Håller på med en sammanfattning av de senaste veckorna – men tanten börjar bli gammal och det tar tid … Här kommer en förhandsbild från West Coast National Park – lagunen …

Nu har vi landat i Sea Point igen efter en intensiv vecka utan frekvent internetuppkoppling. Det har varit många intryck och hoppas kunna dela med mig snart. Man är alltid lika lättad när man kör in på parkeringen och inget större har inträffat.

De andra sover redan – jag ska göra sammaledes och i morgonbitti hoppas jag att tre av oss vaknar före lillasyster – som fyller år. Hur många tänker jag inte skriva – eftersom hon är lillasyster …

Syster med nybliven man anlände på tid. Själva hade vi anlänt från Somerset West några timmar tidigare. Där hade vi bevistat den konsert som jag nämnt. Den gjorde oss inte besviken detta år heller. Undrar hur länge man kan fortsätta och höja ribban – det är vad denne underbare dirigent Richard Cook gör. Han letar antagligen ”under stenar och annat” och hittar de mest fantastiska artister. De senaste åren har han också plockat in nummer med ballettdansörer och trapets-akrobater. Helt fantastiskt med dessa rörelser tillsammans med underbar musik.

Igår var vi på Picknick lunch på Boschendal – det skulle regna – men vi klarade oss. Regnet kom precis när vi lämnade.

I morse startade vi vår resa längs West Coast norrut. Efter en tur i West Coast Nature Reserve – där det var inplanerat bad – men ingen ville bada … 😉 så blev det lunch i parken. Sedan fortsatte vi till Langebaan, där vi nu övernattar. Det blev en middag ute på restaurang, men vi var lite sena och ostronen hade tagit slut. Kanske var det lika bra – de var från Knysna, en ort längs Garden Route. Men vi har ätit Namibia ostron vid två tillfällen på vår restaurang tvärs över gatan. Den senaste gången var samma kväll som syster med nybliven man anlände. De ostronen är bara så underbart matiga och goda – kan vara svårt at möta upp mot dem.

Har tagit fina bilder – men tanten börjar bli gammal. Både sladd för anslutning av telefon och adapter för SD-kort ligger kvar i stan. Finns nåt med Bluetooth – men det vet jag inte hur det fungerar. Fotograferar ju numera med telefonen …

Idag har jag åter försökt ta tag i det där med alla tavelramar jag köpt på mig genom åren. Alla bilder jag vill skriva ut. Varje gång jag kommer tillbaka och skrivarpatronerna har torkat ihop. Varje gång jag försökt få igång det hela. Ibland den med färg, ibland den andra. Eftersom det kostar en ”förmögenhet” att fixa detta så har det haltat. För några veckor sedan bestämde jag mig för att ta tag i det hela och det fick lov att kosta. Efter några turer fram och tillbaka, så har jag nu två fungerande färgpatroner.

Då visar det sig att alla fotoramar har mått som inte stämmer med det program jag kan skriva ut i … Skrivaren är ändå inköpt här nere. Det skiljer alltid några centimeter på bredd och höjd. Antagligen var det så tidigare, jag har glömt – och det var antagligen det som gjort att jag lagt av tidigare. Var på väg att göra det nu också, men har i några dagar pusslat och klippt. Men, där är en massa fotoramar som inte går att få in ett vettigt foto i. Antingen klipper man huvud och fötter eller så är det ett stort gap på någon sida. Jo, jag känner till det där med passpoal …

Idag har vi förberett arbetsrummet och förvandlat det till ett gästrum. På lördag kommer syster och sambo från Sverige för två veckors besök.

Temperaturen har nu sjunkit som en sten, vi har bara 22 grader. Det har varit korsdrag för att kyla ner lägenheten. Det blev också en stund på balkongen för att kyla ner oss själva.

I morgon ska vi iväg på en stor konsert i Somerset West. Starlight Classic, med vår favoritdirigent Richard Cook. Det är en fantastisk konsert och har alltid ett tema. Klassisk musik blandad med något nytt. Det bästa hittills var när han hade rockgruppen Queen som tema. Deras musik är bara så bra och han hade lyckats hitta en artist som sjöng fantastiskt – gick inte att skilja honom från originalartisten. För en stund kunde man känna samma rysningar som Eddie Murphy framkallade på sin tid.

Vi ska sova över på B&B, ingen av oss vill köra tillbaka på kvällen – vi ska bo i närheten av vingården där konserten går av stapeln. Det är dessutom picknick som gäller och då vill det gärna bli ett glas vin.

Har slarvat med dagboken den sista tiden, men i morgon kan jag nog lova att där inte blir någon, inte nästa kväll heller – då har syrran anlänt och jag har annat att tänka på …

Sitter framför mitt öppna fönster – temperaturen har nu sjunkit till ca 25 grader – men det har varit ca 35 idag. Vist låter det underbart, eller …? Kan tala om att man orkar ingenting, inte ens tänka.

Just tittar maken på SVT Play och en intervju med Björn Rosengren – själv blir jag bara irriterad och har dragit mig tillbaka. Genom fönstret dundrar bas och lite annat ljud in som kommer ifrån Stadion, som ligger bakom Signal för vår del – men ljudet känns i hela kroppen. Mitt dåliga öra småvärker faktiskt lite av bastonerna. Men jag hör också sångarens röst. Eminen – nånting … Undrar hur de människor mår som bor där berget slutar?

Jag ska fortsatt inte klaga över värmen, vi har ju sökt oss hit för att slippa kyla, snö och snöblandat regn. Vi petar på med det lilla vi mäktar med. Maken har ersatt några blommor som dött – är faktiskt andra omgången i år. Vi vet inte varför våra växter inte tar sig i år. Jag har lyckats få igång skrivaren och skrivit ut.

Oj, nu tystnade han som sjunger – det blev vakum i örat – obehagligt. Men turligt nog så drar han igång nästa låt och nu dunkar det på igen. Har ingen aning om hur han är som artist – men det som hörs hit verkar inget vidare …

Har nu hittat honom på nätet – så har ser han tydligen ut. Inget jag tänder på – men …

Väninnan, som befinner sig i Thailand, på någon ort som låter lika outtalbart som de andra orterna hon befunnit sig på de senaste veckorna, har nu beställt in en paraplydrink till mig. Jag inte bara en – det blev fyra stycken …

Idag har vinden varit lite till och från – mest från faktiskt. Utom när det var dags för vår tisdagsmiddag. Då drog den på ordentligt igen och jag funderade på om vi hade ”säkrat” hemma – men inte mycket att göra. När vi beställde bordet fick vi veta att man inte kunde sitta på gården, men att vi skulle få sitta på The Patio. En miniterass under tak. När vi anlände hade vinden kantrat och ökat. Det fanns inte en chans att vi kunde sitta där – det fick bli inomhus. Vi njöt i vilket fall av god mat och trevligt sällskap.

När middagen var över hade vinden mojnat och maken och jag kunde avsluta kvällen på balkonen. Det är fortfarande 30 grader varmt – och utan vinden – helt underbart. Maken är normal och har lagt sig. Jag borde lägga mig, ser fram emot när dygnet får fler timmar. Nu måste jag gå ut och sätta mig och njuta. Men, visst – blommorna har tagit stryk – liksom mina designade värmeljusglas …