Som jag skrivit tidigare, så är jag inte helt säker på vart jag vaknar, men i morse visste jag att det var på ön. Jag vaknade av att maken stökade i köket. Han kom in och talade om för mej att det var ett strålande väder, vi satt under körsbärsträdet och drack vårt te. Det är något visst med det, dessa morgnar under körsbärsträdet dröjer kvar i mej resten året.
Denna morgon skulle barnbarnet komma. Han skall sova hos oss i natt, tur det för det känns så sorgligt att de andra två skall resa tillbaka till Californien. De reser i morgonbitti, och nu vet jag att jag inte kommer att se dem förrän nästa år. Det kommer inte bli tillfälle för mej att resa dit i höst.
Jag åkte över med båten och hämtade honom och han fick hjälpa mej att styra, han var så stolt och duktig. Sedan har vi byggt med lego mest hela dagen, hans favoritsysselsättning. Han vill att jag skall hjälpa till att bygga ibland och då knölar jag ner mej på golvet och vi bygger. Men det blir svårare och svårare att komma ner och att komma upp igen … Han har också ägnat långa stunder åt att kasta med ett metspö, med en plastfisk i ena änden. Det är jätteroligt att stå på vår bergstomt och kast ut och sedan veva in denna fisk. Han är mycket duktig på det.
Själv har jag tvättat hela dagen, det blir många maskiner, för den är så liten. Den tar ett påslakan, ett underlakan och ett örngott, sedan är det fullt … Men torkvädret har varit fantastiskt, jag har hunnit en hel del.
Kvällen avslutades med att jag läste sagor för barnbarnet, och när han somnat så åt vi vår middag på terassen. Vi åt fisk i folie, som förbereddes på grillen, gott …!
Jag har varit lite trött sista tiden, och jag har försökt att komma in i nya vanor – att komma i tid i säng… Förut så har jag skrivit här i dagboken – oavsett tidpunkt på dygnet. Nu har jag satt en gräns för hur sent det får bli. Undantag redan ikväll, för nu har jag skrivit ikapp både gårdagen och dagen och är lika sen igen – klockan är snart 01.30 … Barnbarnet brukar vakna kl 6.30 och tala om för mej att det är morgon nu och att man skall stiga upp …
PS. Jag glömde skriva igår att jag nu fått mina böcker … De tre volymer som jag fick i present av dottern och svärsonen till min födelsedag, mina dagboksanteckningar i bokform – det blev tre tegelstenar … 🙂 Blev ganska imponerad själv när jag såg hur mycket jag skrivit ner och alla bilder … Fast å andra sidan, jag har slitit ut två digitalkameror, ca 15.000 bilder per kamera – är redan uppe i 1200 bilder på min nya kamera, sedan i april …
Avkoppling …
Legolek …
Lite suddigt, men nybadad …