Efter många turer hit o dit kunde vi enas om en dag att äta lunch tillsammans, våra forna granntanter från Ymsen. Idag kom de och vi hade tur med vädret. Visserligen blåste det en del, men det var varmt och vi kunde sitta ute.
Det var lika trevligt att återigen få sitta och prata gamla minnen och höra det senaste skvallret från huset. Bl.a. fick vi höra att de grabbar som köpte vår lägenhet nu hade sålt för nästan dubbelt upp. Tänk att sådant är så roligt att höra – skvaller alltså …
Sitter här i stugan innanför en stängd altandörr. Ute är det skönt väder och normalt sitter jag där under sommaren. I år har det mest blivit inomhus och meningslösa TV-program. Varför? Jo, grannarna håller på att bygga om sitt hus. Virket flögs hit med helikopter runt Valborg. Första veckorna var det lite sporadiskt bankande och vi undrade vad de höll på med eller egentligen inte höll på med.
Ofta såg vi byggkillarna på bryggan, där de fiskade, tre stycken var de. Det hände ingenting med huset för än midsommarveckan. Då åkte taket av och de började spika och dra av och på presenningar varje kväll. Sedan midsommar har de bankat dagligen från morgon till sen kväll ofta halv 9 – lördag som söndag. Vi sitter inte längre ute på morgnarna, inte på kvällarna eller dagarna heller. Jag står helt enkelt inte ut. Nu är de fem stycken som bankar och sågar/kapar samtidigt. Grannen själv har vi inte sett till i sommar.
Denna sommar har jag köpt ett kontant kort hos en av våra digitala leverantörer. Det var ju tur, har därmed ett större utbud att ”roa” mig med. Samtidigt har jag påbörjat ett lapptäcke som jag sömmar på framför TV:n – för att inte bita på naglarna.
Det var dessutom extra tur att jag köpt detta kontantkort – annars skulle vi inte kunna titta på OS, vars invigning just varit. Jag glömde bort det hela inatt, även inledningen idag på reprisen – men vi såg när alla tågade in. Håller med kritiken om Sveriges dräkter – hur tänkte man …?
Tyckte kamerahanteringen var väldigt rörig, svårt att se de olika ländernas flaggor, men många närgångna bilder fick vi se – alla skulle göra miner framför kameran …
Maken var nog extra glad åt det lilla plastkortet idag – det var boxning, en sport han gillar av någon anledning, vilken jag avskyr. Jag är också glad för den lilla TV vi köpt – i vilken man också kan mata in detta lilla plastkort. Så båda blir vi lite glada – om det inte krockar med en engelsk deckare förstås. Sänds den på kanal med plastkort får det vara hur mycket OS som helst – det blir deckare …
Hade tänkt plocka hallon – det har funnits hur många som helst. Orkade inte förra veckan och nu behöver jag inte bekymra mig längre – de har torkat bort. Vi har varit i desperat behov av regn. Körsbärsträdet såg ut som om det skulle dö, liksom forsythian och andra buskar.
Men, vi kan inte klaga på sommaren. Den har varit fantastisk. Det har varit lite så som det är att leva i länder söder om ekvatorn – man behöver inte bekymra sig, solen bara finns där och det är varmt och behagligt …
Vi hade besök igår. Sonen till en kär, tyvärr bortgången vän, och hans lilla familj, liksom hans mamma. De kom med båten och vi hade några trevliga timmar på altanen. Vi åt lunch och maten föll våra gäster i smaken. Den gick åt. Det är ett väldigt gott betyg och värmer ett husmorshjärta. 😉
Deras son, snart ett år, är ett charmknippe, och tog sig runt med raketfart. Man behöver inte kunna gå för att förflytta sig. Jag tycker det är lite extra roligt att få uppleva en liten människa igen, barnbarnen närmar sig tonåren (med den charm som det medför). Det lär inte komma småbarn i familjen på många år så vi är glada att ha kontakt med denna lilla, trevliga familj …
Och…!, det har äntligen regnat. Körsbärsträdet slokar visserligen fortfarande, men inte så hjärtskärande …
Vem kunde tro att man skulle tillhöra dem som vill ha regn …
Är som vanligt urdålig att komma ihåg kameran …
Det har varit tomt och tyst, ingen barnkanal – på föredömligt låg nivå, jag som hör så dåligt förstår inte att de hörde något överhuvudtaget, men det var tydligen inga problem. Men, nu är det totaltyst.
