Fredag igen … Vart tar de andra dagarna vägen? Fredag betyder i alla fall att det är lunch med damerna, och jag satte mig på bussen till Waterfront. Vi har ju bestämt att vi skall träffas där, så att det skall bli lättare för alla som inte bor i SeaPoint att komm.

Det kanske det är, men idag var i ett stort gäng damer, alla från Sea Point. Visst egentligen spelar det ingen roll var vi sitter för vi har så trevligt ändå, men det är ju lite lättare att gå till ”gubbarna”. Dessutom har de en så vacker liten gård med prunkande blommor och massor med kryddväxter. Vi får se hur det blir i fortsättningen …

När jag vaknade i morse så bestämde jag mig för att ta bussen till Canal Walk för att köpa den trasa som var undanlagd för min räkning. Min inköp från igår var mycket bra, men kanske inte någon festblåsa precis. Såg ut som om jag skulle på en trevlig konferens …

Maken var behjälplig med tidtabellen. Själv blev jag med akut Swea-arbete och satt och strulade framför datorn. Dessa unga? smarta -tror de – designer av nya Word som gör om allt i andra format än vad man tänkt sig. Jag skulle helt enkelt kopiera in en text i en annan och det var ett förbaskat streck som hela tiden lade sig i. Dvs ett obefintligt streck dök upp hur jag än gjorde det hela. När det hela var klart och jag skulle skicka iväg, så fungerade inte mailprogrammet.

Efter några timmar så kom jag iväg med bussen. Maken var hygglig och följde med – han ville väl se att jag kom på rätt buss i mitt frustrerade tillstånd.

Canal Walk är en fantastisk shopping mall, att jag inte åkte dig igår i stället. Nu hade jag inte så lång tid på mig innan bussen gick tillbaka, men jag hann hitta en butik med massor med underbara kläder i min storlek – svårt att välja, fast egentligen inte. Prislapparna var en natrulig broms. Jag hann plocka upp den som var beställd och fika. En mindre lyckad fika. Jag bestämde mig för att dricka en viss sorts kaffe och ta en croissant med smält ost. Kaffet var mycket gott, om man gillar sött … Croissanten var en croissant – mycket tråkigare än vad det låter. Så med den söta kaffesmaken i munnen skyndade jag mot bussen och hemmet.

Jag hade tid hos frissan, min gamle master. Har inte varit hos honom på över ett år nu, jag var inte nöjd med honom sist – han är alldeles för dyr för att jag inte skall vara nöjd. Men nu skulle han få chansen igen eftersom jag inte var nöjd med den frissan som ersatte honom. Hon var så bra förra året och när jag nu kom så blev det bara bort i tok. Hon klippte en konstig frisyr som fick fram lockar i mitt spikraka hår …

Så nu är jag nyklippt och han borstade och fönade fram en riktigt tjusig frisyr, om man vill se ut som en tant …

Jag har varit på shoppingtur. Skulle hitta en ”trasa” (makens uttryck) att ha på mig på vår jubiléumsmiddag. Det var inte lätt. Finns hur mycket som helst, men inte i min storlek. När klockan var halv fyra kom jag ihåg att jag inte hade ätit lunch. Då var jag med två påsar med ett innehåll som knappast var riktigt vad jag tänkt mig, men det fick gå. Jag satte mig och åt lunch.

Efter en välbehövlig vila så fortsatte till ytterligare en butik. Men det är farligt att shoppa då man är trött – lätt att det blir fel. Eftersom det fanns tre trasor som jag var intresserad av och två av dem fanns i många exemplar, så bestämde jag mig för att hänga tillbaka dessa två och fråg om den tredje i en större storlek. Jo, då det hade man i sin butik i Canal Walk, ett fantastiskt köpcentrum som ligger utanför Kapstaden – på bilavstånd. Jag bad dem lägga undan den och fortsatte min shoppingrunda. Hittade ytterligare en ”neutral” trasa, som alltid kan användas och försökte välja ett smycke. Det var nästan värre. Efter ett tag kom vakten och gjorde sina cirklar runt mig. Helt utmattade så bestämde jag mig och åkte hem.

