Idag är det menlösa barns dag, även om man numera kallar den för värnlösa barns dag. Jag kommer ihåg hur roligt vi tyckte det var när vi fick veta detta i skolan. Kan det har varit under mellanstadiet. Vi gjorde oss så lustiga – tyckte vi, och någon skulle alltid retas – jättekul – eller var det mobbing …?

Nu var det i alla fall vardag då jag vaknade. Jag hade en träff med min herbalist, eller vad jag skall kalla honom. Mina värden har blivit bättre säger han, och det gör mig glad. Jag kämpar hårt för detta. Det blev ju julmat på julafton och risgröt både julafton och juldagen till frukost, med skinkmacka. Sedan kalkonmiddag med tillbehör, men bara ett glas vin. Det är det enda glas vin jag druckit på hela helgen. Så på hela december har jag bara druckit det och det halva glas jag drack på lucia. Visst är jag duktig – tycker jag …

Resten av tiden har jag försökt att äta enligt mina direktiv och dricka min grönsakjuice på morgonen, och tydligen lönar det sig. Jag dricker inte längre så mycket rooibos te, det blir vatten i stället och … jag syndade med en kopp kaffe idag, med en kaka. Hittade kakor i hälsokostbutiken som är bakade utan vetemjöl och jäst mm. Riktigt goda, så jag fick en sådan – med mandel på …

(Har nu uppdaterat de senaste dagarna …)

Det går knappt att hålla reda på dagarna, jag menar helgdagarna. Precis som de är över så är det söndag. Själv låg jag lite fel och fick en glad överraskning – ytterligare en ”ledig” dag.

Vi försöker att skilja på dagarna, vardagar och helg – precis som det var då vi arbetade. Kanske fånigt, men har man nu gjort skillnad på detta i hela sitt liv, så fortsätter det så. Jag kommer ihåg min mamma att hon var ganska noga med detta, och jag undrade varför. Nu vet jag varför. Det känns lite mysigt också, att fixa till lite gott …

Idag blev det en promenad, Det blåste ganska mycket och var relativt kyligt i vinden – bara solen som värmde. Jag var glad åt att jag tog på mig koftan. Det kändes som i Sverige på sommaren när det är nordliga vindar och solen värmer så gott i lä. Här kommer de kyliga vindarna från söder, havet blir ju kallare och kallare ju längre söderut man åker. Tills det slutar med Sydpolen och nog kändes det att det var den riktningen på vinden. Vi har haft ganska kyligt och blåsigt den här perioden. Har inte tillbringat så mycket tid på balkongen som tidigare. Eller så har jag blivit ”känsligare” … 😉

Idag var det stora slapparedagen. Jag lyssnade på Sveriges Radio hela dagen och lade pussel. Jag riktigt frossade pussel och SR Minnen med bl.a. Thorsten Ehrenmark och en massa andra nostalgi från tider då jag fortfarande bodde hemma hos mor o far. Ja, även från tider innan jag ens fannns. Otroligt vad de kunde redan på 30-talet, jag tänker nu på tekniken. Jag vet inte, med risk för att göra bort mig totalt, men gjorde man inte bättre program förr? Åtminstone är de program man sänder ut igen mycket bra …

Jag lyssnade på ett program där det satt unga komiker och pratade på det sätt som man skall prata i radio idag. Bl.a. pratade man om humor och hur den förändras, och så långt är jag med och håller också med, men när en av dem – mycket känd just nu från TV, säger att Hasse och Tage inte är roliga längre, då funderar jag om det är fel på mig. Kanske alltid har varit. Visserligen tyckte jag inte om allt som de gjorde, men mycket var faktiskt mycket roligt – och bra …  Det är också något som jag saknar – bra satir. Kanske den finns och att jag bara inte har hittat den. Vi lyssnar ibland på Publik Service, men jag tycker att det ofta att det bara är plumpt och pinsamt …

I vilket fall så avslutade vi kvällen med en rulle, nu har jag en stickning i händerna också, så det är dubbelt trevligt …

Vi fick en härlig juldagsmorgon med Sveriges Radio och alla deras utsändningar. Rena nostalgin där jag stod i köket och förberedde för den kalkonmiddag som vi skulle bjuda våra vänner på. Vi införde en tradition förra året att vi skulle äta kalkon på annandagen. Redan i år så ändrade vi på det hela, det fick bli juldagen istället. Detta pga av att en av vännernas mamma var här, men skulle resa tillbaka på annandagen, så vi kastade helt enkelt om i år.

Gästerna kom, kalkonen blev till belåtenhet och när den var uppäten så hade vi  ”Lilla julafton”, fast inte på normalt sätt. Vi hade ”kitsch”party, dva alla bidrog med ett paket, men de skulle innehålla plojgrejor. Man kastar en tärning och om man får en sexa så får man välja ett paket. Detta pågår tills alla har fått, då öppnar man och ”beundrar”. Mest blir det gapflabb. Sedan fortsätter man att kasta tärningen i tur och ordning och då får man välja den julklapp man vill ha. Dvs det spelar ingen roll att det är grannens, har man en sexa så väljer man som man vill. Man sätter en tidsgräns och till dess pågår ”hugggsexan”. I år stod valet mellan en keps med solceller och med inbyggd fläkt och solglasögon, en sjungande groda och en självgående fisk. Jag blev med en smyckesdosa, som maken f.ö. hade sönder då den var i hans ägo. Maken blev med fisken, som vi hade bidragit med – den var vår vinst för två år sedan.

