Sov som en utslagen ängel i natt … Sängen här i stan är så skön och ”inlegad” – duntäcket därtill och en frisk fläkt från det öppna fönstret. Kan det bli bättre?.

Jag hörde ett plaskande mot fönsterkarmen ett tag, men brydde mig inte. Maken talade om att det hade snöat och att marken var vit. Han var tvungen att lämna strax före halv åtta för att ta bilen på den årliga servicen. Då var allt vitt och jag ångrar lite att jag inte lyssnade på honom och tittade ut och kanske också kunde ha tagit en bild. Nu blev det inte så, jag borrade ner mig i sängen och fortsatte att njuta en timme till. Sommarvärmen har totalt kommit av sig, det har som varmast varit ca tre grader varmt idag med snöinslag i regnbyarna.

Dagen har ägnats åt att gå igenom en garderob och rensa ut och lägga in. Jag har inte speciellt många plagg som passar för det klimat som nu råder, men har åtminstone koll på linnen och t-tröjor till den dag det är dags att använda dem.

Skorna har ju varit ett jobbigt kapitel de senaste åren. Í år är det första året jag kan ta på vanliga skor- utan att ”gråta” och det gör inte heller ont att ta av dem. Hade glömt hur det var att bara ta på eller av skor utan att ens tänka på det – och att kunna gå utan smärta …

Och, som vanligt sitter jag här för sent. Förstår inte att mina timmar aldrig räcker till …

Ljuset finns där – men var är värmen …?

Maken har fått motorbåten i sjön och när vi åkte tillbaka till fastlandet i dag saknade jag handskar … Lyckades låsa båten utan att tappa låset i sjön, men väl i bilen så var det värmen på …

Nu är vi tillbaka i stan och jag var tvungen att stänga fönstret till sovrummet. Skall öppna det igen när jag kryper ner under duntäcket. Vilket jag skall göra nu …

Idag blev det premiärtur till ön. Grannen kom och hämtade oss. Det var riktig vår där ute, inte så grönt som i stan. Vattnet glittrade så underbart genom de skira grenarna med lite grönska på. Kameran låg mycket bra i väskan, där den förblev. Vi såg inga spår av rådjur på tomten – de har kanske inte kunnat ta sig upp i den djupa snön som tydligen varit.

Mössen hade varit relativt hyggliga – men, visst fanns de spår av dem. Det var lite sent innan vi kom ut och vi hann inte röja spåren efter dem idag. Vi vädrade och fick igång vattnet – lika nervöst varje gång. Men den stund vi var kvar märktes inget läckage. Vi ställde på elementen och fick vår gamla skrotfärdiga plåtbåt i sjön. Den enda förtjänst den har är att den är lätt och vi klarar den på två personer – den är dessutom lätt att ro. Men vi glömde ta med lås – fast, vem vill ha en sådan båt … Det skulle i så fall vara någon som desperat behöver ta sig över till ön, eller någon som tycker att den ser så anskrämlig ut att den borde skickas till sjöss …

När vi knutit fast vår plåtjolle åkte vi till sonen och hans familj. Jätteroligt att träffa barnbarnet igen – han hade vuxit minst en dm. De har blivit med hund under tiden vi varit borta, Portugisisk vattenhund tror jag det är. Nu fick vi äntligen se den, en härlig lurvig krabat som verkade mycket snäll och godmodig. Vi hörde inte ett enda skall under de timmar vi var där. De bjöd på en underbart god kyckling med härlig sallad till. Tack! Så skönt att slippa fixa mat när vi kom hem till stan igen.

Maken har redan ramlat i säng, men jag blev sittande och tittade på ett av alla de intressanta och bra dokumentärprogram som SVT sänder. Nu ska jag ta en allerigtablett och nässpray – det märks att det är vår i luften – sedan blir det sängen för mig med …

Så sitter jag i Årsta igen. Inget askmoln i vägen, inget annat heller för den delen och det är jag mycket tacksam för. Det har varit lite bekymmer de senaste åren. Dras fortfarande med mitt tjutande och bubblande öra sedan en månad tillbaka och den försenade återflighten från Kuala Lumpur, då jag drog på mig en rejäl förkylning och öroninflammation.

Våren är helt fantastisk att uppleva – lika unik varje år. I år kom vi hem ca 2 veckor senare och det har dessutom varit rejält varmt – allt har exploderat. Lite synd att missa de små musöronen, men jag klagar inte.

Det gick som på snöre att fixa mobilt bredband – var beredd på det värsta, har även där dålig erfarenhet av internet in/upp-koppling på min dator senaste tiden. Det behövdes bara en omstart idag och sedan fungerade det.

Maken har hämtat hem bilen idag, den har stått i en lada i Sörmland någonstans eftersom de rev vårt garage och byggde två bostadshus i stället. De verkar i stort sett färdiga nu, men ingen har flyttat in än. Förhoppningsvis har de  tillgång till garage under sina hus, annars blir det än mer besvärligt att kunna parkera här. Det är redan fler bilar än platser längs trottoarerna. Lapplisorna gräver guld då folk blir desperata och parkerar på den olagliga sidan – vad ska de göra? Det spelar ingen roll att politikerna vill tänka bort bilarna – bilen har kommit för att stanna och är nödvändig i många sammanhang. De flesta åker kollektivt till arbetet, åtminstone i vår stadsdel, för deras bilar står där de står. Har man fått en plats tackar man nej till allt annat som kräver bilfärd … 😉

Nu ska jag krypa i säng. Godnatt!!