Nu har vi kommit till det stadiet där jag tror att det bara är att plocka lite. Och så fort jag plockar lite, så är det som att vända upp en sten och alla gråsuggorna o allt vad som kryper där under ger sig till känna. Jag trodde att jag utvecklat en strategi för att packa för ett halvår, men det har jag tydligen inte. Jag skall inte trötta ut er med detaljer.

Det var i alla fall bestämt att sonen och hans familj skulle komma på middag i eftermiddag. Det såg jag verkligen fram emot. Barnbarnet är just nu i en så härlig ålder, ja det har han varit hela tiden, men det blir bara bättre o bättre – det är så roligt att träffa honom. Jag njuter av varje minut.

För att det skulle passa in i packandet och inte bli stressigt så bestämde jag att det skulle bli köttf’ärslimpa (igen …) med svampsås. Den gick åt i år också. Tyvärr kunde inte svärdottern komma med, hon hade dragit på sej förkylning under en resa tidigare i veckan. Men barnbarnet tyckte att vi skulle skicka med lite mat till mamma – vilket vi gjorde. 😉

Det första barnbarnet sade när han kom var: ”Jag skall inte sova här i natt …” Så jag fick ju bekräfta det och jag såg hur han kopplade av. 😉 Ändå hade vi så trevligt när han sov här. Det första han gjorde när han tagit av kläderna var att springa fram till bokhyllan där sagoböckerna ligger – vilket minne – visste inte ens att han sett när jag hämtade dem … Vi åt vår middag och till dessert var det glass med blåbär – tydligen en favorit – allt gick åt.

Vi hann leka en stund innan det var dags för honom att åka hem, det är ingen brist på fantasi – ikväll lekte vi med ett grönt snöre … 😉

Pappa tror inte jag kan äta med kniv och gaffel, men det kan jag faktiskt …

Glass med blåbär – så gott , men ack så blått …

Det gör inget att man blir blå om munnen Farmor, det går att tvätta bort …