Det har hunnit bli maj, björkarna utanför balkongen har fått musöron som växer för varje timme. Vi har varit i stugan och firat Valborg tillsammans med kusinen. Det blev några härliga dagar, men inte tillräckligt med regn för att vi skulle kunna elda undan allt ris som ligger kvar efter avverkningen i höstas.

På Valborgsmässoafton blev det några stänk så vi vågade göra en brasa nere i vassen. Visserligen vågade vi inte tända på den stora hög som vi dragit ihop föreående år och föregående år. Det är nu två år i rad som vädret har varit emot oss, men en del fick vi i alla fall bort. Det är slitsamt att försöka dra gamla grenar ur en gammal rishög, men den minskade i storlek och hög nr 2 fick vi bort helt.

Första maj hade väl inte det bästa vädret, men det gjorde inget, vi var så trötta så det var skönt att bara vara. Maken talade med grannen, som hade lagt nät, de hade fått gös. Vi bestämde att vi skulle försöka också och hade tur med vädret – det var spegelblankt – gör det så mycket enklare att ro ut och att få i näten.

På morgonen blev jag väckt av maken, jag hade redan glömt det där med nät – men inte han, tur det. Det blåste en del, så det gällde att klä sig. Maken slet med årorna och jag med näten. Det är alltid lika spännande att dra upp näten, när man ser något ljust under ytan, det närmar sig och innan man ser vad det är. Vi fick tre fina gösar och en aborre. Bara två ”skräpfisk” – så det var en lyckad tur. Vädret blev strålande vackert och det var skönt att stå ute och rensa fisken, sedan kunde vi sitta i solen några timmar innan vi drog in mot stan igen.

Det var lite gråmulet i morse och det hälsade jag med tacksamhet. Då behövde jag inte ha dåligt samvete över att jag inte kastade mig över mina döda rosor.

Barnbarnet sov ovanligt länge, men när jag pratat med honom visade det sig att han hört när maken steg upp en timme tidigare och att han då valt att ligga kvar i sängen. Bådar gott …! Då kanske det är slut med att stiga upp i ottan och försöka övertala ett morgonpiggt barn att det faktiskt är mycket tidigt – ja, nästan natt – fast solen skiner. Visserligen är det några år kvar till tonåren, men hinner klockan bara bli halv åtta – toppen …

Vi satt inne och kurade, maken med kikaren – han spanade in varje fågel som rörde sig, barnbarnet på golvet och som byggde de mest fantastiska skapelser i lego och så jag. Jag är bara vaken, försöker att leva och att se så normal ut som möjligt. Antagligen lyckad jag ibland, för jag upplysningar från maken att jag skall titta på den och den fågeln. Barnbarnet tycker att vi skall bygga en bil, eller en bil eller en bil …

Efter några timmar är även jag vaken, därför gillar jag morgnar med dåligt väder – jag får sitta stilla ovh vakna i min takt. När jag vaknat tillräckligt – antagligen har barnbarnet ett sjätte sinne, eller så behöver han bara titta på mig – så påminner han mig om att jag lovat att vi skall lägga pussel på min dator.

Han är mycket duktig på det. Efter en stund så tröttnade han och fortsatte med att bygga Lego. Jag bestämde då att jag skulle ladda upp en egen bild och lägga. Jag gillar svåra pussel och det blev 300 bitar. Det dröjde inte många sekunder förrän barnbarnet satt i mitt knä och tog över. Jag blev imponerad, men det skall väl en riktig farmor bli av sitt barnbarn, eller …

Vi fick i alla fall några riktigt varma timmar ute i trädgården innan det var dags för hemfärd. Temperaturen sjönk som en gråsten när vi väl kom hem, men det för inget för vi slipper elda i stan …

(Kameran glömde jag i vanlig ordning …)

I morgon fyller min lillasyster år. GRATTIS!

Klockan på ringning tidigt … Barnbarnet vaknade i samma veva – tur det, för annars hade jag nog inte kommit upp. Men vi skulle till vårdcentralen, vi skulle få träffa vår nya husläkare. Det låg ett brev med en lång lista med namn i brevlådan då vi kom hem. Jag ringde och sa att jag villa ha kvar Sofia, som både maken och jag haft, och fick då veta att hon slutat. Så rådvill talade jag om att jag har ju ingen aning om vilka dessa människor är. Damen i andra änden av telefonen sa att hon ju inte gärna kunde råda, men nämnde ett namn på en kvinna som var nyutexaminerad distriksläkare och som precis hade börjat.

