Alla inlägg av Marie

Den här sidan är ett litet försök att hålla kontakt med min familj och mina vänner, som är spridda över världen. Själv lever jag som en svala, ena halvan av året i Sverige, den andra i Sydafrika.

Lockdown …

Vi vaknade till en vacker morgon, det var väldigt tyst, som en sommarsöndag på landet. Inga tutande taxibussar som skriker CäjpTåojn för att locka passagerare – ofta flera stycken samtidigt som gör sitt bästa för att överrösta varandra. Skolan har varit tyst sedan någon vecka.

Jag slog mig ned på balkongen med en bok och en kopp te. Nu fanns det inget mer att göra, igår hann jag ut två vändor och fyllde dramaten. Vi är nu försedda med mat. Det var lugnt i butiken. Vi fick köa utanför – 5 i taget släpptes in efter att vi fått sprita händerna och kundvagnen torkats av. Det har ifs alltid funnits våtservetter för att torka av kundvagnarna om man vill vilket jag uppskattat mycket genom åren. Inne i butiken var hyllorna välfyllda och personal överallt, försedda med gummihandskar o munskydd, som packade upp varor. Folk tog det lugnt och höll avstånd. Man hade klistrat markeringar på golvet med 2 m emellan När vi kulle köa till kassan. Kön ringlade runt butiken och höll man inte avstånd var det vakter som påpekade.

Det blev en skön dag på balkongen.

Låånga väntetider …

Nu på morgonen har Svenska Ambassaden kommit med uppgifter om Lockdown och att vi ska registrera oss på svensklistan mm.

Maken och jag fyllde i alla uppgifter och skickade in. Det blev hux flux så mycket på allvar. Innan kunde man tänka att det är väl inte så allvarligt.

Vi trodde att vi skulle ha avresedag i morgon den 27 mars. Men, man ska stänga ner landet, dvs även flygplatserna. Vi försökte få information – inte lätt – vi var antagligen inte ensamma. Till slut ringde vi till Ethiopians svenska kontor på Arlanda. Där blev i omkopplade till Addis Abeba och en ung man som talade tydlig engelska tog hand om våra problem.

Vi undrade om planet skulle gå nästa dag, så såg det ut på Cape Towns information på flygplatsens Arrivals/Departures. Efter en lång stunds letande återkom han och sa att det gick inget plan. Bra, då visste vi det. Sedan skulle han hjälpa oss med biljetten – då var han borta ca 15 minuter och vi trodde att vi var bortkopplade. Det hände när vi kontaktade det första bolaget Condor – efter två timmar med en fruktansvärt skrällig musik blev vi bortkopplade . Bara att ringa om och lyssna på samma i ytterligare två timmar innan vi fick kontakt. Plötsligt var han där och hade ändrat biljetten till en öppen biljett. Ibland blir man lycklig …

Hur ska det bli …

Nu börjar det bli kaos i världen och det har spillt över hit. Här har man vidtagit åtgärder, restaurangerna får inte servera alkohol efter kl 18 vardagar och 13 lördag o söndag. Den ena efter den andra restaurangen stänger nu ner, det är väldigt lite folk i rörelse.

Nu har man varskott: På fredag stänger man ner. Lock down.

Vi ska bunkra hem lite mat idag – det ser mörkt ut med vår hemresa. Vi blev skjutsade till flygplatsen i går för att försöka tidigarelägga resan – det var en tur i onödan. Man kan inte svara på någonting mer än att allt var fullbokat. Idag har jag suttit hela morgonen för att få klarhet i om de flyger överhuvudtaget.

Planet från Addis idag landar som vanligt – men det verkar som om flygen mellan Addis o Stockholm är inställt två dagar i rad. Har varit inne på Arlanda/Svedavias hemsida – verkar som det är det enda ställe man kan få aktuell flyginformation på. På Addis hemsida är det lite goddag yxskaft. Alla som anländer till Etiopien sätts i karantän på ett flygplatshotell i 14 dagar på egen bekostnad. Är man i transit är det ok, om det inte är för många timmar – då måste man vänta på hotellet. Låter dyrt …

Vi får antagligen inrikta oss på att hålla oss instängda i vår lägenhet i några veckor framåt och hopps att det lugnar ner sig …

75 – på riktigt …?

Idag är det makens 75-års dag. Den har helt kommit i skymundan av alla praktiska problem med följderna av Coronaviruset. Vi hade, innan detta blev vardagen, planerat med öppet hus för våra vänner. Sedan kom detta och några återvände till Sverige. Vi bestämde då att ta en egen lunch på ett hotell vid havet, men ytterligare restriktioner satte stopp.

Det blev en färd med buss ( vill man ju helst inte), men det var tvunget och gummihandskar åkte på. Vi möttes av ett stängt kontor med en lapp om vart man kunde ringa eller skriva. Ingen svarade på telefon. Nu har vi skrivit så får vi se.

Maken fick trots allt en trevlig kväll med goda vänner. Lite plockmat som ost och friterade räkor med majonnäs eller sötsur sås.

Det får bli en repris i sommar …

Inställt …

Nu börjar det kännas jobbigt. Vårt flygbolag kan inte göra något, vårt visum går ut den 10 april. Sonen och dottern är fantastiska och ställer upp och försöker hjälpa till. Jag i min enfald tänkte att det vore inte helt fel att stanna här några veckor extra om visumet fixar sig. Alla säger att det måste det göra – finns inga flyg så kan man ju inte ta sig härifrån.

Vi får veta att vårt flygbolag Condor – jag namnger dem därför att de inte uppfyllde våra förväntningar på resan. De har ställt in sina flygningar till Kapstaden och slingan på deras hemsida som talar om att de tar hem sina resenärer är nu borttagen.

Vi betalade dubbla biljettpriset för en Premium ekonomi. Har åkt denna kategori tidigare och alltid varit nöjda med frikostigare säten och service. På detta bolag bestod prisskillnaden i en tryckt matsedel och metallbestick. Det var lika trånga säten som i ekonomiklass, man fick inte servetter att tvätta händerna vid ankomst, inte vattenflaskor osv, osv. Med andra ord urusel service. Vi har flugit i vanlig ekonomiklass med så många andra bolag och de har haft service långt över detta för halva priset.