Vi har längtat efter regn i stort sett hela sommarhalvåret här i skärgården, så många klagar över den dåliga sommaren, men inte här – nu hör jag att det regnar. Hurra – men kanske inte … I morgon ska vi flytta upp alla trädgårdsmöbler på altanen och sedan ska vi transportera allt som inte ska vara kvar här på ön till fastlandet. Det är väldigt blött att förflytta sig över vatten när det regnar. Vår båt ligger nu på land – sonen kommer med sin båt och hämtar oss för transport till fastlandet.

Innan dess ska alla golv våttorkas, dammsugningen klarades av idag, duschen ska skuras och allt som kan attrahera möss undanröjas. Det senare är det svåraste momentet. Man vet inte från år till år vad de attraheras av … Jag skrev i går om alla måsten, och har klarat av en del av dem idag – men att tömma vattensystemet återstår – det är det sista som händer.

Inte desto mindre sitter jag här och njuter av att lyssna till regnet på taket. Egentligen hade jag önskat att det var lite svalare utomhus så att jag kunde sitta här och njuta av en brasa också – men det är inte tillräckligt svalt för det. Det får anstå till nästa år.

Lite vemodigt känns det att detta är sista kvällen som jag sitter här. Jag som alltid avskytt hösten har lärt mig att uppskatta den då jag fick förmånen att komma hit till ön, för nu rätt många år sedan. Den avskyvärda hösten förvandlades då till en speciell årstid, som jag fortfarande tycker så mycket om. Nu pratar vi fram till november – det är en månad som jag fortfarande inte förstår meningen med – då är allt grått …

Jag tar inte så många bilder längre – de är ju ”samma, samma” … även om jag ibland glömmer mig … Ni får föreställa er hur det ser ut en vacker höstdag med björkar och alar mm …

Så måste det vara – inte rusade tiden fram så fort för några år sedan – jag hinner inte med. Känner mig som någon som springer efter och nästan kommer ikapp – ibland. Mina aha-upplevelser idag är helt annorlunda än för några år sedan. Då var det när jag upplevde något nytt, fantastiskt. Nu är det när jag är i kapp.

Är det fint väder, som idag, njuter jag för fulla muggar och planerar att efter dagens ”dont” ska jag sätta mig ner och njuta av solen – visst så blev det, men hade glömt att solen försvinner bakom träden flera timmar tidigare än i somras. Jo, det var jätteskönt den stunden som vi, make, son, sonhustru och barnbarn hann med att sitta där – men … alldeles för kort.

Jag ska inte gnälla, jag hade två aha-upplevelser idag. Jag såg en fantastisk spindel i sitt nät. Den var stor och jag har inget minne av att jag sett någon sådan tidigare. Nätet var uppspänt mellan resterna av mina rosor – rådjuren hittade dem i ett tidigt skede och jag har knappt sett någon blomning i sommar. Men! Idag var där en knopp som höll på att slå ut strax bredvid spindelns nät. Aha …

Just nu är det en mysig stund, även om inte aha. Familjen ligger och sover och jag sitter i köket och skriver. Nyduschad med nytvättad morgonrock och om en stund ska jag krypa ner mellan nytvättade lakan. Jag ska njuta av denna stund så länge jag orkar – i morgon brakar det loss – vi ska stänga stugan. Alla blommor – de som inte rådjuren knaprade i sig när de var upp på altanen i början på veckan – ska slängas på komposten. Skafferiet ska tömmas, liksom kyl och frys. Huset ska skuras och slutligen ska vattnet tömmas ur systemet. Det gäller att få bort varje droppe – inte lätt. Den rörmockare vi anlitade, för nu många år sedan, älskade att skarva ihop små kopparrör (de moderna rostfria och böjbara fanns redan) … Det ser ut som ett labyrintspel under diskbänken – ni som är gamla nog vet hur det var med den där träplattan man skulle luta rätt så att en kula rullade som man ville i labyrinten och inte trillade ner i något hål. Precis så små och korta bitar har han svetsat ihop – han gick på timtid …

Kära Jenny – GRATTIS! på din födelsedag (igår).

Imorse var det bestämt att vi skulle åka in till stan. Jag skulle förbi labbet för att lämna blodprover, sedan skulle både maken och jag ha lunch på stan. Han för nöjes skull och jag för nöjes skull, men vi – mina väninnor och jag  – skulle också prata ihop oss inför julmiddagen i Kapstaden. Ett återkommande arrangemang varje år och i år är jag inblandad.

Det var – faktiskt för ovanlighetens skull – så grått, knappt dagsljus, och det regnade lite. Jag skulle vara fastande så det blev lite te för min del. Sedan tömde vi kylskåpet och fixade lite, vi kommer inte ut mer denna vecka. Det kändes inte så angeläget heller i denna grådaskiga dager.