Under tiden hade maken ringt och undrat var jag var – han började bli orolig, men jag förstår inte det. Hur snabbt tror han att det går att shoppa runt …

Vi hade faktiskt dimma i morse, och den övergick i ett fint effektivt ”sprayregn”. Just då skulle jag förflytta mig från en bil till en dörr och hann bli effektivt genomfuktad på de minuter som det tog. Men det var faktiskt mysigt att sitta inne, dricka en kopp kaffe och titta på duggregnet utanför. Det tyckte nog inte de killar som kom för att sköta om poolen utanför fönstren.

Vi var tre stycken som skulle fixa bokslut och göra budget – så vädret var det bästa tänkabara. Lagom tills vi var klara så kom det en vindpust – sopade ner massor med löv i den rengjorda poolen – sedan kom solen fram. Så det blev en eftermiddagsfika i solen innan vi ställde kosan hemåt igen.

Sedan blev det två rullar med Beck och min virkningg. Trodde inte jag kunde virka, trodde inte jag tyckte om att virka, men … Jo, jag kan virka, men … Nej, jag tycker inte det är särskilt kul – än, men … Jo, jag har snart virkat en sjal …

Jag har suttit hela dagen och letat igenom mina musiklistor och sammanställt svensk musik, som jag brännt ner på CD:ar. Inte svårt, men tidsödande. När jag kände att jag inte ville göra mer i kväll och laddade jag videon med en Agatha Christie. Då ringer telefonen – flera gånger – så det blev varken hackat eller malet.

Ett av samtalen rörde ett mail, som jag skulle ha fått – men som jag inte fått. Kollade på datorn och konstaterade att jag glömt att sätta igång mailen. Tyckte det var konstigt att jag inte fått ett enda mail på hela dagen …

Där låg naturligtvis många, varav ett som talade om att jag skulle ha ett sent påkommet telefonmöte. Vilken tur att jag precis inte missade det – även om jag missade min Agatha Christie. Men det tog jag igen efter mötet.

Då jag ju bestämt att uppdatera här ikväll så är det nu jätte sent som vanligt, ja senare än vanligt – strax efter två – nånting …

Det var varmt idag och vi skulle åka till Helderberg, som ligger inåt landet. Där brukar det vara varmare och det var det. Men jag hade för säkerhets skull packat en sjal och en liten kofta. En stor onöda, men man vet aldrig – med fel vind så kan det slå om ordentligt. Nu höll vi på att flyta bort i stället och alla trängdes på de små skuggställen som fanns under små träd. Man blir mycket familjär innan kvällen är slut, det går inte att undvika.

Vi fick åka med våra kompisar från CT, det tar ca en timme att köra, men de har AC i bilen så det gick bra. Det är jättefin motorväg hela vägen, men det gäller att se upp för alla galningar på vägen. Vår chaufför klarade detta alldeles galant, men det är inte roligt att köra. Tack för skjutsen …

Vi var på plats ganska tidigt, trots det var det kö för att parkera, men det blev bra och vi fick bra sittplatser, dvs skugga – utom för fötterna. Solen värmer gott kan jag säga, även sent på eftermiddagen. Vi blev ett helt gäng som samlades och dukade upp våra medhavda ”matsäckar” och dryck. Alltid några som spiller på sig, det är inte så enkelt att balanser allt i knät …

Gott smakade det i alla fall, det gör det alltid med picknick, tycker jag. Däremot var jag lite besviken på bandet som vi åkt dit för att lyssna till. De började bra och rev av med några ABBA-låtar, men sedan följde mint 45 min med ”vaggvisor”, dvs inget hålligång alls. Det hjälper inte att det var tjusig musik från vår ungdom. Folk väntade på att få dansa, så när de äntligen drog igång med en rivig låt blev ”dansgolvet” fullt på några minuter …

Vill bara skriva att jag nu har varit mamma i många år …

GRATTIS gumman!