Dagen har varit som gårdagen, jag har scannat massor med bilder – massor med minnen. Det var dock ingen deckare på TV, men ett program om övernaturliga krafter på femman. Så nyfiken slog jag på kanalen, men – vet inte riktigt vad jag tror.

Foten blir bättre o bättre och eftersom jag nu kan gå utan min krycka, så börjar maken falla in i gamla mönster … att jag fixar matlagningen igen – verkar det som. Men jag protesterar, så länge vill jag inte testa att stå – så bra är det inte. Så idag förberedde jag sittande i köket, sedan gick jag och satte mej framför datorn igen – en tyst protest. Efter ett tag kom han in o frågade om han skulle steka på det jag föreberett …  😉

Jag hjälpte faktiskt till lite mer, men jag tänker inte riskera något – är inte värt det. Några dagar får han faktiskt offra sej. Imorgon skall jag på mitt återbesök, då får jag se hur blå foten är. Ser i kanterna under bandaget att det nog kan vara ganska så rejält.

Hoppas nu bara att det stilla regn, som har varit så mysigt nu i några dagar, upphör. Det kan blir lite jobbigt annars att hålla foten torr. Ja, även den andra, kan ju bara ha min kalleanka-sko fortfarande på den foten, och den är ihålig. Den står i tur för operation nästa år …

Mamma o pappa på hans 40 års dag, länge sedan jag var 40 år …

Det blev en härlig avslappad söndag, vet inte varför det känns så mycket bättre när det är mulet och lite småregnigt utanför fönstret. Riktigt mysigt att sitta framför datorn och scanna in bilder, med en liten paus för fika i soffan med maken.

Avslutade dagen med en deckare. En bra dag med andra ord 🙂

Vet inte vem eller var? …

Samma här, men tror att min farmor är inblandad på något sätt …

Vet inte om jag törs tala om när jag vaknade i morse, men jag hann höra slutet på Ring så spelar vi. Sedan försökte jag lösa Melodikrysset, med klent resultat. Började leta på nätet efter svar, men kom på  mej själv med att tänka – vad håller du på med. Så jag lade av och började med mitt bildarkiv i stället.
Där blev jag sittande många timmar, det blir lite konstigt när jag skall sitta med det ena benet högt. Det får ske på en pall utanför datorbordet, den får inte plats under, så efter en stund känns det inte speciellt bra. Då tar jag en liten sväng i lägenheten och sedan blir det samma ställning en stund till. Så där håller jag på.

Det är faktiskt roligt att sitta och dona med dessa gamla bilder, just är det slutet på 50-talet, början på sextio-talet. Vi barn har blivit inte bara vuxna, vi är äldre än våra föräldrar var vid fototillfället … Lika roligt som det är att återuppliva minnena, lika sorgligt och med stor saknad ät det som jag konstaterar att nästan ingen av de vuxna finns kvar i livet. En generation är inte speciellt långlivad, även om de blir gamla, eller hur man skall uttrycka det. Vad jag menar, ett liv går fort när man tittar i backspegeln.

Maken kom tillbaka från landet, han verkade glad att se mej igen 😉 Han hade köpt med sej smålandskräftor. Först fick vi en härlig stund på balkongen, sedan gick vi in och mumsade våra kräftor. Jag är ju lite tråkig, som följer mina sommardeckare, men maken hade några tidningar att läsa i kapp, så vi låg i varsin soffa och trivdes. Det verkar vara den stora kräftätarkvällen, för minst två av våra grannar hade gäster ikväll och det sjöngs snapsvisor, det gjorde inte vi, vi åt dem ändå. Och medan maken nu har lagt sej, och jag skall göra detsamma, så hör vi våra grannar som fortfarande har väldigt trevligt. Ja, vi har inte så tråkigt vi heller, men vi sitter inte och glammar precis …

Solnedgång (igen) …

Jag börjar antagligen bli tonåring på nytt … Det verkar som om jag kan sova hur länge som helst, å andra sidan kan jag vara vaken hur länge som helst också – nästan … Igår sade jag till maken att han inte fick ringa och väcka mej. Men borde kanske ha sagt att ring vid nio-tiden så jag inte sover längre. Kl. 9.15 vaknade jag ….

