Vaknade till ännu en härlig morgon. Jag låg kvar i sängen och lyssnade på alla ljud och stängde av väckarklockan varje gång den ringde. Vilken lyx att kunna ligga kvar. Vilken lyx att kunna sitta på balkongen i morgonrock och dricka te. Vilken lyx att kunna sätta sig vid datorn och bara koppla upp sig mot yttervärlden – utan att behöva slåss om ”pluppen” …

Maken hade fullt upp med sitt idag – allt som borde fungera som på räls, men som inte fungerar alls. Han har talat i telefon, skrivit mail och rest fysiskt för att träffa folk. Kontoret i kvarteret bredvid hade stängt och flyttat in till stan, och … ja …

Jag har ägnat mig åt, ”har ni hört det förut…” Detta arbete resulterade i ett trevligt samtal igår, som i sin tur resulterade i en träff i kväll. Maken och jag hade en blind date med en Swea och hennes man. Det visade sig bli en verkligt trevlig kväll. Vi, Swean Gunilla och jag, hade så mycket att tala om – vi hade nog kunnat fortsätta hela natten. Inga som helst problem med samtalsämnen, vi pratade faktiskt inte bara SWEA. Så roligt att kunna sitta timme efter timme och man får skärpa sig för att inte tala i munnen på varandra … 😉

Vi hade så trevligt att gubbarna fick prata bäst de kunde, (verkade inte som om de hade så tråkigt heller) medan vi bara pladdrade på och trivdes och vi hann med två Irish Coffe innan personalen kom med notan.

Kände i kväll att allt arbete jag lägger ner, faktiskt ger en hel del tillbaka. Har nu en handfull kvinnor som jag bara trivs så bra med – helt fantastiskt …

Med klockans hjälp var jag uppe ganska tidigt idag. Det var för att jag tog sats inför dagens ”dont”. Jag skulle ringa till Telkom för att få hjälp med bredbandet.

Jag laddade upp en stund, fortfarande klädd i nattlinne, med en mugg te och lite duttande på datorn. Så tog jag mod till mig och ringde upp. I andra änden så kom det olika afrikanska accenter på engelska som uppmanade mig att knappa si eller så om jag ville det eller det. Helt ok, så är det hemma också – men jag hör inte alltid vad de säger. Så det är bara att börja om.

I andra försöket så uppfattade jag vad de sa och kunde knappa mig fram. Då kom frågan om jag ville lyssna på ”meddelanden” eller musik. Jag uppfattade det som pest eller kolera, men valde musiken. Och det var samma gamla trudeluttslinga som de körde för två år sedan, den var hemsk redan då …

Denna käcka melodi avbröts hela tiden av meddelanden, så kanske jag gjorde fel val. Men efter 20 minuter kom det in en röst och frågade en massa – han tillhörde inte meddelandena – så jag fick be honom upprepa. Jag fick då veta att jag skulle ringa en annan avdelning och var beredd på tjugo minuter till, men ibland blir man glatt överraskad – så var det idag. I andra änden befann sig nu en ung man, med tydlig engelska och, som det visade sig, ett oändligt lugn och stor kunskap. Jag har varit med om att bli feldirigerad otaliga gånger och även bortkopplad, när det blivit ”bort i tok …”, dvs, de har inte klarat av det.

Jag knappade in svåra koder och tryckte olika kommandon, men inget hjälpte. Då skulle jag koppla datorn med kabel, inte trådlöst som var fallet, det fungerade inte med vår router. Jag kopplade loss alla sladdar på min laptop – den externa bildskärmen, skrivaren mm mm och bar ut datorn i hallen, där routern står. Bara det att nu var datorskärmen svart, det spelade ingen roll vad jag gjorde – den förblev svart. Jag hämtade makens dator och vi jobbade från den, men batteriet är så gammalt så det började ta slut ganska snart. Jag lyckades få kontakt med maken som fixade el, precis innan den slocknade. Man skall ha tur också …

Nu kunde vi börja arbeta på allvar, men det var inte så enkelt, jag kopplade kablar, kopplade ur kablar, stängde av och satte på modem och knappade koder. Ja, jag gjorde allt – sittandes dubbelvikt på golvet i hallen, eftersom det är där som routern står.

