Kan bara säga Tack …

Jag har inte varit här på två dagar, jag har varit hemma i Strängnäs. Meningen var att jag skulle åka dit för att kolla posten och tvätta – sova över natten och sedan tillbaka. Väderleksrapporten lovade blåst o regn i rikliga mängder – kände inte för att ta mig över vattnet i jollen. Jag blev kvar ytterligare en natt i Strängnäs, men regnet uteblev .

Jag har ingen uppkoppling där … Vi kör mobilt bredband och maken fick behålla routern på ön. Nu har mina barn visat hur jag kan fixa uppkoppling via telefonen – så nästa gång …

Vi har haft bekymmer med att få båten i sjön, vi har frågat om hjälp och det skulle vi nog kunna få, men när. Den lilla söta jolle vi inköpt – som fungerar alldeles utmärkt att ta sig över första gången på våren och ta sig tillbaka på hösten – men som transport för att handla – botten. Alldeles för liten.

Vi bestämde att försöka själva. Lyckades att få den ca 1/3 mot vattnet sedan var det tvärstopp. Det samma hände med vår ork. Vi försökte nyttja grannens brygga och koppla en vinsch – hade kanske gått bra om det inte varit så sned vinkel. Inte heller något större problem, egentligen. Problemet var att veven satt på fel sida – vilket gjorde att det gick helt enkelt inte att veva i förhållande till bryggan.

Vi gav upp – vi var totalt slutkörda och maken höll på att tuppa av. Kanske för att han glömt kepsen – solen var stark och värmen var runt 25 grader +.

Nu ligger båten i sjön … Tack vare en underbar son som satte sig på bussen från Dalarna i morse. Jag startade från Strängnäs för att möta honom. I Södertälje mötte jag regnet … Vi tog oss över till ön – med allt material vi inköpt på vägen ut – med hjälp av en snäll granne. Regnet stannade i stan och vi slapp det. Sonen snickrade ihop en smart konstruktion med rullar och när den var klar var båten i vattnet på några minuter.

Batteriet kopplades, liksom tanken. Startnyckeln sattes i, och med alla konstens regler – dödmansgrepp osv. – försökte vi starta. Inte ett knäpp hördes. Tack o lov att det var sonen som försökte – han gissade på att det nog gått en säkring – vi visste inte ens att det finns säkringar i båtmotorer … Kåpan lossades och, jo, det var säkringen. Där satt en reserv, den kopplades in – nytt försök. Samma resultat. Det visade sig vara en för svag säkring – den hade också gått.

Kan man kalla det för bottenläge att sitta på en ö med en icke fungerande motor? Måste till fastlandet för att kunna köpa ny säkring – sonen måste till stan för att kunna ta tåget tillbaka till Dalarna … En granne löste problemet – tog sonen till bussen och köpte nya säkringar. Inte riktigt som jag tänk – skulle ha kört sonen till tåget, det minsta jag kunde göra, men …

Grannen kom tillbaka med säkring och jag kopplade in den. Försökte starta motorn. Batteriet var i alla fall inte dött, startmotorn jobbade jättebra, men motorn ville inte. Jag pumpade upp bensinslangen igen, ingen skillnad. Men den var misstänkt mjuk, vi bytte till en annan slang – gick inte alls. Försökte till slut att pumpa upp slangen med knogen mot toften och tyckte mig känna att den blev fylld. Vred om startnyckeln igen – och – wow, vilket underbart ljud när man hör ljudet av en startande motor. Det ljudet tror jag alla känner igen och känslan förknippat med det – spelar ingen roll om det är båt, bil osv.

Lyckliga lät vi båtmotorn gå några minuter, normalt tar man en provtur, men vi var för trötta för att ens tänka på att göra loss och inte minst lägga till igen. Vi låste båten och klättrade uppför berget – för vilken gång i ordningen denna dag vet jag inte – men inte en gång till idag. Försökte intala mig att det är gratismotion …

Kameran, ja, den glömde jag bort …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *