(Har en del bilder – men har inte hunnit ladda upp det programmet än – så …  de kommer kanske i morgon …)

Nu har jag tömt mina resurser och skall försöka hitta tillbaka till ett normalt liv igen.

Middag, hemlagad, med levande ljus – i rätt tid. Flytta de där tavlorna som hänger totalt fel efter att vi flyttade ”kommoden”, fixa skynket framför dörren, hänga upp ett draperi till köket, plantera timjanplantan och rosmarinen som stått i plastpåse i köket, sy färdigt gardinerna – tyget har legat i skåpet i två år …. Baka lussekatterna till lucia – kanske jag borde sätta en pepparkaks deg för att känna doften – definitivt baka vört bröd ………………………

Nu ligger den där på nätet – tidningen. Själv är jag helt tom … Som en värdig avslutning på det här året så hade vi det sista styrelsemötet ikväll med vår avdelning – som är västra Europa. Nu tar vi jullov och jag önskar att jag kunde göra detsamma …

Vi har fortfarande julmiddagen och ett sista styrelsemöte – sedan tar vi jullov även här. Är det någon som vill läsa tidningen så gå in på www.swea.org/sydafrika – sedan är de bara att klicka sig vidare …

För egen del blir det sängen nu. Trodde de skulle bli nytt rekord – att komma i säng före  midnatt. Det hade jag kanske klarat om jag inte skrivit fel hela tiden pga av fel glasögon 😉 Kl är nu 00.04

Tidningen är klar, den är skickad till alla medlemmar – men inte upplagd på webben – än.

Kompisen har skrämt upp mig ordentligt idag – jag blev helt tom – nånting  – det går inte att beskriva med ord.

Hon bara gurglade på ett konstigt sätt i morse då jag skulle starta. Jag försökte flera gånger och samma otäcka ljud. Till slut måste jag besämma om jag vågade försöka fler gånger, eller om hon skulle till ”doktron”, om jag skulle ta död på henne om jag försökte igen.

Jag bestämde mig för att göra ett sista försök – då startade hon som ingenting. Tyst och fint och så fortsatte hon i en halv minut , sedan stängde hon av. Efter tre försök kom hon igång igen. Det gick några mnuter  – sedan blev skärmen svart … Men jag kunde se att hon fortfarande var vid liv. Själv skulle jag på lunch med mina Sweor – så jag bestämde mig för att våga stänga av henne igen …

Lunchen var trevlig, full av humoristiska inslag och många skratt …

Med en stor klump i magen startade jag om Kompisen. Efter tredje försöket gick det – men hon lät åtminstone inte. Men samma igen – skärmen slocknade och blev totalt svart. Hur använder man en dator med svart skärm …? Svar: det gör man inte – det går helt enkelt inte …

Efter många minuter och svår vånda – jag kan försäkra … Vet ju att jag skulle ha åtgärdat detta för många veckor sedan – så var jag nu övertygad om att jag uttnjyttat Kompisen över hennes förmåga, och vågade inte ens tänka på konsekvenserna …

Medan jag satt där och förtvivlade och försökte få lite medkänsla från maken – som är såå trött på mina datorproblem (kan han tycka som har min gamla dator – som inte haft dessa problem och fortfarande inte har …) – så startade jag min storbilds skärm, och – hux flux så fungerar allt …

Det ta var den korta versionen, om någon är intresserad av den långa versionen så – glöm det. Nu fungerar det – vet inte om jag törs stänga av – för det fungerade ju även i går kväll …

Min office-cd är just nu i luften och förhoppningsvis kan jag starta med att ”Relaod”  Kompisen på fredag. Till dess är det många vänliga ord och klappar som gäller …

Det blev inga bilder upplagda – vi har för lite megabytes kvar så jag spar för att det skall räcka tills i morgon kväll kl 00.00. Det går fortfarande inte ladda upp fler. Felet har nu varat i snart ett år. Vi kommer antagligen att få bekymmer i jul – slutet på månaden och så mycket som vi vill lyssna på.

Kompisen mår mycket bättre av den kur hon genomgår – dvs defragmentering den tid som hon är vaken. Stor skillnad i hastighet mot för två veckor sedan. Men hon behöver inte behålla någonting själv av det hon matas med – allt slussas över i en påse på magen. Nu är nödvändigheter på G, så i slutet på veckan skall hon tömmas på allt och sedan hoppas vi att hennes matte klarar av att återställa. En del av problemen hör kanske ihop att det var hon som matade första gången … Vem vet?

