Idag har det varit tropiskt varmt. +30 grader och fuktigt. Vi har damernas fredagslunch och jag bestämde mig för att promenera. Redan efter några hundra meter insåg jag att det var fel beslut. Promenaden tar inte mer än ca 20 minuter – men …

Det blev en stund av trevlig gemenskap. Innan vi lämnade restaurangen började personalen duka upp för Valentine middag. Maken och jag var där för många år sedan på en sådan middag. Den slutade med att vi blev ovänner och jag gick hem … 🙂 Vet inte om vad, vi brukar väl ha våra små diskussioner – men ovänner … Till historien hör att jag tagit på mig min favorit ring – makens 50-års present.

Jag var jätte nervös när jag gick hem – bar aldrig äkta smycken på den tiden – innan maken hann ikapp mig. Nästa dag hade jag beställt massage och fick ta av mig ringen – som jag glömt ta av hemma. Den blev stulen, men jag märkte det alldeles för sent på kvällen …

Gick naturligtvis tillbaka till massagedamen nästa dag – hon agerade mycket konstigt. Det slutade med att hon sa: ”Den är väl försäkrad …”

Middagen i kväll blev mycket liten och bestod av varsin avokado halva med improviserad räkcocktail. Det man kallar räkor här är stora mozambianska räkor. Man kan köpa schrimps, som inte är i närheten av de skalade småräkor vi finner hemma i burkar eller frysdiskarna. Här säljs de frysta – okokta. Med hjälp av crabsticks, dill, gräddfil och hemgjord majonnäs blev det ok och vi avnjöt det hela framför direktsändningen av På spåret. Fel lag vann i min egen ranking – dvs det jag gillade bäst. Men vilken chans kan man ha emot en filmrecensent på en filmfråga …

Jag kan glädja mig med att jag kunde svaret på två frågor som inget av lagen kunde. Det var vilka som varit programledare av Tio i topp. Jätteviktig kunskap … Svaret som ingen av lagen kunde var Lill Lindfors (tog jag tack vare att jag lyssnade på Radio Minnen innan de lade av vid nyår). Den andre var Åke Strömmer – tog jag på rösten – men det räcker väl inte till att kvalificera in sig i lagen. Jag tog faktiskt en fråga till – men där kommer jag inte ens ihåg vare sig frågan eller svaret. (Ska fråga maken i morgon – till skillnad från mig lägger han sig när det blir natt …) Min belöning på min kunskap bestod i att maken blev lite till sig … 🙂

Vet inte om det är fler än jag som tycker det är botten att man lagt beslag på P4 för OS. Själv tycker jag att det borde vara en bra test att se om P3 har lika många lyssnare. Dvs lägg sändningarna i den kanalen …

Det innebär också att jag har noll koll på Sveriges medaljer – vägrar att lyssna just nu. Men, talade med systers sambo ikväll och det verkar gå rätt bra för Sverige. Jag blir imponerad av varje medalj de lyckas ta. Jämför bara folkmängden … All heder åt de som kämpar, även om inte jag sitter klistrad framför något media för att bevaka.

Själv har jag rattat in Malena Ernman i lurarna – mycket bra. Inte blir det sämre av att det är mina ”fina” lurar som jag köpt för att eliminera alla störande ljud vid långflygningar. Vilken fantastisk artist – nu kommer jag inte i säng i tid i kväll heller …

Och det där med bilder – det kommer jag lovar – men inte när …

Medger att jag antagligen låter lite tjatig – förvirrad eller allmänt korkad. Men jag har inte ork att lära om just nu. Det blir inga bilder. Däremot kan jag berätta vad jag har gjort idag. Har gruvat mig i många veckor.

Jag bet sönder en tand för några veckor sedan. Första impulsen är ju att kasta sig till akuten av något slag. Men visste inte vart … Men turligt nog, det blev ingen skillnad – dvs inga ilningar eller andra problem. Den bastanta amalgamfyllning, som vår skoltandläkare fyllde vår skolas generationers tänder med, så snart de vuxit upp ur tandköttet, fungerar tydligen rätt bra.

Med stor ångest gav jag mig iväg idag, befarade det värsta. Har aldrig varit med om några stora tandarbeten tidigare. Undrade om jag kunde be om att få sova – och om, hur mår man sedan och vilka är riskerna. Det är alla dessa funderingar som gjort att jag skjutit upp behandlingen. Dessutom har den tandläkare jag gillade och som jag hade förtroende för flyttat till Dubai. Och sedan dess har jag inte lyckats hitta någon jag tycker om. Återigen, vilken tur att jag har ok tänder.