Det visade sig att linjen var inte uppkopplad, trots motsatt besked redan igår. När det var fixat så fungerade det, men den ena datorn ville inte vara med – tack o lov att vi upptäckte det medan vi höll på. Så han fixade ny nätverksnyckel och då måste vi göra det på den andra datorn också. Ibland skall man ha tur – för det var precis vad vi hade – även om det låter tvärtom …

Och ute sken solen och vi hade trettio grader idag igen …

Vädergubbarna hade lovat 30 grader varmt idag och ingen vind – det stämmer. Det är fortfarande 24 grader varmt på balkongen och där har maken och jag tillbringat den sista timmen.

Timmen innan dess satt vi och njöt av ett dokumentärprogram om Ernst Günter. Jag har alltid haft en hatkärlek till honom. Hans roller var alltid otrevliga, överlägsna – i alla fall det som jag såg av honom. Jag hade faktiskt svårt för honom – hans rolller tog över. Så kom Änlgagård och förälskelsen slog till med full kraft – är antagligen inte ensam om den känslan … ”Nu får vi sån’t där grönt …”, brukar maken citera.

Dagen var avsatt för SWEA – vad annars – men det var också tänkt en promenad längs stranden på eftermiddagn. Allt började ganska bra – sedan började det mobila bredbandet leva sitt eget liv – dvs, det levde inte alls för det mesta. Enda sättet att få liv i det igen var att stänga ner modemet och starta om datorn. Precis vad man vill ha då man sitter i ett uppdateringsarbete där webben är motparten.

Maken åkte till Telkom, han måste snart vara Hederskund där – flest besök per dag …  Han kom hem med ett papper med lösenord osv, bara att koppla in vårt ADSL. Jag har ju varit med om detta förut – minst 5 – 10 gånger varje säsong – så jag började enligt instuktionerna. Det fungerade perfekt tills det var dags att ”go on line…”

Jag gjorde om samma procedur och allt fungerade tills jag kom till samma punkt. Men, nej. Jag testade med makens dator – samma resultat. Nu går det inte alls …

Vet inte vad som hände, men någonstans under arbetets gång så slutade routern att sända signal till datorn – trots att lamporna indikerar att den gör det …  Tänker inte tro att jag har ställt till det …

Har nu gett upp, vet ju precis hur man gör efter alla år – men det fungerar inte. I morgon skall jag ringa Telkom och se vad de kan göra, men mitt hopp står tyvärr inte till dem. Det blir nog så att jag ringer till vår sexige knutte som hjälpte oss för två år sedan. Det kanske är därför det inte fungerar – kom jag att tänka på  …

Fy, på sig. Nu skall jag gå tillbaka ut till balkongen och njuta av mörkret och värmen innan jag kryper i säng.

Har kommit underfund om att jag sover så gott med öronproppar – speciellt när jag är riktigt trött, vilket jag varit de sista veckorna. Verkar som om jag är mer lättväckt då. Proparna gör underverk med min nattsömn – kan varmt rekommenderas.

När jag så vaknade i morse så frågade maken om jag hörde när telefonen ringde i morse kl 07.15. Jag hade inte hört ett dugg. Jo, telefonen ringde och maken svarade. Det var Telkom som ringde och en man presenterade sig att han ringde från deras Callcenter och undrade om vi var nöjda med telefonlinjen och om den fungerade bra … 🙂

Lite senare på dagen när vi var på väg mot Hout Bay så ringde makens mobil och då var det Telkom som ringde igen, om samma linje, men nu undrade de om bredbandet. Vi väntar ju på att få det inkopplat och jag, som hörde delar av samtalet, hoppades naturligtvis att de höll på att koppla in det. Man upphör nämligen aldrig att förvånas i Afrika. Men nej, han skulle inte koppla in, men visste att vi ville ha 1gigabyte. Nej, svarade maken vi har beställt tre. Men mannen i telefonen hade bara uppgift på 1gig – så vi får se när det blir vardag hur många det blir och när. Maken fick också några sms under dagen rörande vår telefonlina och bredband. Alla avslutades med att han inte skulle svara på detta sms.

Vi hade i alla fall en underbar dag då vi körde runt Chapmans Peak och klev ur vid flera tillfällen för att spana efter valar. Det var fler ute för att göra detsamma, men ingen av oss hade turen att få se någon idag. Vädret var underbart så det gjorde inget, vi bara njöt.

Efter turen runt berget så blev det lunch i Hout Bay på Mariners Wharf, det var det också fler som hade tänkt sig så restaurangen var fullproppad. Vi hade tack o lov beställt bord och fick ett fönsterbord där vi satt och trivdes och tittade på alla som gick utanför och njöt av värmen och sina glassar. Varenda människa i Hout Bay äter glass …

Det hände så mycket på mailen i kväll – av det mindre trevliga slaget – så jag kommer nu knappt ihåg vad som hände idag.