Jag har inte gjort så mycket idag heller, satte mej framför datorn och redigerade bilder, hann några bland alla ca 40.000 … Vem som nu tagit alla dem? Rensade något hundratal, men spelar inte så stor roll i det hela. Jag har löst problemet med att köpa ännu en extra hårddisk, så nu har jag en full och en helt ny, skall nog inte bli några problem att fylla den. Den har bara 250 gb.

Sedan har jag försökt lyssna på Sommar i P1 idag. Första gången hann jag en timme medan jag väntade på kusinen, som skulle komma o hälsa på. Vi började med kaffe inne i soffan, sedan blev det vin på balkongen. Eftersom det blev varmare och varmare, så blev det mer vin och vi lade till ost. Vi fick en härlig, trevlig eftermiddag och tidig kväll där ute innan det var dags för henne att gå hem.

Då blev det så tomt att jag satte mej framför TV:n o slötittade lite på Jönssonligan, och fortsatte till datorn. Kom på att nu skulle jag lyssna klart på sommar via datorn, men det stämde i tid med radions repris, så jag slog på radion och kom in ungefär där jag avbrutit på dagen. Då får jag en fråga från dottern, via Skype, om barnbarnet får ringa och prata med mormor – han hade suttit jättelänge och pratat med mormor i sin låtsastelefon. Det låter precis som riktiga samtal när han pratar i telefon – det vet jag för jag filmade honom i somras när han pratade i vår leksakstelefon.

Så, vad är Sommar i P1 i jämförelse med ett samtal med barnbarnet i CA. När han ringde upp var han så glad, så jag blev varm ända ner i tårna, även den opererade. Han förstår faktiskt allt vad jag säger och svarar, även om jag inte förstår så mycket av vad han säger så är det underbart … 🙂

En härlig stund på balkongen …

Postens ballong ovanför våra huvuden …

Nästan solnedgång …

Det är inte mycket att skriva om idag, inget särskilt har hänt. Jag lever en krymplings vardag, långsamma promenader över golvet och sedan  har jag försökt sitta med foten i högläge så mycket som möjligt. Det har nu resulterat i att foten mår bra, men ryggen …

Maken gav upp och åkte till ön, men först fyllde han upp kylskåpet med mat. Han ringde och berättade att han klipp gräset, det har nu blivit grönt igen efter regnen. Det är varmt och skönt, så han behövde inte elda, även om det ser grått ut. Det är fortfarande nästan 18 grader här i stan, men det blåser ordentligt. Har stigit ut på balkongen och känt på den friska luften några gånger idag, men nu blir det min sköna säng med en av böckerna om Mma Ramotswe, det är det roligaste som händer just nu … 😉

Vill bara påpeka att: de få av er som lämnar kommentarer kommer ibland in på gårdagens text, hur det nu blir så. Jag menar, om ni undrar vart de tar vägen så gå bakåt och titta …

Utsikten från soffan …

Jag sov så gott hela natten, trots att foten var i högläge uppallad på flera kuddar, men jag hittade ett skönt läge och i det vaknade jag vid 6-tiden på morgonen och då var det dags att svälja ett litet smärtstillande piller, sedan somnade jag om och sov i samma läge i ytterligare 3 timmar.

Dagen har jag tillbringat i soffan med foten på en kudde, maken har servat. Han ser lite sliten ut redan efter två dagar, så idag har han pratat om att åka till landet … 😉

Syster i Stockholm ringde och undrade hur det var. Jag hade precis vaknat och var då lite orolig hur det skulle bli idag med smärtan, hade ju bara en tablett kvar. Så hon kom hit med med några extra smärtstillande, som hon fått över vid sin fotoperation. Vi fick en trevlig fika/pratstund och solen sken så fint in genom fönstren. Kändes riktigt trevligt att sitta här i soffan i stan.

Så har dagen fortsatt, men solen fick ge vika för ett åskregn, nu gjorde det inget, det var torrt här i soffan. De har kanske beräknat rätt på kliniken, jag har faktiskt inte behövt ta någon tablett idag, fast jag har ju suttit stilla. Vi får se i morgon. Jag har också försökt att göra de övningar som doktorn sade att det var viktigt att jag gjorde, men det går inte så bra. Jag skall vicka på tån och dra lite i den. Låter inte så komplicerat, men det kan det faktiskt vara … 😉

De ringde från kliniken och frågade hur jag mådde och om allt var ok med foten. Jag måste säga att jag blev riktigt förvånad, men glad. Så kan svensk sjukvård också vara …