Mitt hjärta gråter …

Nu har jag kramat om barnbarnen – nästa gång blir troligen i juni nästa år. Det känns inget vidare, men tack o lov för Skype, även om det inte är som att kunna hålla om varandra. Man kan åtminstone se dem.

Nu ska jag sova, det blir uppstigning 02.30 för avfärd 3.30 – stackars dottern som ska köra mig. Men det är betydligt kortare bilfärd till Sacramentos flygplats istället för till San Fransisco … Fast jag vet inte om den okristliga timmen uppväger …

Själv ser jag inte fram emot morgondagen – säkerhetskontroller och stress, Två mellanlandningar i USA, här måste man ta av sig skorna + genomgå två olika kroppsröntgen (förnedrande) … När det hela är klart brukar jag vara helt slut, de pratar fort och skriker och jag hör inte vad de säger. Den här gången har jag förberett mig och har packat laptop väskan i handbagaget – så knäppt eftersom jag ändå måste ta upp laptopen för att lägga separat på bandet. Men ingen ska skrika till mig om det i morgon.

Lite orättvis är jag kanske, men personalen i säkerhetskontrollerna har inte samma framtoning som andra personer som man kommer i kontakt med här i USA. De är mycket vänliga och artiga. Det är väl inte så roligt i med säkerhetskontroller i andra delar av världen heller, men de talar inte så fort … 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *