår p-plats är precis bredvid kameran, så vi vet.). Kvar hängde bara hans neonfärgade väst. Där stod vi med bilen fullastad med kassar, men ingen parkeringsplats. Jag är så trött på allt som inte fungerar, så jag tog väninnan med mej och för att åka upp till lägenheten med alla prylar.

Då möter vi vakten o förklarar problemet, han visste vem det var, så han skulle åka o tala om för peronen att flytta bilen.  Efter en stund så kom våra äkta makar o talade om att de nu fått platsen tillbaka …

Efter denna ansträngande dag så blev det middat på Jimmys – en av favoritkrogarna. En fiskrestaurang, och vi hade alla ambitionen att äta fisk, men det blev deras utsökta revbenspjäll …

Det är jag som vaktar inköpen …

Ingen ser oss nu …

Nu är hon där med sin kamera, igen …