Jo, jag var tvungen att skärpa till mig i morse och stiga upp. Vill ju ha min lilla stund med te innan dagen tar vid. Hilda skulle komma klockan nio för att städa vår balkong – maken insisterade och Hilda behöver pengarna … Vi hade också beställt hyrbil och den skulle levereras samtidigt – vilket också skedde.

Jag skulle på styrelsemöte. Dit skulle jag ta mig med egen bil. En lite Atos, eller vad de heter. Pigg liten sak, men med manuell växel låda på fel sida (kör ju automat i Sverige). Allt är ju tvätom här. Nu gick det bättre än väntat, sitter antagligen i ryggmärgen. Jag körde bara på fel sida en gång, på en liten väg utan trafik i ett villaområde i kanske 10 sekunder. Då kom en liten bil i motsatt riktning ”på fel sida”. Sedan gick det bra.

När jag kom hem så hade varken maken eller jag tänkt på att handla mat, så det fanns inget i skåpen att äta. Vi klädde på oss och gick mot vår kvartersrestaurang när vi upptäckte en nyöppnad italiensk restaurang tvärs över gatan. Vi bestämde oss för att testa. Vilken tur! En härlig liten krog med rutiga dukar i bomull, bra pesonal, bra matsedel och vinlista till lite över självkostnadspris. Vad sägs om en flaska vin för 85 kronor, mycket gott dessutom. En pizza för 34 kronor – med salami, champinjoner och ost. Musslor (massor) kokta i vitt vin o garlic med örter och massor med persilja för 40 kronor. Massor av olika pastarätter (hemgjord pasta) för runt 40 kronor. Vi har knappt råd att inte gå dit. Dessutom har de tygservetter …

Vi var tillbaka hemma ganska tidigt, så det blev några program på rulle innan maken gick i säng. Själv sitter jag här och, ja …

Godnatt!!

Det blev en slow morning i morse. Jag satt och läste in lite Swea-grejs och maken försökte att surfa sig fram på nätet. Han åkte ur precis som jag igår, och till slut frågades det efter puk-koden. Då for jag upp ur min stol och förbjöd maken att trycka vidare på sina knappar. Det hela ordnade sig med koden, men uppkopplingen fortsatte att hoppa ur.

När man hoppar ur får man stänga av, mata ut och mata in igen, slå koden och så fungerar det i en halvtimme. Men det är inte så mycket som hinns med på grund av hastigheten … Har just nu en automatisk uppdatering som tickar på sedan ca två timmar och den har kommit till 13%. Jag vet inte vad det är, det går inte att kolla eller att avbryta. Men det är den vanliga gula ”skölden” som är symbol, så jag försöker hålla mig lugn och tänka att det nog är som det skall. Underligt nog så har inte uppkopplingen hoppat ur under dessa två timmar. Ingen logik, antagligen bara att försätta oss i ett stress/förvirrat/irriterat tillstånd.

Idag har vi haft skönt väder med sol. Maken hade förstås kortbyxor, men det hade han igår också. Då blev han så kall på eftermiddagen att han utan alltför ivriga protester gick med på att sätta på sig sockar då han kom in igen. Själv gick jag med fårskinnstofflor, inköpta på Coop dagarna innan vi åkte. Idag hade till o med jag sandaler på fötterna.

Vi gick till våra ”gubbar” idag för att äta frukost-lunch pga av strulet med datorn som tog sådan tid. De blev glada att se oss och hoppades att nu skulle väl äntligen sommaren komma. Så vi har ett stort ansvar. Våra gubbar är de som driver en enkel, men charmig restaurang där vi brukar sitta på deras lilla gård och njuta av växterna och värmen. De vet vid det här laget vad vi beställer, men lämnar matsedeln för syns skull. Vi kände oss faktiskt mycket glada efter besöket.

Så maken var vid gott mod då han skulle fortsätta till Telkom med vår telefon för att de skulle testa om det var fel på apparaten. Det var det nu inte och då satte felsökningen igång. Några timmar senare hade vi vår telefon fungerande igen, men bredbandet kommer inte igång föränn i nästa vecka. Kanske lika bra – jag ser inte fram emot allt strul som följer med inkopplingen – det har inte fungerat förut, så …

Vi får hålla tillgodo med denna snigellina, uppdateringen har nu avancerat till 15 %. Det skall bli spännande att se om jag får veta vad jag avbryter för uppdatering då jag kopplar ner mig om en stund …