I början på veckan fick jag tips på en tandläkare som skulle vara bra. Sagt o gjort, jag travade dit igår och vet inte om jag var glad för att jag fick tid idag … Hur kan en tandläkare ha tid så snart … Behöver jag berätta att jag var nervös – försökte att bara gilla läget.

En charmig man i sina bästa år kommer och ropar upp mig. Han har en äldre tandsköterska med massor av humor i ögonen – vilket var ett gott stöd – även om jag föredrar att blunda under behandlingen. Min väninna, som rekommenderat honom, sa att pratade oavbrutet – vilket stämde. Jag hörde hälften och borde haft mina hörapparater på mig – men å andra sidan kan man ju inte svara …

I vilket fall verkar han ha gjort ett bra arbete och jag fick stort förtroende för honom. Han å sin sida talade om för mig att jag – trots de stora amalgamfyllningar som skoltandvården proppade in i oss så snart vi fick en ny kindtand – så var de utomordentligt gjorda. Han var till o med imponerad av att de fortfarande var intakt och att det inte fanns någon anledning att börja rota i dem – tvärtom. Ja, vad ska man tänka – har avskytt dem i hela livet …

Som avslutning fick jag ställa mig i en apparat – som närmast kan liknas vid en mammografiröntgen apparat – men här skulle man rikta in käften och när det var klart fick jag se allt som fanns att se i min käke och bihålorna. Jag har nu fått veta att – trots mina trista amalgamfyllningar – har jag den bästa tandstatus – inga som helst problem med tandrötterna. Jag fick också se att käken var ok, liksom käklederna och de stora bihålorna längst ner närmast tänderna. Antar att det var bihålor han talade om – blir ju trots allt lite språkförbistringar ibland. Men bilderna talade sitt tydliga språk – även jag kunde se att jag var normal. Det var tur det för jag har haft problem med att gapa de senaste veckorna. Det blev inte bättre av sitta hos honom idag, trodde att min artros spritt sig till den ena käkleden – men så var inte fallet enligt denna röntgen. Toppen. Man behöver alla positiva influenser i min ålder. Inte minst som tänderna inte längre är lika vita och starka längre – nu vet jag åtminstone att jag har en utomordentlig tandstatus – även om jag inte bländar omgivningen med mitt kritvita leende …

PS. Så blev det så där sent igen. Klockan är snart kvart i tre på natten …

… varför det inte kommer in någon bild så beror det på att jag inte begriper hur jag ska göra – efter den senaste uppdateringen av programmet… Ska klura lite till, men känner mig så trött, jag rent tekniskt utmattad av allt nytt man ska kunna idag. Jag vill inte längre … Det jag kunde räckte så bra i många år – men nu räcker den kunskapen inte till för det nya …

Tog mig tid i kväll och bearbetade de bilder jag tagit den senaste månaden – dock inga sköldpaddor – och kände mig laddad att skriva runt dem. Men först skulle jag ladda upp de bilder som tillhörde förra inslaget. Då tog det stopp. Kommer antagligen att lösa det, men inte ikväll. Nu laddar jag hem ett pussel istället så att jag kan bli skönt, nöjd trött. Har ingen tid att passa i morgon så det gör inget om det blir lite för sent … 🙂

I kväll har bredbandet fungerat och vi har sett intervjun med Fredrik Reinfeldt, sedan blev det en rumphuggen visning av Melodifestivalen. Tidsaspekterna stämde inte alls, men jag tror att det blev rätt till slut – rätt låt brukar ju vinna  …

Ja, hur kan man kommentera då man är totalt ointress …

Den här sidan har varit misshandlad den sista tiden. Jag har helt enkelt inte känt någon lust att skriva … Vilket egentligen är mycket konstigt då jag normalt älskar att skriva. Det har dessutom inte fattats ämnen att skriva om – bara lusten.

Kanske bidrar lite att jag blev av med min lilla kamera – hade den alltid i fickan och tog bilder som inspirerade till att skriva. Min smarta telefon har en alldeles utmärkt kamera – men den rutinen finns inte, att ta fram den och fotografera vid de tillfällen som jag tidigare gjorde med kameran. Dottern har försett mig med bra kamera, men det är ingen som hänger om halsen varje dag. Har ibland tänkt att jag kanske skulle investera i en liten pocketkamera igen, men det verkar lite fånigt då telefonen tar så bra bilder – är ju egentligen bara rutinerna som ska ändras.

