Klockan sju i morse ropade barnbarnet: ”Farmor, nu är det morgon, jag kan se det för solen skiner…”  Jag staplade upp och övertalade honom att det var morgon, men vääldigt tidigt…  Han kröp ner under täcket igen, jag staplade tillbaka till sängen och hann precis somna när han ropade:  ”Farmor, nu kan jag inte sova längre, för det är faktiskt morgon …”  Jag tror att jag tidigare har prisat Barnkanlen, om inte så gör jag det nu. Tack!!

Barnbarnet placerades i en filt framför TV:n, jag kröp ner sängen, igen. Maken steg upp och jag somnade om och försvann i drömmens värld – den blir ganska konstig den tiden på dygnet. Jag var väldigt engagerad i något trams, som var mycket rörigt, skulle inte kunna återge det. Vaknar med ett ryck när barnbarnet ropar att han är hungrig. Jag hamnar i nutid på ett par sekunder. Barnbarnet talar om att det knorrade i hans mage …  Förstår inte, varför farmor – maken satt ju där i godan ro och läste tidningen…

Efter frukost så blev det Lego och andra lekar, ingen brist på fantasin. Vädret kunde inte riktigt bestämma sej. Men vi fick sol någon timme på eftermiddagen så maken gick ut för att fixa lite på tomten och barnbarnet följde med. Han vill ”hjälpa till” med allt, han är faktiskt duktig och mycket kavat. Jag bestämde mej för att ta itu med en av rabatterna och hann precis ta fram allt och börja, då kom det mörka moln och himlen blev riktigt mörk på några minuter. Barnbarnet tyckte inte om detta, så fick han bråttom in och stod och ropade på mej att nu måste vi skynda oss in.

Man har lovat frost i natt, så jag har nu samlat ihop mina favoriter på ett bord och fällt upp ett parasoll över dem. Men det blåser ordentligt i byarna, så jag har fått lov att fästa stormlinor – vi får se imorgon hur det blev …

En vacker höstmorgon (utsikt från sovrummet), det är verkligen höst …

I väntan på det vackra vädret …

Nu skall vi ut och jobba …

Här jobbar vi för fullt med ved …

Jag känner mej som barnrumpa i ansiktet, ja, lika len menar jag alltså. Igår, när jag fixat håret så passade jag på att ta en ansiktsrengöring, när jag nu ändå höll på. Efter duschen smorde jag in mej med mjukgörande kräm – trodde jag. Det var djurenande rengöringskräm. Jag tyckte att den var lite konstig i konsistensen, ville inte absorberas – utan blev vit och kletig innan… men jag trodde att den blivit gammal. När jag skulle tvätta av händerna så förstod jag att något var fel och hämtade glasögonen, det var rengöringskräm … Så nog blev huden ordentligt rengjord alltid. Eftersom jag gjorde mej till och sminkade mej så använde jag denna kräm på kvällen igen och ”rump-effekten” sitter i. Det är ett rent nöje att stryka sej själv över kinden – maken har inte upptäckt det än, men jag skall varsko honom ikväll.

Idag kom barnbarnet på besök – han skall stanna hela helgen, tycker jag är så roligt. Vi börjar alltid med att ta fram Lego, ser efter vilka bilar som gått sönder och som skall repareras, sätter i hop plattan, som allt skall ske på och sedan blir det någon ny bil. Nu har rattarna tagit slut, de nya bilarna blir utan ratt. Det har också blivit problem med vilka han skall hinna leka med, så till nästa gång skall nog några förvandlas till delar igen.

Dagen har gått väldigt fort, det blir ju lite som förr i världen då mat skulle serveras på bestämda tider och man hade rutiner. Vi börjar få rutiner här också nu när barnbarnet är här. Jag känner mej som en ansvarskännande husmor igen. Barnbarnet får mat på någotsnånär bestämda tider. Annars säger jag som min mamma sa till mej: ”Jag kommer inte ihåg att ni någonsin fick någon mat …”

Jag tänker inte titta på dej Farmor, det är barnprogram nu …

Fattar inte att vi verkligen kunde lägga detta stora, svåra pussel …

Nattningen har börjat ….

