Idag var det ganska segt att vakna – det blir så när man inte kommer i säng som man skall. Glömde totalt bort att skriva igår (i morse) om att vi faktiskt var på middag hos goda vänner.  Maten var utsökt och sällskapet trevligt. Några av oss hade inte vett att gå hem i tid – men troligt hade vi …

När vi bröt upp fick vi erbjudande om att bli körda hem, men vi föredrog att gå. Det var så skönt väder. Lagom svalt och så tyst i Sea Point. Inga människor på gatorna mer än vi. Någon enstaka bil, varav en polisbil. Inga parkerade bilar – en märklig upplevelse. Denna stadsdel som sjuder av liv på dagarna. Det är svårt att ta sig över gatan pga av trafiken. Trottoarerna är fyllda av människor och nu var det bara maken och jag så långt vi kunde se bakåt och framåt.

Den enda levande själen vi träffade på de ca 10 minuterna var vår egen vakt i porten.

Vi slog oss ner och satt en stund och lyssnade till julmusik med levande ljus och en liten konjak.

Imorse var det full sol igen och vi lyssnade faktiskt på Ring så spelar vi – annars är vi lite snåla med det nu för att få våra gigabyte att räcka över julen. Dagen var lugn och jag har suttit och försökt lära mig det nya fotoprogrammet.

Kl  17 blev vi hämtade för avfärd till en julkonsert med vår absolut mest populäre dirigent, Richard Cock. Han gjorde oss inte besviken idag heller. Ett fantastiskt musikprogram med en duktig kör o duktiga musiker. Vi har bott ute så många jular att många av de engelska julsångerna – som vi faktiskt spelar en hel del av i Sverige också – de har börjat bli en del av vår julmusik.

Denne dirigent inte bara dirigerar, han är en riktig underhållare också. Läser upp trevliga anekdoter och roliga texter. Som publik får man inte bara sitta och lyssna, vi skall engageras – och det ofta. Det blir många skratt och vi får sjunga med. Det roligaste vi deltog i var Jingle Bell, då skulle alla nyckelknippor fram och vi skulle ”jingla” med dem under refrängen, liksom hojta till på hans tecken. Jag vet inte vem som hade roligast, han eller publiken.

Han är också fantastisk på att leta upp talangfulla unga artister.  Ikväll var det en ung sopran som sjöng bl.a. O Holy Night för oss, det var tur att näsduken fanns till hands …

Och lilla Leo börjar bli stor – 7 år. GRATTIS!

Jag pratade med honom och han berättade att han fått en hund i present, som skall hämtas i morgon.  Undrar om han kan sova i natt …