Sköna söndag. Vi tog det lugnt och det blev te med GD, som det skall vara på en söndag. Maken kände för en lång promenad, men jag vill fortfarande inte utsätta min onda tå för detta. Han gick själv och vi bestämde att jag skulle ta bussen någon timme senare och så skulle vi sammanstråla på en restaurang.
Jag jobbade med mitt SWEA och sedan gav jag mig iväg med en bok i väskan, som jag skulle läsa i väntan på maken. När jag satt ibussen och det var en bit kvar, så ser jag maken som går över gatan, så jag hoppar av vid nästa hållplats och fick mig en liten promenad trots allt.
När vi sitterpå restaurangen så blåser det upp rejält och tidvis var det rena sandstormen. Man fäller ner tältväggar mot vinden, när borden och vi själva börjar bli täckta av ett tunnt lager med sand. Vi hade ätit upp, så vi slapp knaster mellan tänderna och i den Irish Coffe som jag avslutat måltiden med, så märktes det inte, men när vi skulle dricka vattnet, så lågt det sand i botten på glaset. Det fick bli taxi hem – det hade det kanske blivit i allafall, vi hade bestämt oss för att äta pizza. De har gigantiskt stora pizzor, så vi delade på en, men vi var proppmätta i alla fall.
Det fortsatte att blåsa och det var storm i byarna, stolarna på balkongen ramlade runt och vi satt inne med stängda dörrar och lyssnade till tjutet. Vi kände oss väldigt dästa och fortfarande övermätta. Då ringer telefonen och den glada Swean, som vi var ute med för några kvällar sedan undrade om vi skulle ses för middag. Det kunde inte bli lunch i morgon, som tänkt eftersom de skulle på utflykt. Sedan skall de åka tillbaka till Europa. Så, så fick det bli.
Vi sågs på deras hotell och de bjöd på en drink. Så vi fick lite tid på oss för att maten skulle sjunka ner lite. Restaurangen vi gick till var fullsatt, men de lyckades ordna ett bord åt oss, hade inte gjort något om vi fått vänta en stund. Jag beställde in en sjötunga, de brukar vara så små nu förtiden att man inte blir mätt i vanliga fall. Det kom in en jättestor sjötunga, som var så god – men, jag kunde inte äta upp hela. Det kändes lite snopet, när jag för en gångs skull på många år får in en sjötunga värdig att kallas en portion.
Kvällen avslutatdes med Irish Coffe och taxi hem …
