Det var bestämt att vi skulle dra österut idag. Jag avslutade – ”liksom” – mitt stora ansvarstagande igår i SWEA. Så jag skulle bara skicka vidare lite instruktioner innan vi – maken och jag – gav oss iväg. Detta tog några timmar. Under tiden hann det ramla in massor på mailen som skulle besvaras. Men vi var vid gott mod när vi äntligen gav oss iväg vid 12-tiden. Vi lastade bilen, tankade – trots att jag påstod att mätaren inte rört sig en mm. Det visade sig senare att jag läst av värmemätaren … Så bilen var inte så bensinsnål som jag trodde, körde ju flera mil igår och mätaren rörde sig inte …
Maken skickades in för att ladda upp gigabits till vårt trådlösa bredband. Han kom tillbaka utan gigabits och förstod ingenting – vilket han aldrig gör i dessa sammanhang – han skulle haft med sig lösenord osv … Jag glömde totalt, maken hade ingen aning. Det blev till att köra tillbaka till lägenheten och hämta uppgifterna. Nytt försök – jag stod parkerad utanför på en lastplats … Efter några minuter så knackade några ungdomar på rutan. Eftersom jag bott i Afrikanska länder så länge så låtsades jag inte om att jag hörde. Men de insisterade och jag lyssnade … De påpekade att jag nog hade en ordentlig läcka av bensin – det bara droppade. Vilket jag själv konstaterade, det räcker inte med att beskriva det som dropp …
Det visade sig att det droppade så mycket att det faktiskt blev en rännil. En vänlig man blandade sig i – tack o lov, och när maken kom ut och såg det hela blev han alldeles stel. Mannen rådde oss att åka tillbaka till macken där vi tankat, jag höll andan när jag startade motorn igen. Väntade mig – jag vet inte vad. Höll tummarna att ingen skulle kasta en fimp och så startade vi färden tillbaka till macken.
En ung man lade sig platt på magen och konstaterade att det fullkomligt rann vätska från underredet på bilen. Han såg om möjligt mer rådvill ut än maken … Men maken samlade ihop sig och bad honom att öppna tanklocket – och då slutade det att rinna. Glada i hågen startade vi vår resa och blev belönade med en skön eftermiddag på vår ”egen” veranda. Sedan grillade vi och fortsatte att njuta. När det blev mörk blev vi nästan överfallna av alla stjärnor. Vi satt på deras brygga och lyssnade på tystnaden och beundrade natthimlen. Nymåne var det också – tror jag …
