Förra veckan, när jag knappt kunde gå, och var desperat efter någon som kunde få igång mej, så gick jag in på den olycksaliga massagesalongen, där jag miste ringen. Gick ju tillbaka igår och frågade efter den, träffade då massören själv. Hon visste ingenting, men ville ha telefon nummer så de skulle kunna ringa mej om den fanns. (De hade redan både telefonnummer o adress, eftersom man måste skriva in sej…) De skulle ringa mej idag igen, men inte…. så jag misstänker nog att det var massören själv, tyvärr, som tog den.
Men i vilket fall så försökte jag först få tid hos en annan massör, som jag blev rekommenderad, men han var fullbokad. Vägg i vägg med honom fanns en utövare av kinesisk medicin – akupunktur. Spontant beställde jag tid och fick en till idag. Så idag gick jag dit och blev mottagen av en liten tjock tant i vit, åtsittande tröja med snörningar på ärmen, lila kjol och en stor gul hatt… Hon var inte alltför snabbtänkt, men hon skulle ju bara skriva ner mina uppgifter, och det verkade som om det blev rätt till slut.
Doktorn såg ut som en kombination av jultomten, med långt, grått skägg och en trollkarl, med lång svart rock och så hade han svart kalott på huvudet. Han var långsam och tog god tid på sej att ställa sina frågor, och skrev ner anteckningar på ett linjerat block med en elegant reservoarpenna. Det stod en dator på skrivbortdet, men den var avstängd. Där låg också en massa stenar, stora vackra lila och alla möjliga färger + kristaller.
Han kände på pulsen, tvärs över skrivbordet – utan klocka – och på båda armarna. Och så fick jag räcka ut tungan. När detta var klart så fick jag lägga mej på mage på en brits och så fick jag en massa nålar i mej. Det skall sägas till hans försvar, det kändes inte, trots antalet. Jag kunde inte se mej själv, men antar att jag såg ut som ett piggsvin… Så fick jag ligga i ca 45 minuter, och jag kunde känna att det ”hände” något i kroppen. Efteråt var jag alldeles vimmelkantig… När det vingliga gått över, så kändes jag mej normal och förhoppningsvis så skall denna period med krämpor snart vara över.
Hade tagit med kameran, men vågade inte be att få ta en bild, tyvärr…