Inte så mycket annorlunda som händer här nere. Vi trivs med ljuset. Vi har hyrt bil och åkt runt lite. En dag bestämde vi oss för att åka norrut till en lagun, där badtemperaturen är som svensk sommar – dvs ca 20-22 grader i vattnet. Den dagen bestämde vädret sig för att bli mulet med dimma och vi slapp bada, men vi fick en härlig lunch på en restaurang vi tycker mycket om. Lagunen och restaurangen ligger i en nationalpark norr om Kapstaden. Man varnar för att man ska köra långsamt pga av alla sköldpaddor – vi har aldrig sett några tidigare. Den här dagen såg vi minst 15 st, varav tre stycken samtidigt – kul. Vi såg dessutom några Kudo, eller om det var Eland – stora vackra hjortdjur.

Min kära förening, som jag lagt ner så många timmar på och så många år – speciellt med hänsyn till den ålder jag befinner mig i. Jag offrade mycket av annat jag borde ha ägnat mig åt. Den har nu lagt ner … Detta påverkade mig ganska mycket under många veckor, jag var väldigt ledsen för det, men jag var inte beredd att gå in igen och rädda den – man behövde en ordförande för att fortsätta. Det är nog så att många som tillbringar sina svenska vintrar här inte har samma bakgrund som jag – detta att ha ett nätverk med svenskor, vilket jag saknat i alla år jag bott i udda afrikanska länder. Nu har vi en grupp svenskar här i den stadsdel vi bor i och vi träffas regelbundet och trivs tillsammans.

De senaste veckorna har jag varit ute på nätet och planerat för min lillasysters ankomst. Hon fyller jämt och jag tänker inte tala om hur många år – det är alldeles för många, även om hon är yngre än jag … Det är just det – jag är äldre …

En av våra svenska damer fyller år. Grattis Kicki!!

Julhelgerna och adventveckorna dessförinnan har nu avnjutits å det bästa. Adventstake med levande ljus på bordet och de elektriska i fönstren. Vi har dessutom några moderna – som jag tycker mycket om – de har fått byta plats med några lampor med mysbelysning.

Har antagligen skrivit om det förut, men det där med julstjärna i fönstret är vi väldigt ensamma om, liksom elektriska adventstakar i fönstren.  Vi är några svenskar här som har det och vem vet – om 100 år … I år var det faktiskt stora pappers stjärnor i juldekorationen i Waterfront – så kanske, kanske det snart sprider sig hit. Fast å andra sidan är det så otroligt ljust på dagarna så man behöver inte lysa upp tillvaron. Bara vi skandinaver som upplever myset på kvällarna efter solnedgången. Det har ju vänt nu och den går ner redan kl 20.

Det blev inget Kalle Anka och inte ens Karl Bertil Jonsson i år … Men det beror på att vi numera har uncapped – dvs. obegränsat antal gigabytes – och snabbare uppkoppling. Vi har helt enkelt inte haft tid att titta på våra inspelningar. Vi har lyssnat på Sveriges Radio och vi har tittat på SVT:s utsändningar av julkonserter och annat och jag har följt adventskalendern, Barna Hedenhös. Så härligt – jag älskade de böckerna när jag var liten och jag tyckte mycket om den här inspelningen. Fantasin och humorn fanns där.

Tyvärr lade SR ner Radio Minnen vi årsskiftet – det har varit så underbart att lyssna på alla program de sänt – den kanal vi lyssnat mest på. Till o med fick jag inleda julaftonen med en repris av sändningen från Visby med Bertil Perrolf. Så som jag alltid började mina julaftnar sedan början på 70-talet. Där han står vid havet  och vi får höra vågorna och sedan O helga natt med Jussi Björling. När jag tittade på de program som bjöds i de ordinarie sändningarna blir man lite ledsen att man inte ens en gång om året kan göra något annorlunda …

Ja, det är nästan stressigt att hinna ikapp. Vi kunde till o med följa nyårssändningen från Skansen direkt och det blev därmed två nyårsskålar för vår del. Vårt nya år inträffade en timme tidigare och då var det faktiskt ett fantastiskt fyrverkeri i kvarteret. Är ju annars förbjudet här och man har ett stort officiellt i Waterfront. Det var inget alternativ för oss. Nu öppnade vi vår skumpa på loftgången, skålade med alla grannar runt om och njöt av de sprakande bollarna på himlen.

Såg på sändningen från Stockholm att man sköt hur mycket som helst och var i full gång redan vid sändningsstarten från Skansen – dvs 23.15.

Ja, en av anledningarna till att jag inte skrivit här är att jag har fullt upp med att på radion, eller att vi titta på SVT. Nu blir det kanske mer tid då SR Minnen inte längre finns …

Men, tack kära väninna som ringde för att höra att allt var ok. Allt är ok, men tiden räcker inte längre till … 😉

Och, kära mamma, Grattis på namnsdagen!