Nu tar jag ledigt från datorn i 36 timmar – nånting … Återkommer tisdag.

Trots den mycket sena timmen, ja, man kan till o med kalla den för den tidiga timmen, för när jag kom i säng så somnade jag inte, så kom jag upp hyggligt i morse. Det var ganska segt kan jag berätta. Bestämde mej för att inte lösa Melodikrysset idag, men det lät inte som om det skulle vara något heller, bara OS. Jag stängde av radion och satte mej här framför datorn igen.

Har scannat i en massa bilder idag också, det är faktiskt roligt med dessa nostalgitrippar. Idag har jag varit tillbaka till 20-talet, men då har jag inga personliga minnen 😉 Men så facinerande att se mina gamla farfäldrar som ungdomar och människor mycket yngre än vad jag är. Jag är ju nu äldre än vad de var när jag började minnas dem. Och då tyckte jag de var gamla – 50-nånting ….

Så roligt att se alla gamla kläder och hattar och min pappa som liten, konstaterar att jag såg likadan ut, som två små eskimåer med 22 års mellanrum …

Pappa …

…och jag …

Jag var så inne i mina bilder och gamla minnen, så jag glömde totalt bort den här sidan …

Maken är ju i stugan så ingen håller kollen. Det blev mycket sent …

Jag har inte så mycket att skriva om idag. Har ägnat mig åt samma som igår, dvs städat och organiserat mellan hårddiskarna. Detr börjar ta form nu och och många dubletter är bortstädade. Men det tar tid, måste ju kolla så jag inte kastar fel.

Jag blir nästan snopen när jag tittar upp och jag inte befinner mig i dåtid, det blir så intensivt och alla minnena som ramlar över mig. 😉 Maken har flytt till stugan, han tycker jag är urtråkig. Han tycker dessutom att jag skall laga maten, men det tycker inte jag – fast det blir så i alla fall … Konstigt att han fixar mat där ute. I tid dessutom, när jag gör det så blir det alltid nästan på gränsen till nattmat …

Tån börjar nu göra sig påmind, det är ju meningen att jag skall vifta och böja den. Jag skall också lyfta upp foten i tån. Bad maken göra det idag, han såg mycket skeptisk ut … och gjorde ett halvhjärtat försök. Han missuppfattade nog, för det verkade som om han trodde att han skull rycka loss tån, och var livrädd att han skulle lyckas.

Jag skall inte längre gå med specialskon eftersom tån skall böjas normalt när jag går. Det går inte, och om jag lyckas gör det jätte ont. Har ju inte gått normalt på flera år, så det här kommer nog att ta tid …

Trodde att jag skulle kunna öppna min gästbok igen, för det har inte varit några spanattacker på ett tag. Men det räckte att jag tänkte tanken så började de ramla in igen… Så kära vänner jag ser fram emot lite hälsningar under  Comments …

Och …. Grattis!! käre Svärson på din födelsedag, den är visserligen i morgon för oss, men det blir ju idag när du vaknar —

Fick kika på solnedgången ovanför datorn idag …

Jag har suttit hela dagen vid datorn, men inte scannat in bilder. Jag har försökt att ordna upp och sortera. Inte alldeles lätt, det gäller att hålla rätt på vilken hårddisk jag arbetar. Jag har två olika att välja mellan, förutom datorn. Koncentrationen har varit mycket hög, och dagen bara försvann, liksom kvällen, med ett kort avbrott för att fixa middag, lunchen glömdes alldeles bort – det fick bli några ostskivor. Maken var ute på stan och intog sin lunch där.

Jag har i allafall fått ordning på alla mina bilder från åren i Ghana och Kapstaden, sedan jag skaffade digitalkameran. Men det återstår många tusen bilder innan allt är på samma ställe. Har ju gjort backuppkopior med jämna mellanrum, och det är dessa som jag nu försöker sortera i hop och i datumordning. Började också med att sortera bort bilder, som det varit lite si och så med hittills, men det tog för lång tid – så på slutet fick alla bilder komma med. Skjuter det arbetet på framtiden. Meningen är att när vi åker till Kapstaden, så skall jag ha en extra hårddisk med mej där bilderna ligger och där skall jag fortsätta med att välja ut och göra ”presentationer” om olika händelser. Håller ju på med att göra en power point presentation med om mammas liv i bilder. Har hunnit till hennes och pappas förlovning. Sedan är det bara att stå på med ”resten” … Så nog kommer jag att sysslesätta mej alltid – ganska många år framåt vad jag förstår … 😉

Men ett avsnitt av Skenet bedrar hann jag med …

En härlig bild när min mamma besöker oss i Maputo …

Kan rapportera att jag idag varit på återbesök hos doktorn. Jag bestämde att jag skulle ta T-banan, maken följe med och jag tog kryckan för säkerhetsskull. Det började redan på perrongen, det kom inget tåg. När det kom, väldigt försenat, så var det massor med folk på perrongen, så vi bestämde att ta nästa tåg. Efter en stund så klev alla av det överfulla tåget, det skulle vända, och alla rusade över perrongen och in i nästa tåg, som precis anlände. Vi bestämde att hoppa det också. Efter några minuter klev alla av detta tåget också, det skulle också vända. Nu var perrongen så full att man nästan inte fick plats. Och ingen information om vad som hänt. Jo, en av tågförarna ropade ut i tåget att det var stopp vid T-centralen pga en olycka. Jag fick fråga en dam för att få veta.

Vi var ute i god tid, men nu började det bli kris. Det kom ytterligare ett tåg och de sade att de skulle försöka ta sej igenom stan, så vi trände oss in och jag fick en sittplats. Det tog sej faktiskt igenom stan så småningom, men på fel sida – dvs den sidan där tågen går i motsatt rikning normalt. Så fick vi åka från Medborgarplatsen till Hötorget, innan det växlade in på rätt spår igen. Folk var något förvirrade när tåget kom från fel håll, och det kändes ganska konstigt … 😉

Men jag kom fram till doktorn endast 10 minuter försent, så SL fixade det bra i alla fall måste jag säga. Och när vi åkte hem drygt en halvtimme senare var allt igång på rätt sida igen.

Doktorn tittade på min fot och allt såg bra ut, den var inte så blå. Nu har jag bara ett litet bandage och har fått order om att vicka ordentligt på tårna, samt att jag skall dra i stortån, lyfta hela benet i den. Får se om jag kan få maken att ställa upp. Sedan fick jag en cortisonspruta, i axeln. Talade om att jag har så ont i min axel och han tittade och föreslog en spruta. Jag var måttligt intresserad – för jag har fått en förut, och det gjorde fruktansvärt ont. Det gjorde bara mer o mer ont och på natten visste jag inte vart jag skulle ta vägen. I två dagar hade jag ont.

Jag berätta för honom hur jag hade upplevt det förra gången. Han tittade på mej och sade att det inte skulle göra ont och att jag måste bestämma mej. Då sade jag att jag inte hade någon uppfattning, utan var tvungen att lita på honom. Jo, han ville att jag skulle ta den, och lovade igen att det inte skulle göra ont… Så då gjorde jag som han sa. Den kom inte i närheten av den första injektionen, fast den fick jag ju å andra sidan i Maputo, nu återstår att se hur det blir till natten …

Eftersom sommardeckarna är slut för säsongen, så avslutades kvällen med en engelsk serie, en av mina absoluta favoriter. Keeping up aperenaces … eller Skenet bedrar, som den heter på svenska. Mrs Bucket är obetalbar, liksom hennes svåger Onslow – ja alla är väldigt bra i sina roller …