Rena frosseriet …

Vi sov mycket länge denna morgon, kanske fanns där lite sömn som skulle tas igen… Efter frukost så gav vi oss iväg. Bilen lastades med svamp och kräfthinkar, det blev varsin hink med ca 40 kräftor. Efter någon mil fick vi telefonsamtal om att väninnans regnjacka med plånbok hängde kvar. Det blev till att vända. Vi åkte en annan väg och passerade de vackraste svamp? skogar, vi blev helt enkelt tvugna att finna ut. Så det blev ett stopp på en dryg timme medan vi dammsög skogen efter svamp. Väninnan hittade ett tiotal trattkantareller, jag kammade noll… inte en svamp!! Jo, en röd, den fick stå kvar.

Där fanns däremot hur mycket blåbär som helst. Ris som var som buskar, man kunde plocka dem i midjehöjd nästan, bären var de största jag sett någonsin, som små gröna druvor. De hade tyvärr tappat det mesta av smaken, men gick fortfarande att äta. Är det någon som vill ha adressen till nästa år så hör av er.

Nu gjorde det inte så mycket att jag inte hittat svamp, vi var så sena att det kändes bra att inte ha en massa att ta reda på. Maken skulle nu bjudas på vad hustrun samlat in, svamp och kräftor, och allt var redan rensat och kokt. Vi satt (för andra kvällen i rad för min del, rena frosseriet …), och sörplade i oss dessa fantastiskt goda djur, det är något visst med svenska kräftor och ännu mer då man varit med om fångsten och kokningen.

(Nu har jag uppdaterat de senaste dagarna.)

img_2016.jpg

Där fanns drygt halvmeterhöga blåbärsris …

img_2021.jpg

… och en röd svamp …

2 reaktioner på ”Rena frosseriet …”

  1. Hej Marie!
    Det var väldigt vad du har varit flitig sedan igår kväll. Var det den goda maten (eller Kaleb) som inspirerade till så spirituella sidor?
    Ser fram mot att få ta del av några av de 100-tals foton som jag tror du tog under helgen.
    kram
    Cathrin

  2. Antagligen Kaleb, var så glad att jag slapp möta honom. Ja, många bilder blev det men inte hundra tror jag.
    //Marie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *