Det var dimma och regn på morgonen när vi vaknade och vi hade fortfarande hyrbilen. Vi bestämde oss för att åka på andra sidan bergen, mot False Bay och se om där var bättre väder. Det är ofta stor skillnad.

Mitt emellan, på toppen, innan man åker ner igen så finns det en krog, som vi sett så många år men det har inte blivit av att gå in där. Nu skulle det bli av. Vi bestämde oss för en fika innan vi åkte vidare. Det visade sig vara ett mycket trevligt ställe med fantastiska priser. Dit skall vi återvända för lunch, eller om vi vill dansa så har man dans varje lördag.

När vi skulle ge oss av så öppnade sig himlen, vi väntade några minuter, men det blev bara värre och värre, så – modig som jag är – offrade jag mig och sprang till bilen och körde fram den till maken. Han hann bli lika blöt i alla fall och vi hade problem med att hinna få imman att dunsta av under nerfärden för berget. När vi kom ner  och mot havet så kom solen igen.

Vi tänkte äta lunch i Kalk Bay, en charmig ort med trevliga restauranger, men vi gav upp – ingen parkeringsplats – det verkar som om alla tänkt samma sak. Vi fortsatte till Simonstown i stället och fick plats inomhus på en veranda med utsikt över båthamnen. Det var vi glada för, för det kom några stänkt även här – trots att solen sken – och de som satt ute fick kasta sig in de få minuter som det höll på. Det blev ostron till förrätt, har vi inte smakat sedan vi kom och fisk till varmrätt, sedan styrde vi kosan hemåt via Chapmans Peak. Vi mötte regnet igen och det var första gången vi åkt den sträckan i regn. Det såg helt annorlunda ut …