Sitter här med pirrande, värkande leder. Det är en underbar dag och jag tog min promenad som vanligt. Det har kommit ytterligare lite vitt puder och det är kramsnö. Marken är frusen, det var rejält halt på vissa ställen – antagligen det som kallas underkylt. Stavarna slant då och då. Jag går med dem, trots att handlederna inte gillar dem. Men tror att de kan hindra mig från att halka omkull. Kanske inbillning, men de känns lite tryggare när jag har så skröpliga fotleder.
Jag gick lite längre än vanligt och njöt av den underbara dagen. Så vackert när det är vitt på marken, även om det inte är heltäckande. Hästarna i hagen jag passerar har fått svansarna flätade och tjocka täcken på ryggen. Ungarna, som har långrast den här tiden, var glada och de hade lyckats att rulla ihop några stora snöbollar fulla med grus och löv. Klockan ringde in, men där var en del som inte ville – rastvakterna fick verkligen tjata på dem. Vet inte hur det gick, men bra antar jag. Enligt många rapporter bestämmer barnen själva numera, men kan det verkligen vara så. På min tid var det uppställning utanför klassrummet på direkten – men det var då det. Inte säkert det var bättre förr …
I dag hade vår lokala tidning, Strengnäs Tidning, utdelning av gratis almanackor till sina prenumeranter. Jag var en av dem – fick 2 almanackor, en reflex, kaffe och pepparkaka. Satt där med några andra pensionärer och språkade. Kanske första gången jag kände mig som en riktig pensionär. För det är man väl när man sitter tillsammans med andra jämnåriga, dricker kaffe med kaka, och de yngre pratar snällt med en. Fick tips om bra, billigt halkskydd för skorna, vad de nu heter på svenska. På paketet står det Shoe spikes. Det är Lidl som säljer för 40 kr, ska visst vara tre års garanti. Nu är jag ägare till ett par sådana som ska invigas på morgondagens promenad.
Har också återinskrivit mig hos min vårdcentral.
Jo, nu minns jag, broddar …
