Det är nästan vansinnigt just nu. Jag försöker att inte tänka på allt som ska göras – vad som händer om det inte hinns med.

Jag vaknade med en fruktansvärd hjärtklappning och faktiskt gjorde det ont. Började tänka att jag måste städa ur lådorna, rensa datorn … ”men, när ska jag hinna det …” – behöver ju faktiskt  inte ytterligare något att lägga till på min ”To do list” …

Obehaget och smärtan höll i sig några timmar. Jag bestämde mig för att ta några timmars Time out. Är ju så vanligt nu för tiden. Dvs. jag öppnade inte mailen, lade istället patiens och drack litervis med te. Bestämde mig för att patiensen skulle gå ut till varje pris. Vet inte hur många gånger jag startade om den. Låter antagligen prilligt (ett underbart ord – eller hur?) för er som aldrig lägger en patiens – men det gäller att vinna och det går inte om man inte är helt koncentrerad.

Sedan redigerade jag en artikel med massor med bilder som skulle läggas in – mer te. Efter några timmar kunde jag börja bena i kaoset. Den sill – som är livsnödvändig för julmiddagen – och som jag skrivit om tidigare. ”Vi har ditt telefonnummer och ringer …” Det var ingen som ringde. Maken gick ner till butiken igen och frågade. ”Näe, vi kommer aldrig att få in den igen …”

En god vän, som har kontakter med grossister ringde och sade att han nog kunde fixa – men ville leverera på prov först för att jag skulle veta att det var rätt sill. Det var det inte. Det var – jättegod – gravad ”strömming”. Men vi måste ha vanlig klassisk inlagd sill …

Maken, gulle han, gav sig iväg till en butik i andra änden av vår stadsdel där man har manuell fiskdisk. ”Jo, inga problem, de skulle kunna fixa salt sill. Men inte förrän på torsdag förmiddag.

Då hade jag redan gått in i en annan dimension. En väninna var här, hon hjälpte mig att nita ihop de sånghäften jag lyckats få till mitt i allt kaos. Vi passade på att lägga in den gravade fisken i en vitlökssås, sedan sätter vi oss på balkongen. Min telefon ringer och butiken ”som aldrig skulle få in sillen igen” talar om att det ligger 4 kg salt sill och väntar på mig …

Den är nu inlagd, de filéer som inte var så fina är uppskurna i bitar och ska bli till sillsallad. Det kommer ju 4 kg till på torsdag … Puuh! …

Mitt i allt detta så har Niclas haft namnsdag – igår. Käre Niclas – du var inte bortglömd – men  GRATTIS!

Nu har sommarvärmen slagit till igen … det blev 33 grader idag. Själv satt jag bakom neddragen persienn och jobbade vid datorn. Det är vissa toppar varje år – och nu är det en. Vet inte om det är extra mycket i år – eller om minnet sviker.

Har i alla fall – nästan – åstadkommit ett sånghäfte inför julmiddagen. Återstår bara detaljer – som att få sidorna att komma rätt när man trycker och häftar ihop. Tidningen går sakta framåt – väntar på uppgifter – svar på frågor …

Har redigerat en intressant artikel – där vi erbjöd arrangören som ingår i artikeln – att annonsera gratis. Gissa vem som åkte på att fixa annonsen … ?

Men, jag har också ägnat ca en halvtimme åt mig själv. Jag har duschat, tvättat håret och sminkat mig inför kvällens middag tillsammans med goda vänner. När jag väl var på plats, ”sval och helt avstressad” – det var fortfarande över trettio grader – så var dagen vid datorn glömd och jag njöt av det liv som finns utanför arbetsrummet.

Vi satt med den mest fantastiska utsikt över havet – underbar solnedgång förståss – och pratade i munnen på varandra. Det var nödvändigt – hur skulle kvällen annars räcka till …

Nu ska jag ta en stund ute på balkongen för att njuta av den underbara värmen. Borde lägga mig, men i sovrummet viftar fläkten just nu för att kyla ner, jättebra när man vill sova …

Kära Marita – Stort GRATTIS! På din födelsedag!

Kära Barbro – Stort GRATTIS! På din namnsdag!

Det har blivit en sådan där ”centrifug-tillvaro” igen …

Det var ju ganska bra ett tag – även om tempot var högt.  Men det var inga hinder och det gick att beta av punkt efter punkt. På torsdag förmiddag var det fortfarande ok. Vi hade styrelsemöte och prickade av en massa måsten. Fördelade arbetsuppgifter och vi kände oss väldigt nöjda då vi skildes åt.

På kvällen var det knytis för ”CT-gänget”. Vi har verkligen trevligt när vi träffas och timmarna räcker inte till. Samma den här gången. Sent i säng, men med ett leende på läpparna …

På morgonen efter fick jag ett samtal om en otrevlig händelse för ett par i gänget. De hade inbrott i huset och hon blev av med allt … Då pratar vi om allt. Datorn, id-papper, kreditkort, pengar, nycklar till hemmet och bilen – ja, allt. Fruktansvärt – går inte att föreställa sig hur hon mår.

Hon är samtidigt den som är ansvarig för vår julmiddag nästa söndag och blev dessutom av med den väska där alla de anteckningar/checklistan, som vi gjorde dagen innan på styrelsemötet, om vad som ska göras innan vår julmiddag (ca 60 gäster) – en fjuttig baggis i sammanhanget – då det ju är ett fruktansvärt kaos i hennes liv – men, middagen går av stapeln på söndag om en vecka och alla som anmält sig förväntar sig ett svenskt julbord.

Den känsla jag hade av kontroll har nu bytts mot något annat. Inte blev det bättre av att jag nu – den sista veckan, inte får tag i den salta sill som vi ska göra inlagd sill av. Den har funnits sedan jag kom i mitten på oktober – men finns inte att få just nu … Har försökt att beställa – men svaret jag får på mina frågor är att. ”Vi har tagit ditt telefonnummer och vi ska ringa dig när vi vet …”

Sedan är det ju lite annat också som jag pysslar med  …

Nu har det blivit så där ”konstigt” igen – för sena kvällar … Måste prioritera sömnen …

Idag har det varit köttbullens dag. Vi har förvandlat 5 kg köttfärs till bullar. Det räcker så …

Är så sömnig nu för tiden – har instruerat maken att väcka mig 7.30. Jag har som ambition att vi ska ta en morgonpromenad längs stranden före frukost. Vilket vi också gör de flesta dagarna i veckan.

Idag blev det ingen promenad – men en utflykt till Boschendal på picknick lunch. Det är en av mina favoritgårdar. Vi var ett gäng som hyrt minibuss med chaufför – så underbart att slippa vara chaufför.  Flera timmar bara flöt iväg i skuggan under en stor lönn i en trevlig stämning, och som avslutades med en vinprovning. Egentligen onödigt – då vi redan njutit av deras goda viner till lunchen …

(Lyckades inte att uppdatera här igår – sidan ”betedde” sig  – det fick bli sängen i stället …)