Regnkläder på, också för första gången denna i sommar. Temperaturen var ganska behaglig och det kändes varmt med regnbyxor och regnjacka. Jag tog med ett paraply, det var tur, för väl nere på bryggan satte det igång att blåsa och spöregna. Jag försökte skydda datorväskan med paraplyet. Innan vi kommit ner i båten var allt blött. När vi lade till på andra sidan slutade regnet, men det droppade från oss. Bilrutorna immade igen och vi fick köra full värme och fläkt.

När jag steg in på laboratoriet och tog min nummerlapp sneglade de andra som satt i väntrummet – det droppade från mig. De som satt närmast drog sig åt sidan … 😉 Jag försökte hänga regnjackan över knäna, vilket resulterade i blöta byxor. De var faktiskt torra eftersom jag hade haft regnbyxor över sjön.

En liten flicka sa till sin mamma att hon ville gå därifrån ”för här är ju inte roligt …” Det var vi nog alla beredda att hålla med om. Jag fick mitt stick, lämnade mina rör och kunde gå därifrån – den lilla flickan var kvar …

Vet inte om det trots allt skulle ha varit mysigare ute i stugan, här i stan har vi ingen värme. Tack o lov är det inte kallt ute, solen tittade också fram en stund i eftermiddags, men det blir rått i lägenheten och vi eldar ljus. De har sagt att de ska koppla på värmen i morgon. Då ska vattnet fyllas på i systemet igen, efter termostatinkopplingen, och elementen ska luftas. Möblerna står fortfarande mitt på golvet …

Sitter med tårarna strömmande ner för kinderna. Ledsen …? Nej, inte alls! Tittar på ”Moraeus med mera”och Tommy Sjöberg sjöng Månstrålar klara glimma …

Det var en av de första melodier som jag lärde mig att spela på pianot och min syster och jag sjöng den för att underhålla när våra föräldrar hade gäster. Om de satt med tårar i ögonen vet jag inte, och tvivlar på att det var så. Men den var så ”vacker” – tyckte jag då och ikväll när jag hörde den framkallade den tårar – kanske inte för att den är så vacker – men vilken nostalgi. Har inte hört den sedan jag själv sjöng den i slutet på femtiotalet, kanske början på sextiotalet … Har aldrig hört den framföras på TV – faktiskt … Hur gammal är jag egentligen …

Det där med hösten är både härligt – svampskogen – och vemodigt. Alla växter på altanen, bara att lägga på komposten, de överlever inte klimatet. I eftermiddag har jag plockat en enorm bukett för ta med till stan i morgon. Kanske kan jag njuta av några dagar med den sista sommarblomstringen …

De sista svamparna rensades för att inkluderas i den pyttipanna som faktiskt var planerad, annars är det en rätt som blir till spontant av matrester. Jag börjar blir så ”svensk” igen, dvs uppskatta typiska svenska maträtter, innan det är dags för oss att återvända söderut igen. Grytbitarna ligger i kylen – det bli köttgryta i morgonkväll.

En underbar morgon med morgontéet ute i trädgården. En hel del båtar passerade ut mot skärgården, kanske sista färden ut innan det är dags att lägga upp den.

Massor att göra för att stänga ner stugan, men vädret var så underbart – synd att inte göra något för att njuta och få ett härligt minne …

Jag startade en maskin med tvätt, kokade kaffe och packade en korg. Sedan bar det av i båten. Först sökte vi av ett av mina gamla svampställen – resultatet var ca 10 mini trattkantareller. Efter att vi suttit och njutit av utsikten och druckit vårt kaffe gick vi tillbaka till båten och träffade på en familj som blivit inlåste på vår bilparkering – det hade inte sett att det var en bom som låstes – ifs bara när det kommer en ordentlig medlem – annars är den öppen. Det misströstade och efter en timme hade startat en liten grill för att grilla korv. Jag råkade ha nyckeln på mig och de kunde flytta bilen utanför och sedan grilla klart sin korv. Dagen goda gärning – svampkorgen var tom …

På bryggan träffar vi på en familj och hustrun talar om att när de kommer tar hon alltid en repa och kollar efter svamp på samma ställe där vi varit. Inte undra på att det var tomt … Hon berättar också att hon systematiskt söker av vår ö – inte undra på att jag inte hittar svamp här längre …

Vi styrde kosan mot Storholmen, en unik obebyggd ö där det går hästar, ibland får och baggar. Vi – mina väninnor och jag blev jagade för några år sedan av en bagge. Inte kul, men det gick bra. Ifs han åt upp en hel del av den svamp vi spanat in – men å andra sidan var det just den svampen som gjorde att han glömde bort oss …

Nu styrde jag kosan långt ifrån de två hästar vi såg. Vi fyllde vår korg med goda svampar och fick en härlig stund på altanen då jag rensade – halva nöjet. Jag fick också en fästing …