Vi skrev upp henne på listan och postade listan och idag fick vi träffa henne. Första besöket blev ”kärlek vid första ögonkastet” – nu hoppas vi att hon inte slutar.

Sedan styrde vi kosan mot ön, bilen lät lite konstigt och ljudet hade ökat för varje km när vi lämnade stan. Vi hade fått kännedom om en kille som har bilverkstad strax intill vårdcentralen och frågade om han kunde kolla. Han kollade däcken direkt och kunde dra åt skruvarna. De hade varit så tröga vid skiftet till sommardäck att de knappt gick att lossa, så man hade sprejat dem med olja och nu hade den antagligen den verkat och det gick att dra åt skruvarna ytterligare. Vi ville betala honom, men det fick vi inte – Gulle honom, vi vet precis vart vi skall vända oss nästa gång vi skall fixa något med bilen.

Idag sken solen, vi köpte med oss något att grilla. Kunde ha korsdrag i huset och det var trevligt att komma ut – mattorna låg ju på och ingen muslort. Barnbarnet lekte med Lego, jag kunde komma ikapp med lite på datorn, vi fikade ute. Det var så härligt, visserligen var vinden kylig, men i lä …

Barnbarnet lade pussel på datorn – han är riktigt duktig på det – medan jag förberedde maten. När det var dags att tända grillen så hade det blivit mulet och då kändes den kyliga vinden. Det fick bli stekning på spisen istället – men det gjorde inget. Dagen var så härlig.

Huset är nu skapligt varmt, jag sitter och lyssnar till brasan som sprakar. Barnbarnet och maken sover.

Så vill jag gratulera till huset som svärdottern och sonen har köpt – det blev klart idag …

Vi hade bestämt att åka ut till stugan och se hur det såg ut. Svärdottern har förvarnat om att det varit möss inne. Barnbarnet ringde i gårkväll och ville följa med oss och sova över. Efter frukost gav vi oss iväg och plockade upp barnbarnet. Båten låg redan i sjön – det hade sonen sett till. Vilken lyx!!

Tidigare har vi alltid ringt till grannen och han har hämtat oss och sedan har vi lagt i vår gamla plåtbåt för att komma tillbaka till fastlandet. En hemsk, rank, gammal – men en lätt båt som vi orkar dra ner i vattnet själva, som vi rott i några veckor innan vi känt oss redo att släpa i den vanliga plastbåten med grannarnas hjälp. Nu låg plastbåten i, motorn på, bensindunken på plats och den startade på första försöket. Kan någon förstå hur mycket detta är värt. Antagligen våra grannar.

En av dem suckade för några år sedan: ”Jaha, nu börjar det igen …”

Mössen hade verkligen varit över allt. Det tog hela dagen att dammsuga och våttorka – vi hade inte planerat att stanna över natten då vi ville värma upp stugan först. Det skulle bara bli en dagstur. Det blev verkligen en heldagstur. Vädret var så där – inte den sol vi hoppats på. Det går ju onekligen lättare att värma upp då den hjälper till. Det var 11 grader i huset när vi kom och 13 när vi åkte. Men då hade jag våttorkat hela huset.

Rådjuren har verkligen ”boat” in sig på tomten. Vi får nog ut och sopa upp alla spillningar … De hade för första gången ätit upp min julrosor, blad och allt – bara skaften kvar. Det är ca 15 år sedan jag planterade dem och de har fått stå ifred sedan dess. Bergenian är uppäten – förståss. Har inte hunnit kolla resten, men det verkar som om vi fått en sådan där konstig individ igen. Hon var här i höstas och stod utanför fönstret och tittade på oss och vi satt innanför och tittade på henne. Spelade ingen roll att vi försökte skrämma bort henne – hon fortsatte att glo. Suck! Nu vår vi se hur det blir med fästingar detta år – de var ovanligt få förra året – äntligen …