Jag har en som heter Olof …

Han har idag givit mig så mycket mer än han kanske själv förstår. Ingen annan heller, för den delen.  Men när man sitter där med ett problem som man inte själv kan lösa – då är det ett bekymmer. Även om det är en bagatell för dem så begriper sig på det.

Min ängel skrev igår kväll att han kunde koppla upp sig mot min dator idag efter lunch – om jag ville. Om jag ville …! Jag kollade av datorn var 5:e minut från klockan 11 svensk tid. Under tiden hjälpte mig en annan ängel och försökte att leta efter min licens för Photoshop i okända utrymmen , som inte redan var genomletade av min goda granne – men utan resultat. Jag får nu finna mig i att jag inte har tillgång till Photoshop på min dator tills jag kommer hem igen – lite dåligt tycker jag med tanke på hur mycket programmet kostar. Vet inte om jag skrivit om att jag talat med Photoshop’s service avdelning i Sverige – de kan inget göra.

Så var det då äntligen dags. Jag kopplade upp mig mot ett program som skulle sätta oss – mig och Olof i förbindelse med varandra – dvs Olof skulle ta överkommandot på  min dator. Jag var mycket spänd – jag fick faktiskt ont i axlarna av att bara sitta framför datorn och titta på vad han gjorde.

Det var intressant att se att han gjorde precis som jag gjort hela tiden och det misslyckades – precis som det gjort för mig hela tiden. Sedan ”fladdrade” han iväg med musen, det var lite svårt att hänga med – men han laddade ner två nya program, varav han ratade det ena och efter några turer och omstart av datorn så var det dags att prova igen.

Och, äntligen!!  kom den ruta upp där man skall ange licensnyckel – den har jag inte lyckats få upp en enda gång – vilket är normalt. Nu kunde han fylla i den och Bingo!! Så var jag ansluten …

Nu har jag flyttat tillbaka datorn till mitt skrivbord. Trädgårdsbordet är hopfällt och jag har satt upp julgranen istället – mycket trevligare – jag lovar …

Så  – Änglar – visst finns dom …