Kl 18 var vi bjudna till en ny swea. Hon och hennes man bor i Camps Bay, med den mest fantastiska utsikt ut över Lions Head och havet. Jag glömde förstås ta fram kameran medan det var ljust – den kom inte fram förrän det var mörkt …

Vi hade en fantastiskt trevlig kväll där med några andra sweor. Maten var god och servicen ypperlig. Det var fullmåne, som bidrog till upplevelsen ute på deras terrass med den mest vidunderliga utsikt över Camps Bay med alla ljus i natten…

Värdinnan förklarar matsedeln …

Gäster som trivs …

Samma ,samma …

Värdinnan och värden …

Det blev  Ring så spelar vi … Hurra! Sändningen fungerade faktiskt perfekt, och inga avbrott för trafikvarningar – som ju känns ganska meningslöst att lyssna på här nere. Vet inte hur meningsfullt det är för majoriteten av dem som lyssnar till Ring så spelar vi, heller … Men det är nog bra och fyller sin funktion. Men hur kan det komma sig att det alltid kommer (utom idag) när de spelar den bästa låten …?

Jag lyssnade till Melodikrysset medan jag fixade lite i köket, tack vare dessa små FM-sändare som finns. Är ju nästan som hemma – Melodikrysset på transistorn i köket …  😉 Hade ju hoppats på att antingen jag eller min syster skulle vara med i vinstlistan, men det var vi inte. Nu får vi hoppas på nästa vecka …

Maken tycker jag är tråkig och är otålig att få promenera. Men nu hade vi bjudit in gäster till ikväll på bitings – och då måste någon fixa också (läs jag…).

Jag fixade och blev klar väldigt tidigt – tyckte jag. Så jag kunde ta maken i handen och ledan honom till en av våra restauranger för en mycket sen lunch, innan det var dags att komplettera med vissa så ”saknader” …

Maken blev överlycklig, för han älskar ”att få komma ut” – ungefär som om han vore inlåst hela dagarna … 😉

Gästerna kom och vi hade en mycket trevlig kväll. Tyvärr var de tvungna att bryta upp tidigt för en av dem skulle resa hem ikväll. Vi ser fram emot nästa tillfälle för en sammankomst …

Har haft en intensiv dag idag. Sedan blev det en trevlig lunch med andra Sweor. Väl hemma så var det massor på agendan igen.

Är nu, återigen, för trött för att skriva. Återkommer i morgon. Men  först så blir det ”Ring så spelar vi…”

Här sitter vi. Två av damerna är besökare – från Bryssel och Amsterdam …

Dessa bilder skulle ha varit inne häromdagen, men …
Så käckt, gåstavar och allt  … om man vet var man skall titta så ser man faktiskt vår balkong …

Hur långt måste vi gå …?

Hade satt klockan på ringning till kl 7.00 – trodde jag. Maken vakande inte heller – vi sov till kl 8. Jag har ju berättat att jag har ambitionen att vända dygnet ”normalt”. Det blev ganska bra i allafall. Maken skulle till stan med en en ”swea”make – de skulle följa med på en guidad stadsvandring. Jag hade bestämt att jag skulle ta en runda med mina gåstavar. Det blev en hel timme och väldigt långt. Gick riktigt bra eftersom jag kunde gå i min takt. Måste ju tänka på både axlar och fötter – dvs tår, som skall börja användas ”normalt” igen. Inte så lätt när jag lärt mig att ta mig fram på utsidan av foten för att slippa böja min onda stortå i så många år. Eftersom jag har slarvat med gymnastiken under dessa hektiska månader, så är den på status noll. Dvs, det gör lika ont som innan operationen. Men verkar som om det blir bättre. Snart kanske jag kanske jag kan ha normala skor igen.

Sedan blev det lång frukost/lunch ensam på balkongen, satt och läste en gammal svensk veckotidning från förra året – det var som att läsa på nytt, ingen skillnad … 😉  En stund vid datorn – naturligtvis – det börjar röra sig så smått på mailen och det dyker upp nya saker som skall fixas varje dag.

Eftermiddagen har jag ägnat åt att ta ”ut” granen – det började kännas fånigt med en glittrande gran. Skulle ha gjorts för flera dagar sedan, men ingen ville ta tag i det. Det blev jag som fick ”offra” mig. Så jag lade på mina amerikanska julskivor och började plocka av. Hann få ner alltsammans i sina förpackningar – nu skall det bara stoppas undan i kartonger. Det får lov att anstå till i morgon, för själv försvann jag på tjejmiddag. Innan jag gick fick maken order om att ta isär granen och att ta ner elljusstakar och stjärnor. Vilken han gjort då jag kom tillbaka, granen var dessutom prydligt nedlagd i sin kartong. Nu skall vi bara få plats med den i garderoben också …

Idag kom faktiskt brevet med vår post från Sverige, maken blev överlycklig över att sitta och öppna alla gamla räkningar – som redan är betalda …

Det var dimma i morse också, så jag slapp köra en tvättmaskin. Det var dessutom läge för den varma morgonrocken. Men det gjorde inget – jag har massor att förbereda inför kommande möten. Så mina planer var att sitta här idag också – vilket jag gjort, även fast solen kom lite senare.

Maken är ganska less, men han gillar ju att promenera – så han gick ut en stund och kom hoppfullt tillbaka och undrade om jag var färdig… Vilket jag inte var, men han var hygglig och gjorde ordning en tallrik med rester, så vi fick en sen lunch. Sedan fortsatte jag med mitt och maken satte sig i en fåtölj och läste på sin bok. Vilket han har gjort ovanligt mycket de sista dagarna. Han brukar tröttna efter ca 20 sidor. Denna bak har han snart läst ut!

Jag föreslog middag ute i kväll igen – vilket mottogs med glädje. Maken tog till o med på sig långbyxor – han lever annars i kortbyxor och barfota eller med sandaler. Det var nog lika bra det, för vi startade med att sitta ute på verandan på restaurangen, men när solen gick ner så blev det kyligt igen, så vi flyttade in lagom till varmrätten serverades.

När vi kom tillbaka och skulle till att låsa upp vår dörr, så lystes det upp av sprakande grönt sken – vi trodde att det varfyrverkerier – det det knastrade till ordentligt också. Men det visade sig att hela skolan var mörklagd, och folk kom utspringade med ficklampor. Nu en och en halv timme senare är det fixat. Man kom med en lastbil med en lift och två man hissades upp och fixade. Sedan satte man på strömmen och då sprakade det och gnistrade igen. Riktigt tjusigt. Man flyttade bilen och fixade där det sprakat. Jag vågade inte titta, ville inte se när någon fick all ström genom kroppen – för man stänger ju inte av strömmen när det repareras. Fem minuter senare så var det klart – utan sprak …

Ingen post idag heller …

Skall fatta mig kort ikväll – det blir en dusch och sedan sängen. Men vill tala om att nu har det ramlat in några julkort i vår brevlåda. Så jag vill tacka avsändarna. Tack Anita och Annika. Tack också famljen Björklund – vilket fint foto …  Tror att jag redan tackat familjen Rehnvall för deras fina foto, det kom förra veckan.

Nu saknas en försändelse från USA, som varit på väg i en dryg månad. Tredagars porto betalt, och vår egen post som skickats hit. Hoppas båda försändelserna kommer fram – vem kan ha glädje av våra räkningar …

Hilda var här idag, men det blev inte så mycket att stryka, ingen idé att tvätta så mycket då det var dimma och det antagligen inte skulle torka. För mig passade det precis – hann ikapp en hel del vid datorn.  Solen kom tillbaka och det blev det middag ute till makens stora förtjusning…