Vaknade imorse och blev deppad så fort jag varseblev var jag var och när jag såg min nya dator … Fånigt eller hur …? Jag drack en mugg te och satte mej och försökte intala mej att jag var fånig … ändrade bokstäverna till största möjliga, försökte att öppna program, men när skärmbilden inte fick plats på skärmen utan att jag skulle mata uppåt eller nedåt för att kunna göra olika komandon, så insåg jag att jag hade rätt och datorn var fel – för mej som är beroende av läsglasögon …

Så jag satte mej och deppade, ja verkligen deppade, och suckade, vet inte om ni vet det, men när man suckar så känns det bättre i några sekunder – så det blev många suckar… Till slut tröttnade maken på att lyssna, han sade att jag måste kontakta Olof (som jag köpt datorn av). Jag skrev ett brev till honom, kände mej jättefånig, han hade gett mej tre alternativ och jag hade själv valt denna dator… Visste inte hur han skulle reagera, eller när han skulle få mitt mail, eftersom han har semester några dagar.

Efter en timme hade jag svar, där han skrev att han var ledsen att jag var besviken och att naturligtvis måste jag byta dator …!!! Hela jag blev gråtfärdig igen, men nu av andra skäl. Gulle dej Olof!! Han skickade också nya förslag utifrån mina klagomål. Jag tillbringade många timmar med att (återigen) försöka luska ut via nätet hur bra, men nu vet jag ju att jag behöver inte kolla prestande – bara kasta en blick på det . MEN!! kolla skärmstorleken. Jag försökte verkligen få bildbevis och angivelser i cm osv… Men, bilderna är dåliga och man anger storlek i tum – vem f-n vet hur stor en tum är …

Jag skrev till Olof att jag helt enkelt var tvungen att gå ut i butik och kolla skärmstorlekar. Han uppmuntrade och anvisade vad jag skulle titta efter. Jag besökte tre stora butiker. Den första hade en massa laptops, men vem lägger märke till en tant, när det finns unga killar som också tittar efter datorer. I den andra, samma sak – man är osynlig, men de hade broschyrer och jag, som inte hade papper o penna .., tog en och gjorde jack i kanten när jag mätte upp de olika skärmstorlekarna. Borde ha gett en ganska konstigt intryck – om inte annat så i övervakningskamerorna. Men ingen reagerade, ingen kom och frågade var jag var ute efter – egentligen … I den tredje butiken så gick jag igen och läste på skyltarna, och eftersom jag är beroende av läsglasögon så står jag ju dubbelvikt framför varje objekt – vilket jag ju också gjort i de andra butikerna. Men!!, här kom det fram en ung man och undrade om han kunde hjälpa mej och vad jag var ute efter… Wow, han till o med hämtade måttband och mätte både datorernas mått och skärmmåtten – jag fick låna hans penna och skriva upp. Hade riktigt dåligt samvete då jag gick därifrån – jag skulle ju inte köpa någon dator av honom … Men nu vet jag – det är med datorer som med TV nuförtiden, det skall vara platt och långt … Och i morgon skall jag ta fram min broshyr med vikmärken och jämföra med anteckningarna jag fick i sista butiken och sedan skall jag kontakta min snälle Olof igen…

Glömde bort kameran igen, hade annat för mej … men här kommer årsbilder …

Solnedgång! 😉 bild tagen från vår balkong i Kapstaden idag för två år sedan …

Bild tagen för ett år sedan, en flod som blänker till strax söder om Sahara …

Solnedgång över norra Ghana …

Idag hämtade jag äntligen min nya dator. Glad i hågen vandrade jag hemåt med kartongen under armen. Maken passade på att ansöka om nytt pass, det gamla, som är ganska nytt, kommer att gå ut under våren. En annan historia. Vi plockade ihop våra saker för att åka ut till stugan på ön. Jag skulle gärna stannat i stan, men bredbandet finns i stugan, och meningen var ju att jag skulle installera en massa på min nya dator.

Min nya dator, ja … Den är inte alls vad jag förväntade mej… Den är visserligen en powermaskin, har man sagt mej. Bilden är visserligen 2 cm bredare – men – den är 2,5 cm lägre …!! Vilket gör att jag upplever den som mindre än bilden på den gamla datorn. Bokstäverna är så små att jag inte kan se dem – går antagligen att ändra, men hårddisken skulle vara på 120 gb och det visar sej att den bara är 106 gb, som jag förstår det då jag går in och kontrollerar.

Så, min glädje byttes ut mot, ja fånigt nog, stor sorg. Vet nu inte hur jag skall göra. Min Olof, som levererat den, är bortrest till fredag så jag kan inte fråga honom. Vad jag tycker om skärmen vet jag inte … ja, ja.  Så nu står den där bredvid min kära gamla ”lilla” maskin …

Det har blivit höst även i Årsta …

Maken häller av allt regnvatten från kruväxterna som står i fotbad …

Tomaterna, som jag köpte för barnbarnet skull, börjar mogna, men plantan är nu slut …

Ja, se själva …