Idag har Hilda varit här. Det är näst sista gången innan hon åker hem till Zimbabwe för att fira jul.  Hon städar och hon donar, hon älskar att damma i barskåpet. Det är nog de mest putsade flaskorna i Kapstaden. Men, två gånger i veckan … Det kan ju verka både lyxigt och onödigt med hjälp två gånger per vecka. Kan vi inte städa själva? Visst, det kan vi – men hon behöver sin inkomst och vi har inte hjärta att säga att vi bara behöver henne en gång i veckan, egentligen inte ens så ofta. Men här finns inte tvättstuga och mangel, så vi fortsätter att ”spela” med.

När hon åker hem på julen brukar hon se till att någon kusin eller annan släkting kommer till oss, men i år har alla arbete. Grattis till dem. Hon tror att vi inte vet hur man gör när man städar, osv. Att vi måste ha hjälp. När vi sade ifrån idag att vi fixar detta själva den månad hon blir borta så såg hon lite skeptiskt ut. Vet inte vad hon förväntar sig när hon kommer tillbaka. Men ett är säkert – ingen kommer att stryka lakanen när hon är borta, eller lyfta upp mattan och torka golvet på balkongen två gånger i veckan.

Köttbullarna, som skulle göras idag, fick vänta tills hon gick hem. Hon är alltid klar vid tretiden, och när hon lämnat intog maken och jag köket. Vi laddade hem ett program från Sveriges Radio. Idag blev det en serie minnesprogram om Lars Gunnar Björklund. Sedan blev det ett mixande och trillande och nu har vi en burk med fantastiskt goda köttbullar i kylen. Att de är goda vet vi för det fick bli middag i kväll tillsammans med rödkålen som blev lagad i går.

Barnbarnet i Sverige fyller år idag. Han blir nio, jag känner mig inte en dag äldre än när han föddes, men det har gått nio år … Det var roligt att tala med honom i telefonen. Man hör faktiskt att barnen blir äldre, man får svar på de frågor man ställer och de berättar … Visst det är jättesött med små barn, men det är något visst när de växer upp.

Har ni läst det här förut: Kvällen avslutades på balkongen …

STORT GRATTIS! Leo på din födelsedag.