Nu har vi lämnat den lilla familjen, tråkigt. Vi har kört söderut och hamnat i Monterey, söder om San Francisco. Vi har hyrt bil med GPS, och dottern lyckades ställa in den på svenska, bra tyckte vi tills vi kom fram till första instruktionen. Damen talar mycket konstig svenska, hon pratar om kilo(kg)meter, ave som i Ave Maria och hon uttalar gatunamn som en sjuåring som stavar sej igenom namnet. Vi har skrattat gott några gånger och några gånger har vi försökt fatta vad hon menade, men när vi såg gatuskyltarna förstod vi … 😉 Men vi hade glädje av henne när vi på mycket kort sträcka skulle byta motorväg och ta oss över flera filer. Jag vet inte hur det skulle ha gått annars…
Nu sitter jag här i ett gammaldags rum med hemska rosentapeter, men de är säkert utvalda av en dyr designer. Gardinerna är exakt likadana. Först fick vi ett rum som var betydligt mer smakfullt, men så litet, så när vi ställde in väskorna blev det fullt. Om man tog sej förbi väskorna kunde en person sitta på en pinnstol, med kudde, på en sida om det stora klädskåpet, den andre kunde sitta i en korgstol, om man kunde baxa undan väskorna – men man kunde inte se varandra. Annars var det sängen som gällde.
Maken frågade om de hande större rum, men alla var lika stora sade damen i receptionen. Men vi ser ju ett rum från fönstret som är större, påpekade maken. Jasså det, svarade damen, det är baywindows, men de är inte större. Ni får gärna titta – vilket vi gjorde. Det var en enorm skillnad, när väskorna var inställda så kan vi fortfarande dansa om vi vill. Här finns två korgstolar och ett litet runt bord, gammaldags järnsäng och klädskåp, men inte mycket för kläder, sängborden är också i gammalstil, badkaret på tassar osv … Rummet är faktiskt trevligt. Visserligen gungar golvet betänkligt när maken går över det, undrar hur det är med lamporna i matsalen som ligger under.
Här finns en gammal telefon och vid första ögonkastet så tror man att den är gammal, men maken vände på den och det stod Made in China, och snurrskivan är fejkad, det är en knapptelefon som det går att ringa på – tror vi i alla fall …
Lilla Familjen: TACK!! så mycket för oss, ni har varit fantastiska – vi saknar er redan…
Ett sista cheese, mormor …
Jag med …
Ett försök till samlingsfoto för framtida beskådning …
En skön korgstol att sitta i …
En nygammal telefon …