Julkonsert – första steget mot julstämning …

Idag har det varit en dag med tekniskt strul … Visst är det bra att Google har säkerhet, men de har också stenkoll. Vi försökte öppna makens gmail på min dator. Har vi gjort under alla år – ibland har vi bara haft en dator med oss – före plattans tid. Gick alldeles utmärkt för honom att logga in på sitt konto, även så sent som i somras. Inte nu. Nu kommer det varningsmail både här och där och man ska svara på frågor om det är han som gör det och jag ska svara om jag tillåter att någon annan loggar in sig på min dator. Så där höll vi på i nästan en timme – då gav vi upp …

Det blev inte färdigplanterat på balkongen, det får bli i morgon – hoppas jag.

På eftermiddagen bar det av mot julkonsert. Fantastiskt att åka iväg i kortärmad klänning och öppna sandaler och sätt sig och lyssna på julmusik. Det var vår favoritdirigent och han hade satt ihop ett vackert program. Han har berättelser och roliga historier som han drar mellan låtarna. Tur, för det är otroligt obekväma sittplatser i detta lilla kapell där konserten äger rum. En glad överraskning var sången Feliz Navidad – som jag tycker så där om när originalartisten sjunger – vars namn jag just nu glömt. Vi fick höra en kör variant – så vacker. Kanske är det så andra hör musiken från originalet, då jag helst stänger av. Kom precis på vad han heter Jose Feliciano – inget ont om honom, men jag tyckte den här versionen var klart bättre. 🙂

Visst, det är mycket engelsk julmusik. Vi har nu firat så många jular ihop med den så vi blandar själva ihop. En hel del av dem spelas också i svenska program. Men, ingenting går upp mot våra traditionella sånger som O Helga Natt (sjöngs av en inhemsk, korvuxen tenor med enorm pipa – bra!) och Stilla Natt. Den sjöngs växelvis av kören och tenoren på tyska, engelska, afrikaans och xhosa. En tant framför satt och grät, grannen lämnade över en näsduk och klappade om henne, jag hade också näsduk till hands …

I pausen minglade alla på gräsmattan med dryck, vin, vatten eller juice. Till det serverade man Mince paj. Första året trodde jag att det var mini köttfärspajer, men det är något alldeles oerhört sött inuti pajerna – i mina ögon – Nej tack!

Kvällen avslutade vi framför TV:n och SVT Play: På spåret …

Här står Maestro tillsammans med den lille mannen med den stora rösten …

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikten från parkeringen. Taffelberg och Devils Peak mot solnedgången …

 

 

 

 

 

 

Ett försök att fånga ljusdekorationerna i city medan vi väntar på grönt ljus …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *