Har tagit min promenad varje dag – utom dagen då jag kom hem från Rättvik. Då sade alla leder, ja, hela kroppen ifrån. Den ville bara sitta i min sköna soffa och jag tyckte det var ok. Det blev en massa te, lämpliga tabletter, mera te och på kvällen även GD. Sedan sov vi gott jag och min lekamen.
Nästa morgon var jag ute och promenerade, med stavar. Det gjorde jag i några dagar. Kände mig som ungdom på nytt, sedan visade det sig att fullt så ung är jag inte längre. Handlederna gillade inte det där med stavar. De fick stanna hemma – men det gjorde inget. De hade bl.a. som gjort funktion som stöttepelare för halkiga partier. Nu behövdes det inte längre – det är vår i luften …