Jag har varit tillbaka till Strängnäs på ortopeden och fått mina inläggssulor till skorna. Det resulterade i att jag knappt kan gå, så märtsamt. Men jag har fått veta att det kan bli värre under några veckor – det blev det redan i korridoren från avdelningen. Får se hur det här ska bli …
Latmasken och tröttheten tog över sedan jag kört barn o barnbarn till Arlanda. Var så trött, kunde kunnat somna i stolen – inget för mig som aldrig sover middag om jag inte är riktigt sjuk. Råkade titta på mitt en ena ben. Det lilla envisa röda märket i knävecket, vilket uppstod vid midsommartid och som jag trott varit värmeutslag, hade vuxit ytterligare och nu kunde jag se en mörkare ring runt kanten. Borrelia? Jag försökte ringa vårdcentralen, men nu för tiden är det inte så enkelt. Ja, det är enkelt så till vida att man alltid möter en vänlig röst som talar om för en hur man ska välja bland en massa siffror. Väljer man rätt så ringer de upp efter ett tag – vilket man gjorde – men, vad hjälper det när det inte finns några tider …
På måndagen satte jag klockan på ringning och ”hängde på låset”. Jag fick en tid om några timmar och doktorn konstaterade att jag hade Borrelia. Men, inte den rodnad jag upptäckt, utan en annan konstig/fläckig rodnad som funnits där sedan före midsommar. Borelia kan tydligen se ut hur som helst …
Inte konstigt att jag varit så trött …
Nu har de åkt hem igen … barnbarnen och deras mamma. Det blir så tyst – inga skor att snubbla över i hallen. Inga ungar som ligger i de mest konstiga ställningar i fåtöljerna när de tittar på Sommarlovs morgon. Ingen som behöver äta mat mitt på dagen – dvs normalt lunch. Ingen koll på klockan att middagen inte blir för sen – om den ens blir av.
En av de sista dagarna avlämnades barnen hos kusin, respektive kompis. Kusinen bor på Kungsholmen, där dottersonen lämnades. Kompisen – bor lämpligt nog i Strängnäs. Dotterdottern o jag fick några timmar där tillsammans medan vi väntade på att kompisen skulle komma hem. Det blev lunch på en uteservering och som dessert glass från en kiosk i hamnen. Vi satt och tittade på båtarna och två närgångna änder – som verkligen lärt sig hur man charmar människor för att få glass eller glassvåfflor. Inte från oss, de kan inte må bra av att äta vete med socker – varför skulle det vara bra för dem, när det inte är det för oss. Men någon gång på sommaren kan man unna sig. Elaka vi gav inget, tog bara en bild på dem, de fortsatte till andra för att tigga …
Dotterdottern jagade några Pokemons och jag har nu blivit insatt i hur det fungerar – tror jag. Fick se hur de ser ut och var de finns – i alla fall i Strängnäs.
Dagen efter bar det av tillbaka till ön, vi grillade sista kvällen de var här och nästa morgon bar det av mot Arlanda.
Så tomt det blev …
Det var varmt i morse när vi vaknade. Solen stekte och vi satt mitt i den utan möjlighet till skugga. Maken gick och hämtade en parasollfot och ett parasoll.
Flaggan hissades, dottern har namnsdag idag i fruntimmersveckan. Efter frukost gjorde jag i ordning matsäck och dryck och vi tog båten, med jollen på släp, målet var vårt lilla badberg. Om det nu var ledigt.
Barnbarnet satt i jollen och styrde med en åra så att båten inte skulle slänga hit och dit. Det var mycket svallvågor av alla båtar som passade på att lufta sig i det underbart varma vädret. Vi kom fram till vårt berg och det var faktiskt ledigt. Vi lade till, barnen ville inte bada, men leka med jollen. Det blev stenkastning och även rengöring av jollen – den var ”jättesmutsig”.
Efter vi ätit vår medhavda matsäck blev det en fiske tur. Ingen ville agna med de konstgjorda maskar jag köpt – trodde de skulle vara mindre äckliga än riktiga maskar. Men, nej – de var riktigt läbbiga. Det blev jag, som vanligt, som fick lösa det hela. Maken och barnbarnen vägrade. Jag tog ett hushållspapper och fiskade upp en mask ur burken och höll fast den med papperet och lyckades få på den på kroken. Detta gjorde jag gånger två.
Glada i hågen rodde de ut i viken och slängde i sina spön. Nästa var att hoppas på att de inte fick någon fisk – vad skulle hända då …? Det blev ingen fisk, det låter roligare än det är att ta reda på fisk. För många år sedan lade jag nät – var det en annan sak – riktigt spännande att se om det ryckte i nätet på morgonen när de skulle dras upp. De satt fast i nätet och man slapp en akut situation med en sprattlande fisk som ska hanteras i en båt.
Vi styrde kosan hemåt och barnen fick testa att styra ”stora” båten. Det var inte alldeles lätt med all båttrafik och svallvågor som krockade med varandra kors o tvärs. Men, de klarade sig med godkänt betyg, får se hur många fler tillfällen det kan bli. Tiden går alldeles för fort …
