Vi är i stan under veckorna. Det blir bara mer och mer rörigt runt oss – verkar som om det är ett permanent tillstånd numera. I denna röra försvinner en stor del av livet till återvinning och välgörenhet. Innan det hamnar i bananlådor och fraktas bort är det rena kaoset. Många minnen poppar upp – glada för det mesta, man sparar ju bara det som gör en glad. Mindre glad blir jag när jag hittar mina favoritplagg och de inte passar – inte på många storlekar. Då kommer problemet med att försöka avgöra om någon annan skulle uppskatta eller om det är återvinningen som gäller. Inte så lätt kan jag säga – mycket känslor, för att inte tala om självkänslan …

Att bo i stan innebär också att jag har tillgång till många TV-kanaler på kvällarna – toppen. Jag tycker om att avsluta dagen med Mash, lite i senaste laget, men härlig nostalgi att avsluta dagen dont med …