Det blev en glad kväll och alla var nöjda då vi bröt upp …

Så var det då äntligen dags för – Julafton Jag är barnsligt förtjust i denna dag. Det är inte julklappar och mat som är höjdpunkten, jag vet egentligen inte vad, men radion spelar en stor roll. Vi lyssnar till Sveriges Radio och alla dessa trevliga program som sänds i olika kanaler. Kom idag ihåg att det ju finns Sveriges Radio Minnen, och såg i tablån att där hade jag kunnat lyssna till ett gammalt program med Bertil Perrolf från julaftonen 1999. Nu såg jag det för sent och att jag också missade en massa andra trevliga program. I morgon skall jag hålla reda på tablån.

Ett program som vi uppskattar, maken och jag, är när barnen ringer till Jultomten. Det är inte lika roligt som då den förra tomten hade programmet, det är sedan förra året Sven Wollter, men han var bättre i år än förra året. Barnen är sig lika, och redaktören och sig också lik – dvs rolig.

Vi fick vår risgrynsgröt på förmiddagen och smörgåsbord med dopp i grytan på kvällen. Det blev lite förskjutet, men det gjorde inget. I år tittade vi också på Kalle Anka och Karl Bertils Julafton – det var tre år sedan sist, så det var riktigt trevligt att återuppleva kända filmsnuttar.

Det knackade på dörren och utanför stod en man med den mest vackra julbukett, den kom från sonen med familj i Sverige. Tack så mycket!!

Vi har pratat med barnbarnen, en i Sverige och de två andra i Californien. Alla tre var mycket spända på att tomten skulle komma. Han i Sverige vet nu vad han fått och sover antagligen i sin säng, medan de andra två har några timmar kvar. För min del så är det dags att krypa till sängs, maken drog sig tillbaka för en timme sedan.

Nu är den över denna magiska dag, och den blev precis så lugn och avspänd som jag vill att den skall vara.

God Fortsättning på helgen önskar jag er alla. Och till Barbro o Björn önskar jag dessutom Trevlig resa!

Det regnade i morse, snopet då vi skulle ha henne här som jag inte vet vad hon heter. Skulle ju byta lakan inför julen, men det var ju inte möjligt att hänga ut tvätt på gården och torka och att ha torkställningen med tvätt inne under julhelgen var inget alternativ. Och hur skulle jag få plats att trycka ner de smutsiga lakanen i vår lilla tvättkorg.  Precis som jag drog lakanen ur sängen så verkade det som om det skulle bryta upp och jag anade blå himmel. Jag lade in tvätten i tvättmaskinen, och när det var dags att hänga så regnade det lite igen.

Maken och jag handlade det sista och sedan gick vi hem och skinkan åkte in i ugnen. Jag fixade lite och började koka risgrynsgröten, gör alltid lite extra för min saffranskaka, som är nödvändig till doppet i grytan. När gröten var klar och jag skulle fixa min kaka, så konstaterade jag att jag totoalt hade glömt bort det där med saffran. Allt gick åt i vetebrödet igår … Klockan var sent och butiken stängde precis, även om den vore öppen så har jag inga större förhoppningar om att de har saffran. Vet inte hur jag gör i morgon, om jag skall försöka få tag i saffran, eller om jag helt enkelt – för första gången i vuxen ålder – avstår från den.

Vi har haft en lugn och avstressad kväll, jag tog fram mitt inköpta garn och satte igång med stickningen, hann göra ganska mycket då jag upptäckte att jag totalt missuppfattat och fick riva upp alltsammans – men den är ju avsedd som terapi och jag har inga prestationskrav på när det skall vara färdigt …

Vi lyssnade på Radio Stockholms rimstuga, och skålade i julsnapsen då vår julafton inträdde och skålade en gång till då det var dags för Sveriges julafton. Det är nästan så att jag känner av det – har ju druckit vatten och te i över en månad nu …

Jag blev lite besviken på hur man numera inleder julafton. Först en lång nyhetssändning, samma som timmen innan och sedan en lång trafikrapport … När de då äntligen spelar Jussi Björlings O Helga Natt som inledning på julafton – som är en gammal tradition i Sveriges Radio, så förstår jag inte varför man överhuvud taget bryr sig om att spela den. Reporten kan inte ens vänta tills den har klingat ut innan hon talar om vem som sjöng vad … Gammalmodig, sur tant, jag – javisst … Men skall man låtsas att man håller en gammal tradition vid liv, så kan man väl åtminstone låtsas att man förstår varför och visa lite respekt för de lyssnare som är korkade nog att tro att något i radion ”är som förr” …

Själv minns jag med glädje och värme alla de jular som jag inlett med Bertil Perrolf då han stod på stranden i Visby (Nyheterna var lagom långa) och programmet inleddes med att vi bara lyssnade till vågorna innan Bertil sade något – på det sätt som bara han kunde beskriva hur han kände och upplevde det just då. Och därefter spelades O Helga Natt med J. Björling. Då kändes det att det där med jul är egentligen ganska fantastiskt. Något som dagens radiopratare inte har en susning om …