Nu är i stort sett alla sidor till tidningen klara. Nu skall dessa sidor sättas ihop till ett dokument. Där slutade min kurs, vi får se hur det går. Jag har försökt idag och är ganska klurig, men ibland tar Words formatering kommandot och jag måste börja om från början och då hjälper det inte att kopiera. Därför ser jag till att jag har intakta kopior på allt. Vilket gör att nu är det ”mycké” – så många mappar och dokument och jag måste ju döpa om dem varje gång. Det går jättebra de första gångerna, men …

Jag är i alla fall optimist, brukar jag vara – men det kan ta tid. Det har inte blivit så många timmars sömn de sista veckorna. Törs inte tala om för dottern hur lite – men det skall jag ta igen – snart … 😉

Igår dukade vi fram advent. Det brukar jag normalt göra på fredagen – och definitivt i Sverige. Det är ju så fantastiskt mysigt med det mjuka ljuset från julstjärnorna och ljusstakarna. Men här är dagljuset så oerhört ljust, så det är så lätt att glömma. Men när det är mörkt är det ingen skillnad. Igår kom de i alla fall på plats och det blev en liten stund då vi lyssnade på en adventsskiva. Lite rumphugget blev det då stereon står i arbetsrummet sedan vi köpte ny större TV. Vi måste fixa en avställningsplats för den innan jul.

Nu skall jag ta kväll från tidningen och köra en patiens.

Man ska inte skriva när man är stressad, det blir lätt upprepningar … 😉

Kompisen är verkligen en kompis – om jag inte belastar henne för hårt så går det bra. Men något underligt är det som händer …

Som jag skrivit om så har jag tömt hårddisken på allt innehåll – utom programvarorna. Men fortfarande var den upptagen till ca 75 %. I förrgår minskade plötsligt det lediga utrymmet med 10 gigabyte – det är mycket. Jag i min enfald trodde att det var diskeeper-programmet som lade beslag på utrymmet för att jobba effektivare med defragmenteringen.

I dag när jag, lämnade datorn så började den spela upp bilder från mitt bildarkiv – vilket jag har som skärmsläckare i vanliga fall. Men efterom jag inte har haft några bilder kvar på hårddisken så har det kommit upp en text om att den inte kan hitta bilder.

Jag kollade i mina ”tomma” mappar. Där var återkopierat både bilder och musik, motsvarande 10 gigabyte på min C-disk. Jag förstår inte riktigt hur det gått till … Kan det ha att göra med att en av de externa hårddiskarna är av typen att den uppdaterar allt som händer Dvs tar backup hela tiden. Den var inkopplad några timmar i går då jag letade efter några bilder …

Eller kan det ha att göra med att det finns ”nåt” som grejar med mitt – en liten urmelkotte kanske …

I vilket fall så är jag mycket nervös just nu. Jobbar som en tokig för att få tidningen färdig medan Kompisen fortfarande samarbetar. Hon får sina uppmuntrande klappar. Jag hoppas att hon håller ut till den första december, då får vi nya gigabytes och då skall tidningen laddas upp på nätet. Det går inte att fylla på extra – samma problem som när vi lämnade i april. Det är fortfarande inte åtgärdat.

I kväll har vi varit på ett jätte trevligt Bring & Braii i Camps Bay. Vi är ett så trevligt gäng Sweor här i CT – nu tog vi med oss våra gubbar, även de trivs ihop. Kvällen gick alldeles för fort. När maken och jag, sista gästerna natruligtvis, skulle åka med taxi hem så kunde det ordinarie bolaget inte ställa upp på minst en timme. Vi ringde till ett annat bolag och det skulle komma en taxi om fyra minuter. Vi gick ut efter ca 10 minuter och fortfarande ingen taxi. Efter två telefonsamtal så kommer en taxi, men där sitter redan två personer i bilen. Vi frågar om det är vår taxi. Jo, det är rätt taxi. Maken ville inte hoppa in, men eftersom det var långt efter midnatt så övertalade jag honom.

En av passagerarna förklarade att om man beställde taxi från detta bolag så måste man tala om ifall man vill ha direkt taxi. Vi åkte nu med en kollektiv taxi. Ok, spelade ingen roll eftersom han var på väg till vår bostad. Men ett kvarter ifrån oss stannade bilen och han slog av motorn. Vi frågade varför han stannade – jo, vi skull vänta på ytterligare en passagerare. Vi påpekade att bilen var full, chauffören kontrade med att det skulle gå att pressa ner ytterligare en i baksätet. Maken och jag satt på varsin nedfälld skiva (baklänges) och fick blåhålla oss i kurvorna. Säkerhetsbälte, obefintligt … Men vi sparade tydligen ca 30 kronor  …

Jag får återkomma i morgon med bilder – nu måste jag sova, klockan visar 02.37  …